Ponnyn Tola demonstrerar för ägaren Anna Andersson hur en häst kan kela via munnen genom att mjuknafsa en person den tycker om.
Människor använder talspråk, hästar kroppsspråk. Ibland leder det till missförstånd och frustration. Så hur råder vi bot på det?
– Mitt tips är att hänga mer med dem, alltså umgås utan att ha ett annat syfte än att just vara tillsammans. Utan att träna, mata, hämta in eller borsta dem. Vara med dem i en paddock, där du är på marken och hästen är lös, och se vad som händer!
Det säger Charlotte Lundgren på LiU som forskar om kommunikationen mellan häst och människa och nyligen deltog i radioprogrammet Språket. För att demonstrera hur kommunikationen kan se ut befinner vi oss i en paddock i Månestad där vi fått låna hästen Tola, en polsk konik-ponny, som aldrig gillade livet på ridskolan.
– Hon är en bestämd dam som blev stressad av att gå lektion i grupp med andra. Hon är väldigt tydlig med vad hon tycker, säger Charlotte, det är därför jag gillar henne.
Så intresserad har Charlotte blivit av själva dialogen att den numera överskuggar ridintresset. Och det började för länge sedan, på 80-talet.
– Jag hade en häst som vägrade gå in i transporten. På den tiden var de allenarådande verktygen våld och dominans, att slå eller använda ett superskarpt bett i munnen på hästen. Våld är alltid obehagligt, så i smyg började jag göra på andra sätt.
– Jag lade havre på transportrampen och ställde en hink med havre inne i transporten. Utan att åka någonstans övade jag hästen i att umgås med transporten. Det funkade.
Du drar paralleller till barnuppfostran.
– Precis som barn förr var totalt underkastade sina föräldrar, skulle bocka, buga och äta upp all mat, har hästar varit underkastade människan, som lett och bestämt precis allt. Det är ett otidsenligt sätt att förhålla sig. Jag menar, vem vill ha en förälder, chef eller partner som skäller, gormar och i alla lägen pekar med hela handen?
Så hur gör man istället?
– Utforskar vad som händer om man i vissa lägen släpper den hierarkiska ordningen och inför ett mer jämställt förhållningssätt. Undersöker vad hästen själv vill. Lirkar och leker istället för att alltid diktera villkoren.
Finns det några risker?
– Ja, hästar är stora, tunga djur. Om vi inte har några förhållningsregler alls kan det bli farligt. Det handlar inte om antingen eller. Om mina barn fick bestämma allt skulle de spela Minecraft dygnet runt och Tola skulle äta oavbrutet. Det funkar på stäppen, men inte i ett domesticerat liv.
– Det handlar om frihet till en viss gräns, utan att de blir ohanterliga.
"Hästar är läraktiga och har såväl vilja och lust som egna planer."
Är hästens kroppsspråk nyanserat?
– Mycket. Här finns så många distinktioner att lära sig. Många tror att bakåtriktade öron betyder att hästen är sur när det i själva verket kan vara ett avslappnat normalläge eller ett tecken på att den lyssnar bakåt. De har svårare än oss att höra exakt varifrån ett ljud kommer och behöver pejla med sina öron.
Hur ser en riktigt farlig häst ut?
– Den har öronen slickade bakåt, visar tänderna och håller huvudet högt. Då har du gått för långt och bör hålla dig borta. Men långt innan har den gett dig mer subtila varningssignaler som att vända bort huvudet, vända rumpan till, ha öronen bakåt, visa lite av tänderna och nafsa mot dig.
Charlotte demonstrerar genom att närma sig den lösa ponnyn Tola på fel sätt, bakifrån istället för framifrån, burdust istället för lugnt. Hon visar också skillnaden mellan irriterat nafsande och kärleksfullt nafsande. Hästar har ju inga händer så de använder munnen både för att bitas och för att klia den de gillar, förklarar Charlotte.
På 70-talet sades att man aldrig skulle låta en häst klia sig mot en.
– Ja, man blir lätt mot mos om en häst börjar klia sig mot en på samma sätt som den kliar sig mot ett träd eller andra hästar. Det kan klia under tränset och att inte få klia sig är ju hemskt, så erbjud din häst kli med händerna istället, runt nosen och under pannluggen. Hästen visar var det är skönt.
– Vissa menar att hästen ska veta sin plats och tror att det här sätter maktordningen i gungning och blir ett sluttande plan mot anarki. Det tror inte jag.
Hur smart är en häst?
– De är läraktiga och har såväl vilja och lust som egna planer. Och de är tjänstvilliga och genuint nyfikna på oss människor.
Finns det fog för uttrycket hästminne?
– Absolut. Hästar som till exempel är rädda för män har ofta blivit slagna av en man en gång. De känner därefter igen män på gångstilen, lukten och rösten.
Charlotte Lundgren och ponnyn Tolas ägare Anna Andersson på väg till paddocken för lite hästumgänge.