Sönerna hyssjade lite på sin mamma; att låta så angelägen redan på visningen kanske inte var så taktiskt. Men Ulla vann budgivningen och snart var Gissebo Högtomta hennes.
Det är inte svårt att förstå Ullas första, entusiastiska reaktion. Vi går mellan äppelträd, rönnar, ekar och körsbärsträd fram mot det faluröda huset och njuter av utsikten över hästhagen och sjön Jällen – eller Gällen, stavningen varierar lite.
Här och var runt den stora, klippta gräsmattan ligger andra faluröda hus: lagården, smedjan, lillstugan. Den sistnämnda är vacker som ett konstverk och nyrenoverad till gäststuga med sovloft.
– Det blev så mysigt att jag nästan har lust att flytta ut dit själv, konstaterar Ulla.
Lillstugans breda golvplankor är nyslipade, väggarna lerklinade.
– Lerkliningen skulle en murare ha gjort, men han hann inte. Då läste jag i Gysingehandboken att en normalhändig person kan göra det, så det var ju bara att sätta i gång.
Överhuvudtaget har det varit mycket arbete med att få Högtomta i det fina skick gården är i nu.
– Vi har jobbat hårt, jag och mina söner. De första tre åren hade jag varken vatten eller avlopp. Men det var faktiskt rätt mysigt att bära vatten i hinkar – och det kändes nästan lite trist när allt var färdigt.
Ulla Björn och hennes familj bodde i många på en hyrd, avstyckad bondgård i Finspång. Den fick de bygga ut och inreda som de ville, för ägarnas pengar. Men så skulle gården säljas. Ulla, som då var skild, tyckte inte att hon kunde köpa en gård alldeles själv. Med sorg i hjärtat flyttade hon.
– Men jag bestämde mig för att spara pengar för att kunna köpa ett eget ställe. Och det gjorde jag.
På en vanlig sjuksköterskelön hade det inte varit möjligt. Så Ulla tog jobb på kryssningsfartyg, 6–8 månader om året – och fick se världen på köpet. Resterande månader jobbade hon i Norge.
– Där får man ihop en hel månadslön på en dryg vecka. Men jag gjorde inte som många andra svenskar, som bara jobbade och sov. Det är ju inget liv. Jag njöt av den fantastiska norska naturen, vandrade och cyklade mycket.
Ulla ser många fördelar med att jobba som sjuksköterska i Norge.
– På en svensk intensivvårdsavdelning får en sjuksköterska ansvar för medicinering och dropp av flera patienter, medan undersköterskorna sköter den övriga vården. I Norge har en respiratorpatient en egen sjuksköterska och man får ägna sig helhjärtat åt vården av den patienten.
Dessutom tycker Ulla mycket om norrmännen, som hon beskriver som trevliga och lättsamma. Hon tar ett exempel:
– Om man ser en odiskad kopp på en arbetsplats i Norge så diskar man koppen – eller låter den stå. Det är inte mer med det. I Sverige kan det bli ett himla liv om den där koppen.
När barnbarnen började anlända slutade Ulla med kryssningarna och Norgeresorna och började jobba på US i Linköping för att kunna ägna sig mer åt familj och hus. Hon jobbade ända till det år hon fyllde 69. Nu ska hon fylla 71 – och funderar på att börja jobba igen.
– Jag har alltid trivts med arbetet. Och det behövs ju lite pengar för att dra runt det här. Så häromdagen anmälde jag mig faktiskt till Veteranpoolen och sade att jag kan tänka mig att jobba med lite av varje. Men de frågade direkt om jag inte vill jobba som sjuksköterska – och det vill jag ju. Så vi får väl se vad som händer. Men mer än 25 procent vill jag inte jobba.
Vi går en tur i trädgården. Ulla har en åkgräsklippare, men klippar ändå stora delar av den vidsträckta gräsmattan med handjagare.
Bredvid lagården hittar vi trädgårdslanden – stora även de. Här växer potatis, lök, purjolök, mangold, grönkål, squash, bönor, sparris, krasse, sallad, rödbetor, morötter, dill, persilja, jordgubbar, blåbärsbuskar, havtorn och gojibär. Och förmodligen ännu mer som jag inte hinner skriva ner.
Inne i stugan bjuder Ulla på nybakat. Vi tittar ut över Gällen och landskapet på andra sidan. Det är så idylliskt det kan bli – men hur är det här på vintern? Köket har dubbla vedspisar och vardagsrummet en vacker kakelugn, så värmen är inga problem. Men den smala, kuperade grusvägen till gården ser svårforcerad ut.
– Ja, ärligt talat säger jag varje vinter att jag ska flytta härifrån. Fast det gör jag ju inte. Men min son i Uppsala ska bygga en liten bostad på tomten. Där kommer jag nog bo en hel del på vintrarna.