Det var en skräll när du hoppade av. Vad hände egentligen?
– Inte ens mina barn visste något. Jag stod vid ett vägskäl. En jobbig skilsmässa, min brors för tidiga död, ett genomhektiskt liv. Beslutet har mognat fram. Jag kommer aldrig att sätta mig och rulla tummarna, men vill ta det lugnare. Barnen, min nya kärlek och den egna hälsan är prio ett nu.
Din bror var bara 50 när han dog.
– Han hade adhd, men fick ingen diagnos förrän vid 45. Fram tills dess hade han självmedicinerat med amfetamin. Jag hjälpte honom med en lägenhet i Helsingborg, han ville bort från missbrukarkompisarna i Linköping. Han träffade en kärlek och fick ett jobb. Och så dog han plötsligt, av en hjärtinfarkt. Det var i maj förra året.
– Det ruskade om mig. Livet går inte i repris. Just nu är jag i en mellanzon. Jag är en trygghetsmänniska som vill vara i komfortzonen, med dagliga rutiner. Nu är jag utanför den zonen, känner vilsenhet och har lite svårt att fokusera. Samtidigt mår jag bättre än någonsin.
Det låter lite motsägelsefullt.
– Det hände något i somras som gett stort avtryck i mitt liv. Jag fick kontakt med en healer, Conny i Uknadalen. Sådant jag fnyst åt och hånat. Men han har gåvan och har hjälpt mig ofantligt. Hokus pokus tycker många, och det hade jag själv sagt tidigare i mitt liv, men så är det bara. Jag känner ett annat lugn än tidigare och Conny har hjälpt mig med en del åkommor, som diskbråcket. Och så har jag ständigt den här lilla påsen med små kulor i byxfickan. Mineraler och annat som jag mår bra av. Det låter inte klokt, jag vet. Men om jag mår bra av det, varför inte?
Din skolgång var ingen succé.
– Jag började jobba i högstadiet, som godisförsäljare. Jag var en av alla som inte passade i skolan, jag ville arbeta. Det smärtar mig att vi inte förmår hjälpa de här barnen mer. Det borde gå att kombinera gymnasiet med handfast arbete. Alla är inte stöpta i samma studiemotiverade mall.
Behöver du jobba mer, du är väl stormrik?
– Det är vad folk tror. Men krogägare blir man inte för att tjäna pengar.
Du äter i rekordfart av Mjellerumsgårdens julbord!
– Ja men det är ju så gott! Jag väger väl runt 100, men måste ner till 90.
När du fyllde 40 önskade du dig pengar som du skänkte till ett afrikanskt barnhem. Det blev 38 000.
– Materiellt har jag det jag behöver. Det är viktigt för mig att ta ett socialt ansvar. Det gör gott att göra gott. Den skola vi stöttat i Kapstaden ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag hoppas kunna skänka mer pengar till den stiftelsen framöver.
Du måste ha sett mycket knasigt på krogen.
– Många är inte sig själva, det finns ett spel. Pokerfacet åker på. Fylla. Stolligheter. Som personal får man ofta avbryta samlag på toaletterna till exempel. Det är jättevanligt, men inget övriga gäster ska behöva stå ut med. Otroheten växer. Det är sorgligt. Förr var det skamligt, i dag är det vardagsmat. Kanske fokuserar vissa FÖR mycket på barnen. När de växer upp finns inget kvar i relationen.
Du har tvingats leva med personlarm. Blev du borttvingad av kriminella gäng?
– Det var en av flera anledningar. Jag har aldrig haft med fulsprit eller svarta pengar att göra, det handlade inte om att de ville ta sig in i verksamheten. Däremot misskötte de sig som gäster och blev portade. Det gillade de inte. Alla måste känna sig välkomna och jag kunde inte acceptera deras stil mot gäster och personal.
Fick du bra hjälp från polisen?
– De har varit min räddning och ställt upp till 110 procent. Mitt råd till andra som råkar ut för gäng är att höra av sig till polisen. De har resurser. Efter mordet i Skäggetorp tycks dock allt ha lugnat sig en smula. Samtidigt kunde samarbetet krogägare emellan vara bättre.
Det gick ett rykte om organiserad prostitution på Harrys för flera år sedan . . .
– Ja, tänk alla rykten som florerat. Jag kan säga så här, prostitution är inget man kryddar en modern business med. Men visst finns mycket annat som verkligen har hänt, allt är antecknat och kommer i mina memoarer en dag.
Rökförbudet på krogen, är det bara positivt?
– Nej, röken dödade vissa andra odörer. Som ölfisar.
Vad händer nu?
– Jag drömmer om en liten restaurang, 150 platser, och att jobba som krogkonsult. Jag säger inget mer, men Corren ska bli först med att få veta när allt är klart.
Lycka till med nya livet! Här får du en termos i julklapp.
– Tack! Den blir bra på båten.