Ägaren Take Knol älskar hästar. Både att rida och äta. Han började rida som åttaåring och i höstas tvingades han slakta sina kära ponny, som blev 28 år.
– Men honom kunde jag inte äta, han stod mig för nära.
Take rider i Valla, precis som hans åttaåriga dotter, som också gärna äter häst.
– Jag har respekt för hästmänniskor som av känslomässiga skäl inte vill det, men för mig finns två starka argument för att äta häst. För det första är köttet gräsbetat och motionerat vilket gör det till en högkvalitativ produkt. För det andra är det få djur som tas så väl omhand som svenska hästar, vilket känns sunt ur ett etiskt perspektiv.
Häst och öl
Take har serverat häst förr och det har uppskattats av gästerna. Puben är känd för sitt ölsortiment och han har alls inget emot att bli en ”häst- och ölkrog” fram-över.
– Jag saknar en stadig leverantör, men jobbar på det. Det är galet att vi eldar upp prima kött och att tre ton hästkött per år bara försvinner. Ofta utomlands.
Sedan han på Facebook berättade om krogens hästköttsvecka, som inleds i morgon, har sidan haft över 24 000 visningar.
För Take är det viktigt att äta kött från djur som levt ett hyggligt liv, liksom att alla delar på ett slaktat djur tas till vara. Så menyn ser olika ut under hela hästköttsveckan.
Långa transporter
Köttet är hämtat på Tallhöjdens kött och chark i Öxabäck, men oftast köper han kött från Basunda slakteri och Ydre kött i södra Östergötland.
– I Sverige importerar vi mer kött än vi exporterar. Runt 8 000 uttjänta hästar säljs billigt i Sverige varje år, köps upp och får genomlida ohyggliga transporter med 60 djur inklämda i en buss, ner till Rumänien för slakt. Sedan äter vi samma hästkött fast nedsmugglat i färdigrätter.
– Utöver detta har vi ”vandringspokalerna”, hästar som ingen egentligen vill ha och som står och tynar bort i olika hagar, men där ingen har hjärta eller råd att avliva djuret och ge det ett värdigt slut. Samtidigt importerar vi nöt och svin från Danmark och Tyskland vars djurhållningsregler är helt andra än våra. Det är för jävligt rent ut sagt, säger Take.
Slaktpriset för en häst i Sverige är noll kronor.
– Hästägaren får betala 4 000 kronor för att få den avlivad och sedan eldas den upp. Jämför det med nöt som betingar ett pris på 6 000–11 000 kronor per djur! Och då är hästkött enligt många med mig ett bättre kött. Bättre textur, mörare och godare helt enkelt.
Uppgradera köttet
– I kölvattnet av att slutpriset på häst är obefintligt i Sverige försöker hästägare få djuret utdömt för att få ut försäkringspengar. I bästa fall får de då täckning för slaktkostnaden. Det är inte ovanligt att utdömda ston, i stället för att slaktas, betäcks. Men det är ju vansinnigt och påverkar på sikt avelsarbetet.
Lösningen enligt Take är att uppgradera hästkött så att dess slutvärde stiger. Hittills har det inte funnits något ekonomiskt incitament för ägare och veterinärer att föra noggranna journalanteckningar om vilka mediciner hästen fått. Därför slarvas det med varje hästs så kallade hästpass där allt ska bokföras.
– Men om hästkött hamnar i livsmedelskedjan och hästägaren i stället för att betala 4 000 kronor får6 000 kronor vid slakt blir läget annorlunda.
Redovisa ursprunget
Skandalen den senaste tiden är enligt Take inte hästköttet i sig utan att kött anonymiseras.
– Upp på bordet med vilka gårdar, leverantörer och slakthus som är inblandade i en produkt. Skriv det på varan eller hemsidan. Då har journalister, djurrättsorganisationer och andra en möjlighet att kolla upp gårdarna. Därmed skulle de värsta avarterna saneras bort.
– Sedan kan man undra varför det bara är hästkött man gjort DNA-analys på. Jag är övertygad om att mycket dyrt kött som nöt- och lammfärs blandas upp med fläsk, känguru och annat kött som har lågt pris på världsmarknaden.
Hur hästlasagnen smakade?
Gott. Mycket gott!