Med sig vid skolstrejken har Fred Fahlgren sin mamma Josefin. När vi träffar dig på fredagsmorgonen sitter hon uppkopplad på ett jobbmöte. "Det här bygger på att jag och min man har arbeten där vi kan jobba hemifrån. Alla har inte möjlighet till en sån här lösning", säger hon.
I den varma vårsolen, på en av bänkarna utanför stadshuset i centrala Linköping, sitter 11-åriga Fred Fahlgren. I famnen har han ett plakat med rubriken "Skolstrejk för autismklass". Det är fredag morgon – och under den timmes långa strejken är det ett antal personer som passerar på vägen in genom stadshusets entré. Här har han suttit varje fredag, mellan klockan 08.00 och 09.00, i sju veckor. Vid påsken blev det på skärtorsdagen.
Mitt emot honom, på en av de andra bänkarna, sitter hans mamma Josefin Fahlgren. Hon har istället en dator med sig – uppkopplad till ett jobbmöte.
– Jag skolstrejkar här för att jag inte riktigt mår bra i skolan och för att jag ansökte till en autismklass utan att komma in. Vi har också fått veta att 28 elever ansökte men att bara nio fick en plats. Det känns inte riktigt okej. Jag strejkar inte bara för min egen skull utan också för alla andra. Jag strejkar för att det ska finnas fler autismklasser och att alla ska kunna må bra i skolan, säger Fred.
Fred Fahlgren har skolstrejkat utanför stadshuset i Linköping varje fredag i sju veckor. "Det är en person som har kommit fram till mig", säger 11-åringen.
Fred och hans familj flyttade till Linköping för två år sedan – i samma veva fick han sin autismdiagnos. I dag går han i årskurs fem på Fridtunaskolan i stadsdelen T1 men sedan hösten 2023 har han en stor mängd frånvaro. Mamma Josefin bedömer att veckofrånvaron varierar mellan 30 och 60 procent.
– Jag mår dåligt i skolan nästan varje dag, och när jag kommer hem orkar jag ingenting. Jag klarar inte av för mycket ljud och aktivitet – det är svårt att förklara. Jag hade hoppats att jag skulle komma in på autismklass för det var ett väldigt bra sätt att arbeta – med färre elever och fler lärare per elev, säger Fred.
Mamma Josefin är noga med att poängtera att personalen på Fridatunaskolan verkligen har kämpat för att göra anpassningar och lösa Freds situation.
– Skolan har verkligen försökt att göra anpassningar och vi har haft regelbundna möten i snart två års tid, men det är ändå svårt att få till rätt anpassningar för en elev. Problemet är att det går 900 elever där uppe och lokalerna är inte anpassade för elever som behöver gå undan. Skolan kan inte anpassa hur många elever som finns ute på rasterna samtidigt, hur många som är i matsalen och hur hela systemet är uppbyggt. Är man ljudkänslig som Fred går det inte att anpassa sig bort från det – inte i den befintliga miljön, säger Josefin.
"Vi har inte sagt att det är bra att Fred är hemma från skolan men vi vet att han inte orkar en hel vecka. Då är det bättre att han är här, utanför stadshuset, än hemma", säger Freds mamma Josefin Fahlgren.
"Vi och skolan har kämpat, men ibland är det ändå svårt att hitta rätt anpassningar för en elev. Det är stora klasser, mycket som händer och mycket ljud hela tiden. Allt går inte att anpassa i en vanlig klass när man har begränsade möjligheter med till exempel lokaler", säger Josefin Fahlgren.
I Linköping finns autismklasser för elever i låg- och mellanstadiet på Slestadsskolan och Vidingsjöskolan. Antalet elevplatser är till hösten 24 stycken. För högstadieelever finns klasserna på Berzeliusskolan, Ekholmsskolan och Ljungsbroskolan – med plats för sammanlagt 50 elever.
– Man brukar prata om att det är skolplikt i Sverige men kommunerna har också en skyldighet att tillhandahålla undervisning på ett sätt som är anpassat utifrån en funktionsnedsättning. Man skulle till exempel inte ha en skola utan hiss för rullstolsburna elever och jag tycker att det är jämförbart här – att man inte satsar mer på den här gruppen, säger Josefin Fahlgren.
