I en öppen Mercedes gjorde kungaparet en rundtur i stora delar av staden, vid sidan om stadens centrala delar även genom Hejdegården och Valla. Stora mängder jublande linköpingsbor kantade färdvägen.
Vår stad
Innehållet i kungaparets besök ger en bild av vad det tidiga femtiotalets styrande var särskilt stolta över och vad de ville lyfta fram för att skapa en positiv bild av Linköping.
Kungen besökte Saab under direktören Tryggve Holms ledning, men även Järnvägsverkstäderna, ASJ. Vidare fick han en rundvisning av den då nyuppförda Vasaskolan, numera Berzeliusskolan.
Drottningens program bestod av besök på Hjälmsäters ålderdomshem och på landstingets två barnhem i Valla samt hembesök hos det synskadade paret Evy och Olof Axelsson i Gamla Linköping. Utanför det planerade programmet besåg drottningen även trädgården vid Huitfeltska gården.
Vid kungaparets ankomst till garnisonen överlämnade överstinnan Ingeborg Qvarnström blommor till drottningen. På Grenadjärvallen talade kungen till 1800 män representerande I4, Lv2, T1, F3 och F13.
Tillsammans besökte kungaparet såväl garnisonen som domkyrkan. Eftermiddagsteet intog de på Lambohofs säteri. Vid sidan av det planerade programmet gjorde kungen, guidad av museichefen Bengt Cnattingius, ett timslångt museibesök.
På eftermiddagen genomfördes en medborgaruppvaktning på yttre borggården. Corren skrev att hela Linköping samlats för att hylla kungaparet. I en rubrik angav tidningen att evenemanget lockat över tiotusen jublande Linköpingsbor.
Vid Eriksgatan 1953 besökte kungen även Bjärka Säby egendom, då ännu tillhörigt Vårdnäs landskommun. I ladugården visade godsägare Oscar Ekman gårdens högmjölkande kor för den frågvise kungen.
Stadsfullmäktiges ordförande disponent Carl Johansson berättade i sitt hälsningsanförande om Linköpings utveckling från en ämbetsmanna- och lärdomsstad till en industristad. Förändringen skedde, enligt Johansson, i början av 1930-talet då Linköping med en gång blev en industristad av betydenhet. Han lyfte även fram att mer än hälften av stadens befolkning hade sin utkomst inom industrin. Johansson fortsatte med att konstatera att stadens snabba expansion inte skett helt utan bekymmer, men att inga nämnvärda slitningar förmärkts mellan det gamla och det nya Linköping.
Även kungen talade och sa bland annat att han hade hört talas såväl om stadens trafikproblem, som om bostadsproblemet. Det senare var, enligt kungen, tyvärr karaktäristiskt för de flesta tätorterna i vårt land. Kungen uttalade också en förhoppning om att det inom rimlig tid skulle bli möjligt att lösa bostadsbristen. Kungen uttalade även sin glädje över planen att skapa ett Gamla Linköping, där äldre värdefulla byggnader kan få en fristad och samtidigt komma till användning för bostadsändamål.
Efter medborgaruppvaktningen på yttre borggården gick kungaparet ut bland den jublande folkmassan. Kungen lär då ha vädjat om lite lugn och endast med möda kunnat vända åter till slottet.
Corren skrev att överallt i staden vajade svenska flaggor och många butiksfönster pryddes av kungaparets porträtt. Tidningens huvudrubrik var att stadens kungadag blev till en strålande folkfest, medan Aftonbladet i sin rubrik talade om Louisefeber.