Bron över Stångån vid Hackefors sluss är en av de platser kommunen pekar ut där halkrisken är stor.
Den svarta isen, eller blixthalkan, bildas när fukt på vägbanan fryser till is.
– Den uppkommer på vägytor som blir kalla fort, säger Carl Eriksson, driftingenjör på kommunen med ansvar för vägunderhåll.
Broar, skuggiga skogspartier och vägar längs öppet vatten är särskilt utsatta ställen. Den svarta halkan uppstår ofta när det klarnar upp efter regn eller dimma och när temperaturen ligger strax över noll. Då kan det frysa på vägbanan fastän det fortfarande är plusgrader i luften.
Blixthalkan går att bekämpa men det krävs lite framförhållning. I Linköping utförs för tillfället halkbekämpningen av entreprenörerna Centric, Thormans och Terranor. För att veta om de behöver grusa och salta vägarna tar de hjälp av väderprognoserna.
Företagen har även anställda som kontrollerar vägunderlaget på natten de dagar det riskerar att bli halt.
– Ofta kontrollerar man de "värsta" platserna för att kunna besluta om halkbekämpning behövs. Man tittar speciellt på cykelvägarna, eftersom cyklar påverkas lättare av halka än bilar, säger Carl Eriksson.
Här är tre exempel på sträckor som oftast kontrolleras och där det lätt uppstår halka:
• Bron över Tinnerbäcken i höjd med Ekkällan (gång-och cykelväg).
– Platsen har alla ingredienser för att bli hal: Den ligger i en dalgång där det oftast är skugga och det kommer fukt från vattnet.
• Bron över Stångån vid Hackefors sluss (gång-och cykelväg)
• Norra delen av Vistvägen, i närheten av Brokindsleden (bilväg)
– I framförallt backen upp mot Majelden brukar det bli halt.
Kör du ofta Vistvägsbron? Då ska du tänka till lite extra när det är minusgrader ute.
I dagsläget sopsaltar kommunen 12,6 mil cykelväg när det finns risk för halka. Övriga gång- och cykelbanor plogas och grusas först när det kommit tre centimeter snö.
Förra fredagen slog årets första blixthalka till vilket gjorde att akuten på US fick fullt upp. Drygt 35 patienter sökte vård för skador som uppstått när de trillat eller cyklat omkull – ett mycket hög siffra enligt personalen.
Den natten hade Linköpings kommun inte saltat den prioriterade cykelbanan från Hjulsbro och in mot centrum, vilket fick en läsare att reagera.
"På bron över Tinnerbäcken nära Ekkällegatan föll cyklister huller om buller på svartisen", skriver cyklisten.
Bron över Tinnerbäcken i höjd med Ekkällan är vältrafikerad av cyklister och gångare. Det är också ett riskabelt ställe när det blir minusgrader och halka.
Carl Eriksson medger, så här i efter hand, att kommunen borde ha saltat den natten.
– Men utifrån rådande information som fanns tillgänglig var beslutet rätt. Vi var ute och gjorde bedömningar utifrån erfarenhet och väderprognoser. Det gick helt enkelt inte att förutse under natten att det skulle bli halt på morgonen.
Han får ibland frågan om kommunen inte kan salta varje natt under vinterhalvåret i förebyggande syfte.
– Men det här är en kostnads- och miljöfråga. Det är dyrt och saltet är inte snällt mot miljön. Därför ska vi bara halkbekämpa när det behövs.
Enligt Trafikverket kan vägsalt påverka växtlighet, vegetation och vatten närmast vägbanan.
Carl Eriksson säger att det finns både för- och nackdelar med vägsalt kontra grus.
– Fördelen med salt är att isen smälter. Nackdelen är att effekten bara håller i ett dygn. Grus ligger kvar längre, men kan samtidigt bli till rullgrus för cyklisterna och hundarna kan få ont i tassarna.
Under vintersäsongen får Carl Eriksson fler frågor från allmänheten.
– Många vill fråga varför vi inte snöröjt på en specifik gata eller upplysa oss om att det ofta är halt på ett ställe. Har man åsikter kring halkbekämpningen får man gärna kontakta oss på kommunen.