"Det finns ett tydligt påslag av PFAS i Linköping", säger ekotoxikolog Helene Ek Henning, här vid Tinnerbäckens utlopp i Stångån.
Helene Ek Henning är utredare på länsstyrelsens vattenenhet i Östergötland. Hon sitter också med i Toxikologiska rådet, en expertorganisation som bildats av Kemikalieinspektionen.
– Där pratar vi alltmer om PFAS. Ju mer man får veta om PFAS, desto mer framstår det som ett av våra största miljöproblem, säger hon.
Länsstyrelsen tar regelbundet prover på vattnet i Stångån. Då handlar det om PFOS, det ämne i PFAS-gruppen som anses vara allra farligast. Vid Stångåns mynning i Roxen uppmättes i fjol 5,8 ng PFOS/liter. Det är nio gånger mer än vad vattendrag får innehålla för att klara EU:s miljökvalitetsnormer.
Mäter man i stället ett par mil uppströms i Stångån, vid Bjärka-Säby, är PFOS-halten betydligt lägre: 0,3 ng/liter. Summerar man 11 olika PFAS är halten 2,8 ng/l vid Bjärka Säby och 26 ng/l i Stångåns mynning.
– Vi har alltså ett tydligt påslag av PFAS inne i Linköping, konstaterar Helene Ek Henning.
Även Tinnerbäcken har för höga halter, upp till sju gånger mer än EU:s gränsvärde för PFOS.
PFOS har varit förbjudet sedan 2008. Men kemikalien bryts inte ner i naturen och det finns flera förorenade platser i Linköping som läcker PFOS. Brandövningsplatsen på Djurgården är en av dessa platser (se separat artikel). De allra allvarligaste föroreningarna finns, enligt länsstyrelsen, på Saab och Malmen.
– Det är jättebra att man nu gör mätningar på brandövningsplatsen. På Saab har det redan gjorts en del saneringar av den mest förorenade jorden. Där samarbetar man också med forskningsinstitutet Rise kring filtrering av PFAS, vilket är väldigt spännande, säger Helene Ek Henning.
Tinnerbäcken och Stångån klarar inte EU:s miljökvalitetsnormer för vatten. PFAS-halterna är för höga.
En del av det PFAS som rinner ut med Stångån kommer via avloppsreningsverket, som i dagsläget inte har någon effektiv metod att rena sådana kemikalier. Annat sköljs ut med dagvattnet, bland annat från platser där det använts brandskum.
– Lakvatten från avfallsanläggningar innehåller också höga PFAS-halter. I Linköping har vi ju Gärstad, men vi har också en gammal nedlagd deponi vid Stångån. Där har vi sett att grundvatten innehåller höga PFAS-halter, berättar Helene Ek Henning.
Helene Ek Henning tycker att det är bra att PFAS-problematiken nu börjar tas på allvar.
– Vi behöver tydligare gränsvärden, inte bara för dricksvatten – där det egentligen inte borde finnas något PFAS alls – men även för andra livsmedel, säger hon.