Det är lite sommarvibbar utanför, men på insidan av Stångebro ishall dundrar både kylan och George Harrisons låt "Got my mind set on you" på för fullt. På isen står en man med en grå träningsjacka. Han heter Andras Szaraz och är sedan en månad tillbaka Linköpings KF:s nya huvudtränare. Han är anledningen till att Vasa Jannlund valde att flytta hit tillsammans med sin familj.
– Vi har haft ett jättebra samarbete sedan vi började jobba tillsammans för ett år sen. När Vasa sa att han gärna ville följa med så blev vi jätteglada. Det händer då och då att åkare väljer att flytta med när deras tränare byter klubbar. Det är en stor satsning från Vasa och även hans familj, säger Andras Szaraz.
Familjen fick reda på tränarens flyttplaner i mars och efter långa diskussioner tog de beslutet.
– Från början var det tre åkare till som ville flytta, men när de fick reda på hur långt bort det var så backade de ur. Det är svårt att hitta en tränare där alla bitarna faller på plats, både när det gäller personlighet och kunskapsnivå. Andras och Vasa har nästan en slags familjerelation, säger Olga Pettersson.
Vasa Jannlunds konståkningskarriär startade som många andras – med hockey. Han började spela när han var sex år, men sedan fyra år tillbaka är det bara konståkning som gäller.
– Det gick inte så bra med hockeyn eftersom jag är ganska kort, det var svårt. Jag körde både hockey och konståkning under ett år, men sen såg vi att det gick mycket bättre med konståkningen och då slutade jag med hockeyn, säger Vasa Jannlund. Det är lättare att visa upp sig själv i konståkning. Prestationen blir mer individuell. Om ett lag går dåligt så drabbas hela laget, men om det går dåligt i konståkning så är det bara en själv som drabbas.
Tränaren Andras Szaraz har en lång karriär bakom sig, både som åkare och tränare. Han är ungersk mästare och har haft åkare i OS, VM och EM. När Andras Szaraz och hans fru Edit erbjöds att ta över som huvudtränare respektive rytmisk gymnast tvekade de inte att flytta från Stockholm.
– Vi valde Linköpings KF då det är den fjärde största klubben i Sverige och har en väldigt bra organisation. Jag känner Marianne Hogner (sportchef) sedan länge. Vasa har fått bättre träningsmöjligheter än vad han haft tidigare. Här är löpkorridoren och träningslokalen i samma byggnad, så var det inte i Stockholm. Man sparar tid eftersom man inte behöver ta sig någon annanstans efter träningen. Jag har jobbat på många olika ställen i världen men jag tycker det är fantastiskt här, säger Andras Szaraz.
Vasas föräldrar, Olga och Johan, pendlar till Stockholm då de ännu inte fått något jobb i Linköping. Vasa har tre systrar, tolv, fjorton och två och ett halvt år gamla. Eftersom familjen inte lyckades hitta en förskoleplats fick minstingen följa med till Stockholm och gå på förskola där.
– Det var jättejobbigt. Hon kan inte sitta stilla så länge. Hon hoppade överallt på tåget. Men vi kontaktade en privat förskola i Linköping så hon går där nu. Just nu lägger vi ut 8 500 kronor på resor varje månad. Det är ganska höga kostnader. Vi hoppas få jobb i Linköping. Från början ville Vasas systrar inte flytta på grund av deras vänner i Stockholm. Vi kom överens om att testa att bo i Linköping ett år, men efter att de började skolan här så vill de inte längre flytta tillbaka. De tycker människorna här är mer öppna än i Stockholm.
– Många kollegor frågar hur jag klarar att pendla. Det går för att jag trivs så bra i Linköping. Det känns i luften, att stressen inte finns här, säger Olga Pettersson.
Det är lätt att tro att samarbetet mellan Vasa och Andras pågått i många år. Det har klickat helt enkelt. Och det syns. Det är visserligen inte överdrivet skämtsamt på isen, snarare tvärtom, men det finns en kemi. När Vasa påbörjar ett hopp böjer Andras på knäna och gör själv ett litet hopp samtidigt som han ger ifrån sig ett hoppfullt skrik i takt med att Vasa landar. Därefter följer några snabba instruktioner som antaligen bara Vasa hinner uppfatta.
– Målet just nu är att klara av ett test som gör att han blir en A-åkare, berättar tränaren Andras Szaraz.
– Det går att tävla på B-nivå men jag väljer att inte göra det då det inte finns så mycket konkurrens. Det är nästan inga killar på B-nivån så då blir jag nästan själv, säger Vasa Jannlund.
Vad är det bästa med Andras som tränare?
– Det är samarbetet. Om jag har problem med en ingång eller ett hopp så visar han mig ett annat sätt att göra det på, eller förklarar vad jag gör för fel. Samarbetet med Edit fungerar också väldigt bra.
Hur trivs du i din nya stad?
– Jättebra, jag gillar Linköping för att allt är nära. Jag kan cykla hit på 20 minuter. Det går inte i Stockholm, säger Vasa Jannlund.