Svenskfödda återvändare är en av de största invandringsgrupperna till Sverige. Hela 75 procent av dem som flyttar utomlands återvänder till Sverige.
– Eftersom migration är ett hett ämne är det intressant att tänka på att återvändande svenskar länge har varit den största gruppen migranter till Sverige, och hur svårt det kan vara att ta sig tillbaka in i det svenska samhället, säger Catrin Lundström, docent i sociologi vid Linköpings universitet.
Totalt utvandrar cirka 50 000 personer varje år, ca 30 000 av dem är födda utomlands.
Svenskfödda återvändare är cirka 15 000 personer per år, och fram tills Syrien-kriget var de den enskilt största gruppen invandrare. Nu kommer cirka 20 000 invandrare från Syrien per år.
– Man kan tänka sig att svenskfödda återvändare inom några år återigen utgör den största gruppen, eftersom Sverige redan har begränsat invandringen.
Catrin Lundströms forskning publiceras i det senaste numret av tidskriften Sociologisk forskning. Hon har belyst en outforskad grupp återvändare. I undersökningen finns 46 återvändande kvinnor som under några år omsorgsarbetat utomlands på grund av mannens arbete.
De svenskfödda återvändarna hamnar i kläm mellan den globala ekonomin och svenska välfärdssystemet. Många stora svenska företag erbjuder sina anställda att arbeta utomlands. Ofta är det män som får erbjudandet. Kvinnorna följer med, och tar hand om familjen. Den svenska hemmafrun finns alltså – men utomlands. När de efter många år utomlands flyttar tillbaka har de ingen egen pensionsgrundande inkomst.
– Den första reaktionen kan ju vara att de har gjort ett eget val och får skylla sig själva. Men jag har i andra studier följt bland annat högutbildade kvinnor som har flyttat med sina män och som uttrycker att de kanske inte tycker att det är så toppen, säger Catrin Lundström.
Särskilt tydligt blir problemet när de återvänder till Sverige, och ska in i det svenska pensionssystemet. Det utgår ifrån att kvinnor och män delar lika på arbete och omsorg. Kvinnorna i studien ansåg ändå att särbeskattning missgynnade dem. Eftersom kvinnorna i studien inte jobbat på flera år fick de låg pension. De blev därmed fortsatt beroende av sina makars inkomst i Sverige.
– De har levt ett ganska lyxigt liv, men de kommer hem som fattigpensionärer. En del uttrycker att de inte har råd att skilja sig från sina makar.
Lundström menar att också problemen som hennes intervjupersoner upplever vid återvändandet till Sverige gäller generellt för migranter över lag. Detta på grund av att pensionen grundas på hela arbetslivet och att full garantipension kräver att man bott 40 år i Sverige mellan åren 16 till 64 år.
– I dagens samhälle förväntas vi vara flexibla på den globala arbetsmarknaden. Men det uppstår en krock när vår välfärdsstat är organiserad utifrån principen om boende och arbete i Sverige, säger hon.
Catrin Lundström noterar att hon inte själv har kommit fram till någon lösning på detta:
– Men jag noterar att det här finns ett glapp i den svenska välfärden. Det är stora, svenska företag som tjänar på att männen jobbar utomlands. Kanske kan man se det som att de här kvinnorna faktiskt har utfört ett arbete. Jag tror dock inte på sambeskattning eftersom det skulle göra kvinnorna väldigt beroende av männens ekonomi.
Hon säger också att gruppen med svenskfödda som flyttar utomlands är svår att följa.
– Många väljer att inte registrera sig som utlandssvenskar. Man kan bo i Spanien, men vara skriven i Sverige.