"Tid är inte en viktig faktor för en förhandlare. Så länge vi har kontakt och får respons är vi på rätt väg", säger Linda Andersson.
– Ofta har ångesten drivit ut dem i skogen, eller så har de åkt iväg med bilen. Vissa barrikaderar sig hemma.
Linköpingsbon och polisen Linda Andersson är en av landets 150 förhandlare. Hon är specialtränad i att nå fram till desperata, stressade och ibland farliga människor.
– Det som driver mig är att förstå vad som krävs för att påverka en människa i kris att tänka mer rationellt.
Till skillnad från film – där förhandlaren tacklar utpressning, gisslandrama och kidnappning – hanterar förhandlargruppen i polisregion Öst, där Linköping ingår, främst två olika scenarier.
Antingen handlar det om en farlig person som riskerar att skada andra. Personen är ibland beväpnad och risken är stor att polis, personen själv eller anhöriga kommer till skada vid ett ingripande.
Eller – vilket är ännu vanligare – kodas larmet med siffrorna 9011: en person som vill eller hotar med att ta sitt liv.
I det sistnämnda handlar Lindas arbete till syvende och sist om en sak: Att övertala personen om att livet är bättre än döden.
Det gör hon med hjälp av sina kunskaper i beteendevetenskap, sin röst, sitt kroppsspråk – och genom att vara sig själv.
Linda har aldrig kunnat spela en roll som förhandlare, utan tar avstamp i sig själv i försöken att nå fram till en annan människa. Då är hon lika mycket tonårsmamma, Linköpingsbo och jämlike som polis.
– Ibland håller jag för polisbrickan när jag pratar med människor som mår dåligt, för att visa att jag främst är en medmänniska.
Innan Linda tar kontakt försöker hon bilda sig en uppfattning om personen. Det gör hon med hjälp av information från anhöriga eller en nära vän. Ofta har personen sms:at anhöriga och berättat att han eller hon ska ta sitt liv. Ju mer Linda vet, desto mer förståelse får hon för personen.
Sedan tar hon kontakt. Ytterligare en kollega lyssnar på samtalet, men deltar inte. Beroende på situation pratar Linda med personen ansikte mot ansikte, med hjälp av en megafon eller allt som oftast: i telefon. Polisen arbetar med det som kallas Aktivt lyssnande (ALS) – en samtalsteknik som går ut på att skapa förtroende och kunna påverka en person.
Förhandlingen kan ta allt från fem minuter till ett dygn. Ofta är personen som vill ta livet av sig kluven, rädd och osäker. Linda drar nytta av ambivalensen för att nå fram.
– Jag är övertygad om att man kan påverka människor som bestämt sig för att de inte vill leva längre.
Ärlighet är viktigt när Linda ska skapa förtroende.
– Jag ger inga löften, men jag ljuger aldrig heller.
Hittills har inte någon av Linda Anderssons förhandlingar slutat med död.
– Peppar, peppar. Jag hade en person som skadade sig själv, men överlevde.
Men Linda poängterar att förhandlargruppen aldrig pratar om ett självmord som ett misslyckande.
– Vi kan inte ta på oss det. Vi var där och gjorde allt vi kunde. Men tillslut har man ett sista val som människa.
Vissa misstar symbolen för förhandlare med att vara en kvinnosymbol.
Polisen ägnar alltmer tid åt psykisk ohälsa. År 2020 beordrades den svenska polisen på nära 15 000 larm gällde suicidförsök. Det betyder i praktiken att polisen ingriper cirka 40 gånger om dagen i suicidärenden. I polisregion Öst ryckte polisen ut till 1 927 fall samma år.
Männen är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Två tredjedelar av de som tog sitt liv år 2020 var män.
Men Linda påpekar att hon möter både yngre, äldre, kvinnor och män i sitt arbete som förhandlare.
Men om det förr var stora kriser – stora skulder eller en skolgång som mobbad – som gjorde att människor beslutade att ta sitt liv är det i dag mindre händelser som gör att unga människor tippar över, menar Linda. Hon tror att det beror på att vi jämför oss mer med andra och att vi är "kontaminerade av sociala medier" och matas av andras lycka.
– Det är lättare att känna sig olycklig i dag.
Hos äldre är det ofta ett dödsfall i familjen, sjukdom eller det faktum att pensionen inte räcker till som gör att personen beslutat att ta sitt liv.
– Gemensamt för alla, både unga och gamla, är en upplevd ensamhet.
I dag arbetar Linda i yttre tjänst i det som kallas ingripandeverksamheten (IGV). När det dyker upp ett fall där förhandlare behövs ringer vakthavande befäl in henne. Hon tror att polisens förhandlare skulle kunna användas till fler situationer än vad de görs i dag, och ger ett exempel:
– En person som brutit mot ett kontaktförbud 40 gånger behöver uppenbarligen ändra sitt beteende. Där tror jag att vi förhandlare hade kunnat göra nytta.
Psykisk ohälsa finns överallt. Hos tonåringar, pensionärer, kvinnor och män. "Vi möter inte alltid en synlig misär, utan ångesten kan bero på att man inte är tillfreds eller att man inte känner att man ha en plats i samhället", säger Linda Andersson.