Under december är det högtryck i välgörenhetsbranschen, då blir svenskarna extra givmilda. Det finns mer än 400 organisationer som jobbar hårt den här månaden och då räknar vi bara dem som har 90-konto. Ett sånt kontonummer brukar ses som en garanti för att allt går rätt till.
Svenska smärtafonden har inget 90-konto och de utsätts inte för någon annan kontroll heller.
En av alla givmilda människor är Karl Erik Öhnell i Herrljunga. Han har skänkt pengar till Svenska smärtafonden i många år, ofta genom att betala när det kommit ett inbetalningskort med den förtryckta summan 195 kronor.
– Men i år kom det en påminnelse om att jag skulle betala, den var liksom utformad som ett hot för att jag inte hade betalat i tid. Att hålla på och jaga gamla människor så här tycker jag är konstigt, säger han.
Han brukar få "tiggarbrev", som han uttrycker det, från många organisationer och han brukar skänka till flera av dem.
– Jag har skänkt pengar till det här i säkert tio år, men nu kan de titta i stjärnorna efter mina 195 kronor. Jag har trott att det varit seriöst, men när jag började leta så hittar jag ingen redovisning av var pengarna tar vägen, fortsätter Karl Erik Öhnell.
Ska skänka till forskning
Svenska smärtafondens kanslichef, Jan Svensson, svarar att varje brev med inbetalningskort ska föregås av ett telefonsamtal och i dessa samtal berättar de hur pengarna används.
– Vi ringer och frågar folk om de vill vara med och stödja, vi har ett register, vi har ju hållit på med det här i över 20 års tid nu, säger han.
Karl Erik Öhnell har dock inte blivit uppringd av någon från Svenska smärtafonden.
Fonden samlar årligen in runt 10 miljoner kronor och skänker enligt egen utsago huvuddelen av pengarna till forskning.
Svenska smärtafonden är en ideell förening och har ett vanligt bankgiro som givarna betalar in pengar på.
Det finns ingen som helst kontroll av hur Anders Sköld och Jan Svensson använder pengarna.
Jan Svensson bekräftar också att de skickar flera brev om givaren inte betalar.
– Vi skickar en liten påstötare och där står det "påminnelse" lite på sniskan på brevet, säger Jan Svensson.
Svarar inte via telefon
Enligt Jan Svensson har de 14–15 personer som var och en arbetar några timmar i veckan med att ringa och bearbeta givare. Samtliga dessa, inklusive Jan Svensson, får provision på insamlade medel.
– Provisionen är olika beroende på vilket belopp vi får in, men det ligger på mellan 10 och 15 procent, säger han.
Men varför redovisar ni inte vart pengarna går?
– När det gäller sånt ska du prata med vår ordförande Anders Sköld, säger Jan Svensson.
Ordföranden Anders Sköld vill inte svara på frågor i telefon, men via mejl ger han oss följande siffror.
År 2015 drog de in cirka 9,9 miljoner kronor och 9 miljoner kronor skänktes till forskning. Vidare svarar Anders Sköld att fonden år 2014 fick in cirka 9,1 miljoner kronor. Detta år gav de bort cirka 6,3 miljoner.
Ett nytt mejl med följdfrågor ger efter en vecka ytterligare några svar. Då framgår det att fonden genom god förvaltning ökat i värde under både 2014 och 2015.
Anders Sköld mejlar en redovisning för de två åren där han ena året fått kapitalet att växa med 6,7 miljoner kronor, påföljande år lyckas han få det att växa med cirka 5,9 miljoner kronor.
Ingen årsredovisning
Någon utomstående kontroll av dessa siffror finns inte. Svenska smärtafonden har inte heller lämnat någon årsredovisning – varken till Bolagsverket eller till Skatteverket. Som ideell förening är de helt enkelt inte skyldiga att göra detta.
Den enda kontroll som finns i den här branschen utförs av två ideella föreningar, det är dels Svensk insamlingskontroll dels Frivilligorganisationernas insamlingsråd (FRII). Den förstnämnda delar ut 90-konton och båda utövar kontroll av sina medlemmar.
Svenska smärtafonden har valt att stå utanför båda.
– Det finns väldigt lite lagstiftning för ideella föreningar i Sverige, konstaterar Charlotte Rydh, generalsekreterare för FRII.
Hon fortsätter:
– Jag skulle inte ge pengar till en organisation som inte visar sin årsredovisning. De måste inte vara medlemmar i FRII eller ha 90-konto men de borde i alla fall ha en publik årsredovisning. Det handlar om att vara transparant mot omvärlden, säger Charlotte Rydh.
"Fått väldigt mycket pengar"
Den som anges som den största mottagaren av Svenska smärtafondens insamlade medel – cancerforskaren Thomas Helleday vid Karolinska institutet – blir bekymrad när han får höra att Svenska smärtafonden anklagas för att vara oseriös. De bidrag han får är viktiga för hans forskning.
– Vi har fått väldigt mycket pengar av dem. Vi fick 7 miljoner år 2014 och vi fick 6 miljoner år 2015 och vi har fått ytterligare 6 miljoner kronor i år. Smärtafonden har lämnat bidrag i över 10 år, säger Thomas Helleday.
Hur viktiga är dessa pengar för er forskning?
– De har varit helt avgörande. Tack var dessa vågade jag anställa en kemist. Det har förändrat hela vårt arbete och det har lett till att vi tagit fram nya behandlingar som vi inte hade kunnat göra annars, säger Thomas Helleday.
Han utsågs till årets cancerforskare av Cancerfonden i år och hans forskarlag har bland annat utvecklat läkemedel mot äggstockscancer. De får pengar från flera andra, bland annat Cancerfonden, men bidraget från Svenska smärtafonden är det största räknat på en tioårsperiod.
– Och de har visat för mig att 85 procent av medlen har gått till rätt ändamål, det har en auktoriserad revisor intygat, säger Thomas Helleday.
Men när såg du den här redovisningen?
– Jag har inte kollat på några år, det var nog 2010 som jag fick se att 85 procent gick till ändamålet. Och det är klart att de borde vara mer öppna med siffrorna, men jag vet att de verkligen vill stödja forskningen, säger Thomas Helleday.
Jobbar på heltid
Kanslichefen på smärtafonden, Jan Svensson, uppger att hans jobb är på heltid och enligt Skatteverket taxerade han en årsinkomst på 382 600 kronor för 2015. Det stämmer med den uppgift som Smärtafondens ordförande Anders Sköld lämnar, han uppger att Jan Svenssons lön förra året var cirka 400 000 kronor.
Ordföranden Anders Sköld tog enligt egen uppgift ut 100 000 kronor i arvode ur fonden år 2015. Den uppgiften är svår att kontrollera eftersom hans taxerade inkomst av tjänst på 157 300 kronor delvis kan komma från andra arbetsgivare. Han tjänar också pengar på sin egen förmögenhet.
Att det inte finns någon redovisning på Smärtafondens hemsida förklarar Anders Sköld med att leverantören av programvaran upphört att existera. Ingen kan därför göra ändringar på sidan. Senaste uppdateringen förefaller vara gjord i april 2014.
Den senaste redovisning som de publicerat på sin hemsida är från 2012 och då samlade de in lite mer än 11,3 miljoner kronor.
FOTNOT: Jan Svensson är också fritidspolitiker och ledamot för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Åtvidaberg.