Helenes stora besvikelse: Hjälpen på gymmet försvinner

"Att vara beroende av andra människor är inget värdigt liv. Man mår dåligt, både fysiskt och psykiskt. Det här gymmet har gett funktionshindrade möjlighet att kunna jobba sig upp och klara sig själva mer än annars. Nu vill kommunen ta bort den möjligheten."

Ingemar Alf och Helene Andersson kan inte tänka sig en tillvaro utan den regelbundna gymträningen. "Varför slå sönder en verksamhet som fungerar och göra livet till ett helvete för många människor?", undrar Helene. Vi träffade de båda innan de nya lokala råden infördes.

Ingemar Alf och Helene Andersson kan inte tänka sig en tillvaro utan den regelbundna gymträningen. "Varför slå sönder en verksamhet som fungerar och göra livet till ett helvete för många människor?", undrar Helene. Vi träffade de båda innan de nya lokala råden infördes.

Foto: Samuel Villius

Linköping2020-11-04 18:00

Orden är Helene Anderssons. Helene hade en sällsynt tuff uppväxt efter att ha blivit sjuk redan som barn. På mässlingen följde hjärnhinneinflammation och ovanpå det en mamma som hade svårt att acceptera sjukdomarna, vilket gjorde allt ännu jobbigare.

I 20-årsåldern blev Helene rullstolsburen och 1998 fick hon en propp i hjärnan som under en period tog hennes talförmåga. Sedan dess har bakslagen varit flera. I fjol kämpade nu 51-åriga Helene för sitt liv på intensiven på US.

– Blodsockernivån var extremt hög, men jag klarade livhanken. Läkarna sa att det var tack vare att jag hade tränat så mycket.

Träningen ja. Den har alltid legat Helene varmt om hjärtat. Hon har kämpat länge och hårt för att ge funktionshindrade bättre förutsättningar att träna på gym. 2007 lämnade hon in ett medborgarförslag till Linköpings kommun och drog igång en namninsamling. Hela 3 500 personer skrev på.

– Jag stod mycket utanför Ica Maxi, berättar Helene.

undefined
I en pärm har Helene Andersson sparat en kopia av den namninsamling hon genomförde för att ge funktionshindrade bättre förutsättningar att träna på gym. Hela 3 500 personer skrev på.

2009 blev hennes dröm sann. I samverkan med kommunen och Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), numera Funktionsrätt Linköping, anpassade Friskis & svettis i Tannefors sina lokaler och drog igång "Gym öppna dörrar". Där finns lämpade maskiner tillgängliga och flera gånger i veckan är sjukgymnaster och instruktörer på plats för att hjälpa och stötta.

Helene Andersson är där två gånger varje vecka. Innan fjolårets bakslag var det ännu oftare.

– Friska och funktionshindrade är inte för sig utan här blandas alla och är ett. Det både peppar och gör att man känner sig delaktig i samhället på ett annat sätt än när man grupperas i olika grupper. Det är jättebra att man som funktionshindrad inte är åsidosatt i samhället utan en del av det.

– Trevlig miljö är det också, och gott om utrymme för färdtjänst att stanna utanför, säger 84-årige Ingemar Alf som har problem med benen och också brukar nyttja gymmet flera gånger i veckan.

– Man håller muskulaturen igång. Det är viktigt, särskilt när man är äldre. Nu under coronatiden har det inte gått att träna på samma sätt och det känns att man har förlorat mycket. Man sjunker ihop ganska fort.

Helene Andersson bedömer att över hundra funktionshindrade nyttjar "Gym öppna dörrar".

– Det är strokedrabbade, ryggmärgsskadade, personer som råkat ut för trafikolyckor och förståndshandikappade. Och det blir fler som kräver rehabilitering efter att ha haft covid-19. Det här behövs verkligen.

undefined
På Friskis & svettis i Tannefors finns ett antal maskiner som kan ställas in så att de fungerar perfekt även för funktionshindrade. "Här är tillgängligt på alla sätt och vis", säger Helene Andersson.

Men från och med årsskiftet upphör avtalet om subventionerad träning för funktionshindrade att gälla. Social- och omsorgsnämnden bedömer att verksamheten enligt lagen inte är ett kommunalt ansvar. Man anser också att en förlängning av avtalet skulle ses som en olaglig direktupphandling (se separat artikel).

För Helene Andersson kom beskedet som en chock. Hon förstår inte resonemanget.

