Under namnet Cykellänken gör Linköpings kommun en satsning på bredare, säkrare och smidigare cykelvägar. 13 miljoner kronor har lagts på vägen till Ryd och staten har bidragit med lika mycket.
Efter helgerna drar arbetet igång med cykelvägen till Skäggetorp och det finns planer – men inga beslut – på att fortsätta med liknande cykelvägar till Tornby, Ekängen, Tallboda, Hjulsbro, Ullstämma, Mjärdevi och Malmslätt.
På Cykellänken Ryd återstår bara några små detaljer inför invigningen på tisdag. Dags att testa om den håller vad den lovar, alltså. I sällskap med kommunens miljösamordnare Sandra Viktor och projektledarna Per Oldfeldt och Elna Hammarström rullar jag iväg från Ryds centrum. De tre är påtagligt stolta över att få visa upp den nya satsningen.
Med på turen är också Magnus Bark, Rydsbo sedan 24 år och hängiven cyklist. Han har en del kritiska synpunkter på cykelvägen – men mer om det senare.
Cykelvägen slingrar sig den gamla vanliga sträckningen genom Rydskogen, men den har blivit 1,5 meter bredare. Cyklisterna har fått en fil åt varje håll och fotgängarna en egen utanför den heldragna linjen.
– Många tycker att det är bättre att separera fotgängarna ännu tydligare, med en nivåskillnad, påpekar Magnus Bark.
– Ja, det finns två skolor där. Fotgängarna känner sig tryggare med en kantsten. Men det känns trängre för cyklisterna och det blir svårare att snöröja, svarar Per Oldfeldt.
I Rydskogen har man satsat mycket på belysning och gjort det luftigare genom att rensa bort sly. Schaktmassorna har fått bilda en liten pulkabacke, i stället för att transporteras bort. På sina håll finns det sittplatser, hoppstubbar för barnen och snidade träkonstverk.
– Det handlar mycket om att skapa en tryggare känsla, särskilt när det är mörkt. Men också om att man ska bjudas på en upplevelse när man cyklar här, säger Sandra Viktor.
Där elljusspåret korsar cykelvägen rullar vi över stora, färgade fotspår i asfalten. På samma sätt finns det färger i asfalten vid skolor och förskolor.
– Vi vill varna cyklisterna, att här händer det något. Men vi vill göra det lekfullt, inte med skyltar som läxar upp folk, kommenterar Per.
Tunneln under Industrigatan är smyckad med trä från de cirka 15 träd som sågades ner när cykelvägen breddades. Här finns också ett insektshotell.
I tunneln, och ytterligare ett kort stycke, måste vi samsas med bilisterna. Det gick inte att lösa på något annat sätt, menar Per.
– Tunneln är som den är och det måste finnas plats för bilar att mötas. Men bilisterna får bara köra i 20 kilometer i timmen.
Stenbrötsgatan har blivit tre meter smalare för att ge plats åt cykellänken.
– Gatan var jättebred förut och den inbjöd till höga hastigheter mitt i bostadskvarteret. Här vid Tornhagsskolan har vi satsat mycket på att göra det bättre och säkrare. Det var rätt mycket kaos vid hämtning och lämning förut, och det hände att barn sprang över gatan, säger Per Oldfeldt.
Vid alla korsningar med bilgator finns det cykelöverfarter, där cyklisterna har förtur. Frågan är väl om alla bilister inser det?
– Om de inte gör det finns det i alla fall upphöjningar som gör att de måste sänka farten. Skulle det inträffa något blir det förhoppningsvis bara en incident och inte en olycka, säger Per.
Längst ner på Stenbrötsgatan uppstår en diskussion. Magnus Bark vill gärna svänga höger till Västanågatan, den väg som cyklisterna är vana vid. Men den nya cykelvägen går via Hjälmgatan och tunneln vid Abiskorondellen.
– Den vägen är lite längre. Kommer cyklisterna verkligen att ta den? Vanans makt är stor, säger Magnus.
Per Oldfeldt försvarar vägvalet.
– Hade vi dragit cykelvägen på Västanågatan hade man behövt korsa Västanågatan och Västra vägen. Nu kan man cykla hela sträckan utan att stanna, eftersom vi använder befintlig tunnel under Västra vägen. Och det blir bara 25–30 meter längre.
Vid Abiskorondellen stannar vi till. Här möts cyklister från flera håll, många med hög fart i nedförsbackarna, och tidigare har det varit en olycksdrabbad korsning. Nu är den ombyggd och känns betydligt säkrare.
– Här har vi jobbat mycket. Vi har breddat, dragit ut kurvan och fått bort 90-graderskorsningen. Vi har röjt buskage och grävt bort delar av vägbanken för att förbättra sikten så mycket som möjligt, säger Elna Hammarström.
På Hunnebergsgatan samsas vi återigen med bilarna. I de här gamla kvarteren har det inte bedömts lämpligt med en modern cykelväg – och dessutom har det aldrig rapporterats några trafikproblem här.
Cykellänken Ryd slutar vid stadsbiblioteket. Där slår vi oss ner för att sammanfatta våra intryck.
Själv är jag helnöjd. Det känns lyxigt att rulla fram på den breda cykelvägen som dessutom är helt befriad från gupp – man har till och med fräst ur i asfalten för de vita cykelsymbolerna i stället för att måla dem ovanpå. Den här vägen skulle jag gärna ha till jobbet.
Rydsbon Magnus Bark är inte lika odelat positiv.
– Å ena sidan känner jag att det här visar att Linköpings kommun verkligen tar vardagscyklandet på allvar – annars är ju känslan ofta att vi cyklister kommer i andra hand. Och jag tycker att de har löst problemen vid Abiskotunneln så bra som det bara går.
– Å andra sidan hade jag hoppats på mer. Jag vill ha en bilväg, fast för cyklar, där man kan cykla riktigt fort. Sådana som man har i Holland. Här har man nöjt sig med att bygga i det utrymme som finns, man har inte gjort några vägavstängningar eller omledningar av biltrafiken, kommenterar Magnus.
Sandra Viktor betonar att det inte räcker med att bygga Cykellänken Ryd – man måste få folk att använda den också. I Ryd är det många som cyklar, men det är främst studenterna.
– Unga med utländsk bakgrund cyklar mycket mindre än de med inrikes bakgrund. Nu ska vi jobba med attitydskapande åtgärder och förebilder för att göra det coolt att cykla. Vi samarbetar också med fastighetsägarna för att få till säkrare parkeringar – det är många som är rädda att få sin cykel stulen, säger Sandra.
Undersökningar visar att många kvinnor över 35 år med utländsk bakgrund aldrig cyklar, en del helt enkelt för att de inte lärt sig.
– Dem ska vi erbjuda kurser, tillsammans med Cykelfrämjandet. Sedan har kommunen ett samarbete på gång med Svenska kyrkan. Det handlar om cykelgåvor, som familjer kan ansöka om under nästa år, berättar Sandra Viktor.