Vår stad
Vid slutet av 1910-talet var AB Banck & Nilsson, som var i charkuteribranschen, det Linköpingsföretag som hade högst omsättning. På tredje plats kom Erikssons Valskvarn i Tannefors. Mellan dessa båda kom Järnvägsverkstäderna, ASJ.
Valskvarnen grundades 1893 av sörmländske torparsonen Erik Eriksson. Tidigt faderlös växte han upp med sin mor som försörjde sig och sina små barn som bondpiga. Redan i unga år tvingades Eriksson klara sig själv. Snabbt visade han sig vara en driven entreprenör och kom att framgångsrikt driva såväl olika kvarnar som annan handelsverksamhet i Eskilstuna.
Erikssons ekonomiska framgångar gjorde det möjligt för honom att 1893 köpa två kvarnar i Tannefors. Redan året därpå ersatte han en av dessa med en ny och tidsenlig kvarn med valsar i stället för de traditionella stenarna. Nymodigheten betonades genom att Eriksson kallade verksamheten för Tannefors Nya Valskvarn. Valsarna gav ett finare mjöl än vad som erhölls vid malning med stenar.
Först drevs Erikssons nya kvarn av fyra vattenhjul, men bara efter något år lät han ersätta dem med tre turbiner. Han installerade även elektrisk belysning i kvarnen. Småningom öppnade Eriksson en mjölbutik på Nygatan 38.
Eriksson hade våren 1890 blivit änkling. Han stod då ensam med två döttrar och två söner. Mindre än ett år senare gifte han om sig och fick i det nya äktenskapet tre döttrar. Den yngre av sönerna och den äldsta dottern i det andra äktenskapet avled båda som små i tbc.
Eriksson var baptist och bistod så väl församlingen som enskilda Linköpingsbor ekonomiskt. Baptisternas beklädnadsförening för fattiga barn i Tannefors fick också hans stöd.
I början av 1900-talet tog sonen Henning Eriksson över som företagets ledare. På 1930-talet lät han kvarnen genomgå en betydande modernisering. Correns imponerade reporter rapporterade att tack vare kvarnens nästan helt hermetiskt slutna system var byggnadens interiör kliniskt ren.
Valskvarnens vetemjöl salufördes under olika namn, Olympia och Briljant lämpade sig för privatpersoner medan Linnea såldes till bagerier.
Familjen Eriksson avyttrade företaget 1943. Från 1946 drevs kvarnen av Östgöta Grynkvarn AB vars havregryn kallades för Gulle-gryn. I mitten av 1950-talet upphörde den verksamheten. Därefter användes lokalerna under några år som magasin. Kvarnbyggnaden revs 1973.
Källor: Jeannette Kreutz - Jessica Åkesson: Tannefors kvarnby och Bengt Öberg: Kraften i Tannefors.