Vår stad
Stadsarkitekten Sten Westholm menade redan 1947 att merparten av biltrafiken borde bannlysas från stadskärnan.
Westholm framförde dessutom att medborgarna inte kunde räkna med att ta med sig cykeln på den kortaste promenad ungefär som den vore en spatserkäpp. Uttalandet bör ses i ljuset av att mängder av cyklar stod parkerade längs trottoarkanterna och utgjorde hinder för såväl bilar som gångtrafikanter.
År 1950 fanns i Linköping en inregistrerad bil per var trettionde invånare, 1959 var motsvarande siffra en bil per var sjätte invånare. Ytterligare tio år senare fanns det en bil per var tredje Linköpingsbo.
Redan på 1930-talet lanserades på riksnivå rondeller som en möjlighet att förbättra säkerheten i kraftigt trafikerade gatukorsningar. Åren efter andra världskriget anlades åtskilliga rondeller runt om i Sverige. Det fick många privatbilister att reagera. Klagomålen gällde främst att rondellerna tvingade chaufförerna att sakta in. Trafikplanerarna svarade dock att det var precis det som var meningen, men lyfte också fram att rondellerna försvårade för gångtrafikanterna att korsa gatorna.
I slutet av 1948 anlades Linköpings första rondell. Den låg, för att använda beslutsfattarnas ord, i den ur trafiksynpunkt vådliga gatukorsningen omedelbart öster om griftegårdarna där Storgatan och Malmslättsvägen möter Kasern- och Östgötagatorna.
Även i Linköping blev rondellerna alltfler. Redan 1944 hade tanken väckts på att bygga ett par rondeller. I 1952 års trafikplan föreslogs att flera nya rondeller skulle anläggas i stadskärnans utkanter. För att minska trafiken i centrum föreslogs i den planen även att skapa ett ringvägssystem.
Linköpings trafikplanering karaktäriserades under efterkrigsåren av en betydande utvecklingsoptimism. De ledande personernas visioner var allt utom blygsamma. Det medförde att staden 1956 sände stadsplanearkitekten Berndt Nordberg till New York, Los Angeles och Washington med flera amerikanska städer för, som det formulerades, studium av trafikens och bilismens återverkande på stadsbyggandet.
Linköpings första rondell var tillika den första rondellen som togs bort. På begäran av föreningen Hem och skola ersattes den redan hösten 1972 av en vanlig fyrvägskorsning med trafikljus. Överingenjören Nils Wahlberg kungjorde då att kommunen i den frågan tagit mer hänsyn till fotgängarna än till bilisterna.
Tack Bo Peter Persson stadsarkivet.