Det sista av de fyra barnen flyttade hemifrån i somras.
– Det är skönt. Fredrik och jag har ju aldrig haft ett eget liv som par, men nu är det vår tid, säger Anna.
Hon har bott i Kagaborg i 15 år, Fredrik i sex. Båda hade en skilsmässa bakom sig.
Anna hamnade på visningen av en slump 2007 när hon var på väg till goda vänner.
– Jag såg till salu-skylten, det var i mörka oktober och i trädgården hängde lyktor. Jag kände det omedelbart, att det här är min plats på jorden.
– Det var likadant för mig, fyller Fredrik i. Huset och läget satte sig liksom i mitt hjärta och jag kände att här vill jag bo.
När de ska beskriva vad som är så fantastiskt med att bo just här snubblar de över orden.
Slättens ljus som gör att naturen får mer intensiva färger. Den vida stjärnhimlen som inget skymmer. Lugnet. Den milsvida utsikten. Närheten till stan. Havsörnarna som seglar över nejden.
– Att efter en hektisk arbetsdag komma hit är ren själsro. På det sättet har Kagaborg faktiskt blivit min livräddare.
I 15-20 år har Anna anat att något varit fel med hennes hjärta. Hon hade hjärtrusningar som pågick under allt längre perioder, i början under några minuter.
– Jag skulle ha sökt vård förstås, men jag var nog för rädd för beskedet . . .
Anna blev sämre och för två år sedan åkte hon in akut. I nära ett dygn hade hennes hjärta rusat. Hennes puls när hon satt helt still pendlade mellan 160 och 180.
– Det blev lite panik. Invärtes och utvärtes EKG gjordes. Hjärtat hade "fastnat" i den höga rytmen och jag fick veta att man med intravenös medicin skulle stoppa det, för att ge det en omstart och förhoppningsvis få det att lugna ned sig. Det skulle kännas "som en hästspark i bröstet".
– Det var en märklig upplevelse. Jag insåg hur mycket det normalt sett låter i kroppen, när blodet pumpas runt. Nu blev det helt tyst i min kropp för en kort stund.
Det handlar om en felande nervtråd. Eftersom den sitter för nära sinusknutan, hjärtats eget signalsystem, har de båda operationerna inte lyckats få bukt med felet. Framöver kan hon få pacemaker.
– Jag har fått lära mig en teknik för att själv stoppa rusningarna och få hjärtat att börja om. Jag sitter på sängkanten, håller andan tills det svartnar och krystar. Sedan kastar jag mig bakåt samtidigt som jag tar ett djupt andetag.
Rusningarna triggas av stress och Anna omvärderade tillvaron.
– Jag har vaskat fram guldkornen i livet och fokuserar på dem. Insett att så mycket är viktigare än karriär och yta.
Båda har krävande arbeten. Anna är webbchef på Liu, Fredrik projektledare på Asfaltsgruppen Öst AB.
– Vi gillar att hålla ett högt tempo, men har också lärt oss att koppla av. Vi har prioriterat ned mycket av sociala jobbsammankomster, minskat den stora bekantskapskretsen och är mer selektiva med sociala medier. Skalat bort intryck.
De har en båt vid Stegeborg och ett radhus i Spanien. Och sitt älskade Kagaborg.
– Precis allt, utom vitvaror och en del bröllopspresenter, är antingen arvegods eller second hand från Facebooks Marketplace och loppisar. Istället för att köpa fler grejer gillar jag att stuva om dem jag redan har.
– När jag köper något får det gärna vara klassiska, nostalgiska prylar som jag kan ha länge. Jag gillar att vårda gamla saker.
Förr körde Anna på enkom vitt, grått och beige. Nu får varje rum ha sin egen färgskala istället.
Det är varmt, mysigt och . . . behagligt. Här slår hjärtat långsammare.