"Så nej, jag har aldrig känt mig utbränd, men jag hade säkert behövt en veckas paus efter sexskandalen 2005. Då var jag trött." säger Helber.
Måndagsintervjun
– Se här! Det här är bajs! Lukta! Känn! Det är superjord!
Mike Helber är sig lik. När han trycker på energiknappen kan få värja sig, även om det är en påse komposterat bajs han lockar med.
Vi är på Biototal i Vreta Kluster, företagsparken i utkanten av Ljungsbro, och Helber visar stolt upp företagets produkter.
Här har han varit vd i snart 1,5 år.
– På mitt första möte med grundarna, Janne Nystedt och Tomas Kjellquist, frågade jag ”Varför är jag här? Jag kan inget om kväve och fosfor. Min gammelfarfar var visserligen mjölkbonde men jag var aldrig en del av det.” Då sa Janne: ”Vi behöver inte en till som ska diskutera med oss, vi behöver någon som är helt annorlunda än vi”.
Så vad tillför du här?
– Företaget är inne i en expansionsfas, från 20 till 50 medarbetare, och det är där man behöver hjälp. Hur man får människor att samarbeta i grupp, där har jag något att bidra med.
Man skulle med fog kunna säga att Mike Helber är född till ledare. Lagkapten, klubbdirektör och vd är titlar som präglat hans liv de senaste 30 åren.
Så när tv-jobbet på Cmore dök upp för sex år sedan, något år efter att han slutat i LHC, var det som en ny, ansvarsfri, värld för Mike.
– Det var en befriande känsla. Att stå mellan två spelarbås i ett brinnande kvalspel, med ena sidan i total eufori och den andra tvärtom, och efter matchen bara kunna ringa hem och säga ”hej älskling, nu kommer jag hem”. Och kunna lägga mig på kudden helt utan press och utan det minsta att vara orolig över.
Mike älskade tv-jobbet, så pass att det enligt honom gick ut över det vd-jobb på Linköpingsföretaget Coin som han tillträdde strax efter att han slutat i LHC.
– Där gjorde jag inget särskilt bra jobb. Jag kastade mig inte in i det så helhjärtat som man måste göra om man ska ta ett så stort ansvar i ett företag.
Var du trött efter klubbdirektörstiden?
– Ja, jag var trött och hade inte riktigt fokus. Jag trodde saker och ting skulle lösa sig av sig själva.
Mike Helber har också startat en verksamhet som spelaragent.
Du var inte när att bli utbränd av alla åren som klubbdirektör?
– Nej, jag är inte en person som blir utbränd.
Kan inte alla bli det?
– Säkert, men inte jag. Jag är för noggrann med sömn och kost för det. Och eftersom jag inte är sur särskilt länge så hittar jag ny energi varje morgon. Så nej, jag har aldrig känt mig utbränd, men jag hade säkert behövt en veckas paus efter sexskandalen 2005 (tre Tre Kronor-spelare var inblandade, varav två från LHC). Då var jag trött. Det var tufft att hela tiden förklara, för media och samarbetspartners, hur andra människor hade tänkt och gjort. Företagare som ringde och sa ”hur kan du göra så här, vi har ju chans att vinna guld” eller ”om otrohet är ett problem så måste jag ju sparka några i min stab”. En präst från Leksand ringde och sa ”var är förlåtelsen Mike?”. Det var 50 procent som tyckte det var rätt att inte behålla spelarna och 50 procent som tyckte det var fel. Aldrig har jag varit så trött som då.
– Det hände saker runt vårt hem också, hot som jag aldrig talat om, och en kväll när jag kom hem såg jag hjulspår i trädgården runt vårt hus. Då satte jag mig på trappan och grät. Mest av trötthet. När jag går in för att berätta detta för Cissi så kommer min svåger framrusande och säger ”Har du sett?! Fyrhjulsdriften tog mig runt hela huset!”. Så det var min svåger som hade testat sin nya Suv i den höga snön runt huset. Då slog jag honom.
Funderade du på att sluta?
– Jag funderade mer på om vi höll på med rätt saker. Elithockeyn tar verkligen upp hela ens liv. En stor anledning till att jag slutade som klubbdirektör var att jag tror inte jag och Cissi hade varit gifta idag om jag fortsatt fem år till. Man blir extremt involverad och man har extremt svårt att tala om något annat. Vart du än går så blir det frågor och samtal om det. Du lämnar det aldrig. Det är ännu värre idag på grund av sociala medier. Det hade precis börjat under mina år, men jag svarade alla. Jag är glad att slippa den anonyma dumheten som finns där. Säsongen 2012, som slutade med att Arlbrandts skridsko räddade oss kvar, var dessutom den första säsongen då jag tänkte ”det här var inte roligt”. Det bidrog också till att jag slutade.
14 april 1999 i Mora och Mike Helber har som lagkapten varit med och tagit upp LHC i elitserien för första gången. Till vänster Erkki Saramaa och till höger Patrik Ekholm.
När jag mötte din mångåriga LHC-kollega Anders Mäki sa han att drivs av att göra människor glada. Vad drev dig under åren i LHC?
– Jag ville vinna. Jag gjorde allt för staden Linköping och är mycket stolt över min resa med LHC.
Något speciellt ögonblick du minns mest?
