Individer som minglar och kollar läget i en okänd miljö har inte samma genuppsättning som de individer som håller sig utmed väggarna. Nu har forskare vid Linköpings universitet identifierat gener som styr rädsla varav flera påverkar även schizofreni och bipolär sjukdom hos människor.
I studien, som publicerades 5 januari i tidskriften Genetics, granskade Linköpingsforskarna rädslobeteendet hos 572 individer (höns). Genom att granska beteendet hos korsningar av vilda och tama höns har forskarna lyckats hitta tio gener som starkt kopplades till variationen i hönsens beteende.
Tämjandet av vilda djur till husdjur anses ha förändrat väldigt många ärftliga egenskaper. Ett minskat rädslobeteende var nog en tidig förändring, därför är till exempel tamhöns mindre lättskrämda än deras urmoder, det röda djungelhönset. Den skillnaden var viktig för tämjandet eftersom höns som var mindre rädda för människor klarade sig bättre i en ny, mänsklig, omgivning.
För att kartlägga vilka gener som styr detta gjorde forskarna ett gigantisk experiment. Vilda djungelhöns korsades med tama värphöns i många generationer. Avkomman placerades på en öppen gräsplan, det vill säga i en klassisk testmiljö där rädda djur håller sig till väggar medan de orädda går runt och undersöker omgivningen.
Forskarna hittade till slut de tio gener som styr graden av rädsla hos höns. De fortsatta undersökningarna visade att fyra av generna överensstämde med resultat från samma sorts beteendestudier på möss.
Dessutom kunde tre av dessa fyra gener länkas till motsvarande gener hos människa. Och de är gener som kopplas till schizofreni respektive till bipolär sjukdom.
– Det verkar som om generna för rädsla under evolutionens gång har konserverats hos de här så olika djurarterna. Vi borde alltså kunna använda vår hönsmodell för att förstå bakgrunden till ångest och rädsla hos människor, uppger forskningsledaren Dominic Wright.