Rita Riadh Issa tror att WCP:s arbete på lång sikt kommer göra situationen bättre för världens barn. "Det handlar om att så frön."
Iqbal föddes 1983 i Muridke i Pakistan. Fyra år gammal tvingades han arbeta i en mattfabrik som slav för att betala av en skuld som hans mor ådragit sig för att kunna betala en operation. Efter sex år befriades han av en organisation som hjälpte honom att utbilda sig. Efter det kämpade han för att hjälpa andra barn att bli fria samma helvete som han själv genomlidit. Tolv år gammal blev han mördad av vad man tror var någon från Pakistans mattindustri.
Rita Riadh Issa minns exakt var i klassrummet på Björnkärrsskolan hon satt när läraren berättade. Hon minns varenda ord.
– För första gången fick jag ta del av världen och förstod att den var större än bara min klass och min skola, säger Rita Riadh Issa, som i dag är 23 år gammal och bor i Hjulsbro tillsammans med sin familj.
Överväldigad av passion och vilja att förändra stred 11-åriga Rita till verket. Hon och några vänner målade plakat och började marschera från klassrum till klassrum. De kallade till och med till en presskonferens.
Anledningen till att läraren hade berättat om Iqbal var för att informera om något som heter World's Children's Prize. WCP är en svensk organisation som grundades år 2000 som arbetar för barns rättigheter. Organisationen tar varje år fram tre kandidater som nomineras till ett pris som brukar kallas Barnens nobelpris. Vinnaren röstas fram av barn från hela världen som, precis som Rita, fått höra historier om Iqbal och andra barn.
Priset består av en summa pengar men framförallt uppmärksamhet som sprider ljus på arbetet mottagaren gör. Men att utse en vinnare är inte huvudsyftet för WCP. Det är att utbilda barn runt om i världen om sina rättigheter.
– Det är grundkärnan. Barn runt om i världen får för första gången höra talas om mänskliga rättigheter och får för första gången komma i kontakt med demokrati och ett demokratiskt val. Jag har till exempel fått höra om barn som har startat egna små klubbar för flickors rättigheter, där både pojkar och flickor är med.
Rachel Lloyd tog emot World's Children's Prize 2018. Här på ett besök på Folkungaskolan i Linköping där hon berättade om sitt arbete mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn.
Inte långt efter presskonferensen och plakatmarscherandet blev Rita en del av WCP:s ungdomsrådgivande styrelse. Snart åkte hon på resor, träffade ministrar och kungligheter och föreläste i skolor. Under en period fick hon styra upp svenska idrottstjärnors besök i skolor.
– Jag har så dålig koll på sport så jag vet inte vilka det var. Men jag googlade och det var OS-medaljörer och VM-mästare. Jag har också träffat Malala Yousafzai. Det var mäktigt och väldigt inspirerande.
Rita Riadh Issa har varit med i tidningen många gånger under åren.
I dag studerar hon affärsjuridik vid Linköpings universitet, arbetar i bokhandeln på campus, sitter med i styrelsen för Ung företagsamhet i Östergötland och nu i början av året valdes hon in i styrelsen för WCP.
Du exponeras för fler hemskheter och orättvisor än många andra. Kan du vara optimistisk?
– Jag är ju bara människa och ibland kan man bli helt knäckt. Men om jag inte hade varit optimistisk så hade jag inte kunnat göra det här. Jag är inte blind för verkligheten, det kommer inte att bli perfekt. Men det gör stor skillnad, det är jag säker på.
En lärare läser ur WCP:s tidning "Globen" i Myanmar. I vissa länder har WCP behövt smuggla in tidningen då den varit förbjuden.
Med coronapandemin kommer flera vågor av lidande som framförallt drabbar fattiga länder som får vaccin sist och vars bistånd minskas i en hårdare världsekonomi.
– Jag tror att effekterna kommer att vara långvariga. Men å andra sidan finns det engagerade människor som nu kommer att göra ännu mer.