– Ja, våren 2007 inför vår första finalmatch på hemmaplan. Jag minns när jag kom till min sittplats innan lagen kom ut på isen och det var fullsatt. Inte en enda ledig plats! Alla hejade, sjöng, vissa till och med dansade. Jag minns att jag i 30 sekunder där var så glad, nöjd och stolt. Det var eufori och jag minns att jag tänkte "Linköping är så bra – nu har vi visat att vi kan vi också".
Både som spelare och klubbdirektör kunde Mike av många uppfattas som tuff och kompromisslös. Det är en bild han vänder sig emot.
– Det är tvärtom, jag känner mig mjuk, kompromissvillig och jag vill att människor ska samarbeta.
Är du den mjukaste av dig, Mäki och Mård (Christer, f d LHC-ordföranden)?
– Utan tvekan ja. Christer är en fantastisk person på att få människor med sig. Han kan gå in i ett rum med sex deppiga människor och när de går därifrån är de alla maximalt laddade. Christer har lätt att visa sina känslor, men också otroligt skicklig på att släppa dem. Vi var fyra personer som tog hand om varandra. Det ser man inte i många föreningar idag, fyra personer som håller ihop så tätt. Vi var såklart osams om olika saker men vi höll ihop och hängde inte ut någon. Christer var visionären, jag sa hur vi skulle gå, Johan (Hemlin, f d sportchef) var lugn och hade tålamod och Anders en doer med enorm arbetskapacitet.
Anders sa att han inte fortsatt i en annan klubb på grund av LHC-hjärtat. Varför har inte du fortsatt i en annan klubb?
– Jag har fått ett flertal erbjudanden men när jag och Cecilia pratat om det så har vi inte varit beredda att flytta. Och jag tycker det är helt fel att pendla till en idrottsförening. Jag tycker man alltid ska vara på plats och kunna möta och följa alla lag i föreningen, inte bara elitlagen. Jag hade ett färdigt avtal på bordet med Malmö, men det blev inte så. Jag tror det hade blivit rörigt att ha Percy Nilsson och Hugo Stenbäck som chefer.
Mike Helber hoppas på tio år i Biototal, men känner också att det är det sista företag han är anställd på.
När Mike slutade på Coin 2017 satsade han på tv-jobbet, bildade eget bolag och köpte företaget Balansa, ett forskningsverktyg framtaget av docenten Cecilia Nahnfeldt.
– Jag tycker att vi gjorde det bra när vi satte igång det, men så kom covid och vi tappade en halv miljon i bokningar på två veckor. Balansa är en gruppövning som bygger på att man ses fysiskt.
Det var då, i maj 2020, en rekryterare hörde av sig och ville att Mike skulle möta Biototalgrundarna Nystedt och Kjellquist.
– Det har gått 16 månader sen jag började och jag tycker det går superbra. Jag går in i alla samtal här med minst kunskap i det vi gör och det är oerhört utmanande. Jag trivs enormt bra och är omgiven av människor med en egen motor.
Biototal i Linköping har 28 anställda och systerföretaget Mewab i Karlstad, som Helber också är vd för, har tolv. Företagen affärsidé är att återvända produkter och hitta ett värde i det i en cirkulär ekonomi.
Mike Helber har varit vd för Biototal i nära 1,5 år.
Vad har ni för produkter?
– Slam, eller bajs då, är en. Kalk och ammoniumsulftat två andra. Det kan handla om att hantera förmultningsprocessen av allt som går i vårt avlopp för att sedan återanvända det i lantbruket. Vi har som mål att bli en dominerande part på biogödselmarknaden och då handlar det inte om vad vi kan göra om 20 år, utan om vad vi kan göra i morgon. Ta Gröna påsen till exempel. Där samlar vi vårt matavfall och sen utvinns det gas av det. Kvar finns då en värdefull produkt som kallas biogödsel. Vi ser till att det också återanvänds.
– Ska vi ta hand om den värld vi har, och klara den omställning som krävs, så måste vi använda de produkter vi redan har. I stället för att transportera hit produkter, som till exempel fosfor, från olika delar av världen. Jag tycker det är häftigt att vara med i den här processen där vår generation måste tänka om.
Vid sidan av det civila arbetet är Mike sedan fem år tillbaka licensierad spelaragent, knuten till kanadensiska företaget Maloney & Thompson Sports Management.
– Hur stort agentjobbet blir beror på vilka framgångar spelarna jag hjälper når. Jag hjälper ett fåtal spelare och väljer noggrant. Tar de sig till Nordamerika och tjänar stora pengar så kan det absolut bli heltid. Nu har jag hållit på i fem år, jag jobbar med spelare födda 2002–2005 och än finns det inga pengar i det. Men det kan ändra sig snabbt, det kan räcka med att en av spelarna tar sig över Atlanten och tjänar de pengar som finns däröver. Eller att ett par, tre av dem kommer upp i SHL.
Vad gör du om fem år? Driver du agentfirma på heltid då?
– Jag känner mig säker på att Biototal är den sista platsen jag är anställd på, men jag hoppas jag har jobb här i tio år. Våra majoritetsägare MVI, som äger Biototalgruppen, jobbar bara med mellanstora företag med 100-500 miljoner i omsättning. De är tydliga med att de vill sälja bolaget om 2–5 år till en ägare som kan ta nästa steg i tillväxtfasen. Så jag hoppas få vara med på den här resan och en resa till, med nästa ägare. Sen är jag 60 år och då vet jag inte vad jag gör.