– Det var ju bara Friskis & svettis som kunde tänka sig att göra det här, just för att det krävs vissa lokaler och att det måste vara tillgängligt. Varför inte behålla ett väl fungerande system och avtal? Jag blir upprörd, det är åt fanders alltihop.

Kostnaden för verksamheten, enligt kommunen 300 000 kronor per år, tycker Helene Andersson inte heller borde vara några problem.

– Det finns ju pengar till annat skit som inte behövs. Enda kostnaderna är för instruktörer och sjukgymnaster några timmar i veckan, och för service av maskiner och utrustning.

– Det är en bagatell jämfört med allt de lägger på andra saker, till exempel simhallsbygget. Då sparas det inte på krutet. De silar mygg och sväljer kameler, säger Ingemar Alf.

Både han och Helene undrar också varför de inte, förrän nu, har fått veta att kontraktet med kommunen bara gäller till årsskiftet – något social- och omsorgsnämnden beslutade om i fjol. Enligt nämndens ordförande Annika Krutzén (M) fick Friskis & svettis redan då information om att avtalet hade sagts upp. Krutzén har stämt av kommunikationen med ansvariga på social- och omsorgsförvaltningen som enligt henne meddelar:

– Friskis fick beslutet om uppsägning av avtalet i slutet av 2019. Vi har också haft telefonkontakt med Lotta Utterström på Friskis & svettis där vi har informerat om att det inte är möjligt att förlänga det nuvarande avtalet ytterligare, utan om verksamheten ska finnas kvar behöver en upphandling göras.

På Friskis & svettis säger man sig ha känt till att nämnden skulle diskutera frågan, men inte att avtalet i själva verket hade sagts upp.

– Nej, det har gått till Funktionsrätt Linköping, tror jag, som är den ekonomiska parten, säger verksamhetschefen Lotta Utterström.

Funktionsrätt Linköping – som har skött det administrativa kring avtalet och är de som har fakturerat kommunen – bekräftar att de har tagit del av en kommunhandling i ärendet, men att de har utgått från att Friskis & svettis fått samma information.

– Har den gått till oss bör den ha gått till Friskis & svettis, eftersom det är ett trepartsavtal. Linköpings kommun har ju slutit avtal med dem och med oss, säger ordföranden Börje Pettersson.

Trots att avtalet löper ut har man på Friskis & svettis ännu inte gett upp. Lotta Utterström hoppas att en översyn av verksamheter och avtal som social- och omsorgsnämnden ska göra och ta ställning till, troligtvis under december, kommer att visa ett behov av fortsatt verksamhet.

– Vad nämnden fattar för beslut kan ju bero på vad översynen visar, säger hon.

undefined
På Friskis & svettis i Tannefors har funktionshindrade på vissa tider kunnat träna och få hjälp av sjukgymnaster till en årsavgift på 1 100 kronor, vilket är 40 procent mindre än ett vanligt årskort.

Helene Andersson hoppas också att det hon har kämpat så hårt för ska fortsätta leva. Men kommunens besked om att gymverksamheten enligt lagen inte är deras ansvar blev en rejäl käftsmäll. Med gråten i halsen säger Helene:

– De har väl ansvar för alla, oavsett om man är frisk eller sjuk? Vi ska väl också ha rätt till friskvård? Nu svävar vi bara mittemellan. Är vi inga invånare? Uppenbarligen bedriver kommunen bara friskvård för friska, inte för sjuka och handikappade.

– Konsekvenserna blir ju ännu större kostnader för kommunen i form av hjälp och stöd i hemmet. Får vi inte träna förlorar vi muskelstyrka och funktioner och behöver istället ännu mer hjälp än innan, fortsätter Helene.

Hon ser inga alternativ till "Gym öppna dörrar" på andra håll i Linköping.

– Inga över huvud taget. Hur lätt är det när man har begränsningar? Då krävs både tillgänglighet och planering. Därför kan vi inte gå och träna på vanliga gym. Det går bara inte.

Så säger LSS-lagen

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade innehåller, enligt 1 §, bland annat bestämmelser om insatser för personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som inte beror på normalt åldrande.

Enligt 5 § ska lagen främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de som anges i 1 §.

Kommunen ska enligt 15 § bland annat verka för att de som anges i 1 § får behov tillgodosedda och tillgängliggöra allmänt fritids- och kulturutbud.

Källa: regeringen.se

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!