Vår stad
Till utbildningen antogs inledningsvis endast män som kunde intyga såväl sin gudsfruktan som att de förde ett sedligt och nyktert leverne.
Efter att först ha inrymts i tillfälliga lokaler fick lärarutbildningen 1869 ändamålsenliga lokaler när seminariebyggnaden på Drottninggatan 14 stod klar. Byggnadens utformning överensstämmer nästan helt med de mönsterritningar för seminariebyggnader som arkitekten Pehr Ulrik Stenhammar upprättade 1866. Att huset ligger indraget på tomten förklaras av den tidens önskan att en skolbyggnad skulle ha ett öppet läge.
Förutom lärosalar innehöll byggnaden också en rektorsbostad i vilken seminariets rektor C L Anjou flyttade in med sin familj. Det Anjouska hemmet beskrevs som gästfritt samt präglat av musik och litteratur.
Byggnaden var ursprungligen omgiven av en stor park med snirkliga gångar och många träd, blommor och inte minst nyttoväxter. Trädgårdsskötsel var, i syfte att förbättra folkhushållningen, länge en viktig del av folkskoleundervisningen.
På seminariebyggnadens tomt fanns ursprungligen ytterligare ett par byggnader. Vid Snickaregatan låg ett bostadshus avsett för seminariets lärare. I parken fanns dessutom två mindre uthus. Det ena av dessa står ännu kvar på sin ursprungliga plats. Det andra byggdes vid sekelskiftet 1900 om till bostadshus och flyttades 1960 till Gamla Linköping.
Under en period i mitten av 1880-talet hölls stadsfullmäktiges sammanträden i seminariets aula. Vid de mötena gavs allmänheten för första gången möjlighet att lyssna på sammanträdena. Corren konstaterade att en sådan offentlighet kunde vara av nytta för att ge invånarna en fullständigare inblick i frågornas natur.
C L Anjou var seminariets rektor från 1864 till sin bortgång 1896. Dagens Nyheter beskrev Anjou som seminarierektorernas nestor och en av den svenska folkskolans ledande män. Han var under nästan trettio år även folkskoleinspektör. Anjou var också ordförande i den kommitté som på riksnivå godkände folkskolans läroböcker. Han ingick vidare i den kommitté som formulerade 1882 års folkskolestadga enligt vilken skolplikten infördes.
Anjou var ledamot i stadsfullmäktige 1874-89, landstingsman 1885–1888 och riksdagsledamot 1887-88 samt stiftets representant vid fyra kyrkomöten. 1868 invaldes Anjou i Musikaliska akademien. Han kom på 1880-talet att leda arbetet med revideringen av dess stadgar.