Rubriken på Fred Fahlgrens plakat är "Skolstrejk för autismklass". Sen har han smyckat plakatet med flera andra meningar och ord.
Fred Fahlgren hoppas att fler elever väljer att göra honom sällskap i skolstrejken. Han kommer strejka tills han får igenom sitt budskap om fler autismklasser.
Fred kommer att skolstrejka tills han får igenom sitt budskap. Han hoppas också att fler elever gör honom sällskap – så att det blir svårare att missa protesten.
– Jag vill att politiker uppmärksammar detta och jag vill att Linköping skaffar fler autismklasser och mer platser för elever som är i behov av det. Det är inte bara jag som behöver en autismklass utan också många andra, säger han.
Åsa Strömberg, chef för elevhälsan i Linköping, förklarar att det kan finnas två orsaker till att en elev inte beviljas en plats i någon av autismklasserna.
– Antingen uppfyller man inte de kriterier som är uppställda för autismklasserna eller så har vi fler sökande, som uppfyller kriterierna, än vad det finns platser. Då är det eleverna som bedöms ha störst behov som går före, säger hon.
Åsa Strömberg, chef för elevhälsan i Linköping, poängterar att det är ett stort beslut att flytta en elev till en autismklass.
Hur ser ni, på elevhälsan, på mängden platser som finns?
– Den stora delen av eleverna som inte beviljades en plats uppfyller inte kriterierna. Politikerna har precis beslutat om en utökning av platserna till hösten och vi ser nog att vi börjar närma oss vad som är rimligt. Att flyttas till en autismklass är ett ganska stort beslut, det innefattar ofta ett skolbyte, och då vill vi vara säkra på att insatsen blir bättre än den ordinarie verksamheten. Grundskolan har ju ett ganska stort ansvar att möta upp elevernas behov i ordinarie verksamhet. När det kan lyckas är det bättre för eleven.
Barn- och ungdomsnämndens ordförande Elias Aguirre (S) håller dock med Fred och menar att antalet platser behöver ökas. I vintras fattade politikerna beslut om att utöka autismklasserna, ända från låg- till högstadiet, från 71 till 74 platser.
– Jag förstår att det kan påverka elever väldigt mycket om man känner att man inte kommer in på en plats som man känner att man har behov av. Vi ser att trycket mot autismklasserna och andra särskilda insatser ökar och det var därför vi fattade beslutet om att utöka platserna. Vi kommer att fortsätta det arbetet de kommande åren. Vi ser att de behöver öka ytterligare, säger han.
Barn- och ungdomsnämndens ordförande Elias Aguirre (S) håller med om att platserna i resursskolorna och de särskilda undervisningsgrupperna är för få och behöver utökas.
Finns det för få platser i dag, skulle eleverna som nekas egentligen behöva en plats?
– Jag skulle säga så här. Behovet av platser på resursskolor och särskilda undervisningsgrupper är för få i dag. Alla de som söker till autismklass är inte berättigade till just den typen av klass men jag ser det som ett tecken på att det är många elever som inte klarar av den vanliga skolmiljön. Därför har vi gett förvaltningen i uppdrag att återkomma med ytterligare förslag på utökningar.
Går utökningen för långsamt?
– Jag kan tycka att vi borde har varit tidigare på den här bollen. När jag tog över som ordförande satte vi igång arbetet med att utvidga platserna. När vi nu gör det är det viktigt att vi inte utvidgar så snabbt så att kvalitén påverkas negativt. Det är jätteviktigt att undervisningen fungerar bra och att vi har behörig personal.
"Jag vill att politikerna lyssnar", säger Fred Fahlgren.
Vad är ditt budskap till Fred och hans skolstrejk?
– Att det är precis det han påpekar som vi försöker göra nu – se till att vi utökar platserna inom de här utbildningsformerna så att alla barn får en skolgång som fungerar bra utifrån deras behov, säger Elias Aguirre.
Hur många fler platser ser du behövs framöver?
– Det kan jag inte riktigt svara på. Men jag ser att vi behöver öka tydligt från de 218 platser som vi har i resursskolorna i dag.