Hockeyprofil talade vid labbinvigning

Ett nytt laboratorium kan hjälpa Parkinsonforskningen framåt. Ishockeyprofilen Björn Hellkvist, själv drabbad av sjukdomen, talade vid fredagens invigning.

Ansvarig för Parkinsonlabbet är Urban Karlsson som visar upp det för Nil Dizdar Segrell, Anita Kullman och Dzeneta Nezirevic Dernroth.

Ansvarig för Parkinsonlabbet är Urban Karlsson som visar upp det för Nil Dizdar Segrell, Anita Kullman och Dzeneta Nezirevic Dernroth.

Foto: Åke Karlsson

Linköping2014-10-17 20:59

– Det här är Björn Hellkvist 3.0, den uppgraderade versionen, förklarade han sin pigga och vältränade person efter att ha blivit DBS-opererad. En förkortning för Deep Brain Stimulation.

– Jag har två batterier/små datorer inopererade i bröstet som via kablar under huden leder vidare till fyra elektroner i hjärnan. Sen kan jag inte förklara något mer för jag begriper det inte själv. (skratt)

Som 16-åring var det ishockey som gällde för Björn Hellkvist. Han spelade i pojklandslaget, hade lite kontakter med NHL, och fantiserade om att få lyfta Stanley cup-bucklan. Som 18-åring förlorade han periferseendet på höger öga. Han bad om att få byta position från center till högerforward. Det gick bra. Men vad som var mindre bra var att Björn drabbades av sex kraftiga hjärnskakningar på kort tid, och mådde allt sämre. Vid 22 års ålder slutade han spela och satsade på en tränarkarriär istället, i Rögle.

27 år gammal fick Björn Hellkvist sin Parkinsondiagnos. Han sattes på tung medicinering.

– Jag blev dum i huvudet. Min kropp slutade fungera. Jag fick epileptiska kramper och andningsupphåll. Min fru vaknade på natten och upptäckte att jag var blå.

"För långa väntetider"

Sen kom Björn Hellkvist till en annan läkare, som knycklade ihop den långa medicinlistan och satte honom på helt andra, mildare, doser.

– Han räddade livet på mig.

Livet fortsatte att vara tungt ändå. Björn Hellkvist gick in i en depression. Han kunde inte läsa en tidning, inte se på nyheterna. Så fick han besked om att han skulle opereras, men väntetiden blev två år. Kontraktet med Rögle blev inte förnyat.

– Väntetiderna är alldeles för långa, konstaterar han, och måttar sen en liten liten bit luft mellan pekfingret och tummen:

– Det var så här nära att min fru gick ifrån mig. Det är inte roligt att vara 35 år och ta hand om ett kolli. Det fanns dagar då hon var tvungen att hjälpa mig ur sängen, hjälpa mig på toaletten.

Efter operationen är allt annorlunda.

– Jag är medveten om att de valde att satsa på mig, jag är ung och kan arbeta många år. Dessutom har det nog hjälpt till att jag är den jag är.

Nu har han ingen tremor, skakningar, och ingen stelhet. Han mår så bra som han gjorde som ung, och tackar forskningen och duktiga läkare.

Björn Hellkvist berättar att han har mycket hjälp av tung styrketräning. Olympiska lyft, fem repetitioner.

– Det är det bästa för mig, att träna. Jag går in stel och kommer ut lugn. Det är ett tips till alla unga som drabbas.

Morfarn också sjuk

Läkemedelsindustrin ligger ju bakom mycket forskning om mediciner, men andra vägar för patienterna är de inte så intresserade av.

I efterhand har Bjrön Hellkvist förstått vad som hände när han satt vid sin morfars dödsbädd. Morfar hade också Parkinson.

– När han dog kunde jag inte förstå varför hans hand inte slutade skaka? Sen dess har jag förstått att det var min hand som skakade.

Det där med Rögle har han kommit över. Nu tränar Björn Hellkvist Malmö. En spelare har haft uppehåll i ett halvår efter en hjärnskakning.

– Jag kan inte förmå mig att spela honom. Kanske sabbar jag hans karriär, men kanske räddar jag hans hälsa.

Det som gjort det avancerade Parkinsonlaboratoriet på Hälsouniversitetet möjligt är en generös donation på tio miljoner kronor från Parkinsonstiftelsen. Läs mer om det i Östgöta Correspondenten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om