– Vi städar, putsar fönster, klipper gräs och målar. Det är helt fantastiskt att vi har fått det här jobbet, säger Zlatko Petrov när vi träffar honom utanför en hyresfastighet i Linköping.
Hans hustru Sedefka Georgieva vill gärna prata men avstår från att vara med på bild. När hon inte har arbete så tigger hon på gatan, och hon är rädd för att inte få några pengar i fall människor läser i Corren att hon har jobb en dag i veckan.
De kommer från Bulgarien och har tre barn, 13, 10 och 7 år gamla. Just nu är barnen här i Sverige, familjen bor i en tillfällig lägenhet i Motala. Övriga delar av året är barnen hos släktingar i Bulgarien där de går i skolan.
– Det är helt omöjligt att få jobb i Bulgarien. Vi kan få socialbidrag på 1 000 kronor i månaden för hela familjen, men det räcker inte ens till mat och kläder. Det var därför vi reste till Sverige, berättar Zlatko.
– Men det som gör det extra svårt för oss är att vi har tvingats låna motsvarande 50 000 kronor för en hjärtoperation till vår dotter. Nu går nästan allt vi jobbar och tigger ihop till att betala av lånet, förklarar Sedefka.
I början tiggde båda på Linköpings gator. Men så en dag kom Henrik Johansson förbi med sin fyraåriga dotter.
– Jag hade inte funderat så mycket på tiggarna förut. Men min dotter sade hej till alla hon mötte, även till Sedefka som satt och tiggde. Då var det som om jag plötsligt fick syn på Sedefka, och jag satte mig ner och pratade med henne, berättar Henrik.
Han bjöd hem Sedefka och Zlatko på kaffe och de pratade så gott det gick med hjälp av en översättningsapp på mobilen. Kort därefter bestämde sig Henrik för att anställa dem i sin målerifirma, och som fastighetsskötare i en fastighet han äger. Nu jobbar de som timanställda när det finns jobb att göra. Timlönen är drygt 90 kronor i timmen.
– Jag har inte anställt Zlatko och Sedefka för att tjäna pengar på det. Det går runt, jag får lite hjälp, och det känns tillfredsställande att hjälpa dem, det räcker för mig, säger Henrik Johansson.
– Genom att anställa dem har jag fått två vänner, och två arbetskamrater som jobbar stenhårt. Ibland får jag säga till på skarpen att de måste ta rast, fortsätter han.
När Henrik upptäckte att Zlatko ofta fick huvudvärk när han jobbade tog han honom till en optiker. Zlatko behövde glasögon, och när optikern hörde om hans situation ordnade han glasögonen gratis.
– Det finns många bra människor som vill hjälpa tiggarna på andra sätt än att bara lägga pengar i en kopp. Jag skulle vilja starta en verksamhet där människor hjälps åt för att skapa jobb åt EU-migranterna, säger Henrik Johansson.