Franciskanerna hade sina bestämda planer och ritningar när de byggde kloster och kyrkor på olika platser. Därför liknar byggnaderna varandra.
På Hospitalstorget i Linköping syns nu större delar av klosterkyrkan i det största schaktet. Det lilla schaktet i torgets sydöstra hörn avslöjade för någon vecka sedan ytterligare en strävpelare till kyrkan.
– Nu fick vi ihop pusselbitarna, säger Emma Karlsson, arkeolog på Östergötlands museum. Vi visste att en mur hade tagits bort vid grävningar 1912, när husen runt torget byggdes, och nu vet vi precis var den låg.
Strävpelarna passar in. Den som lägger in alla murar från Hospitalstorget på en skiss av de äldsta delarna av Riddarholmskyrkan, som Emma Karlsson har gjort, ser att kyrkorna kan ha varit närmast identiska. Kyrkan i Ystad har samma planlösning, och i Söderköping fanns en gång en liknande franciskanerkyrka.
I slutet av april gjordes en georadarundersökning som väntas avslöja lämningar av murar under marken.
– Det är ju bara en arbetshypotes än, säger Emma Karlsson, men med 99,9 procent säkerhet kan vi nog slå fast hur kyrkan såg ut.
Och mer än så. Arkeologernas pussel är på väg att visa fortsättningen också, hur klostret såg ut. Det fortsatte in under det stora huset i torgets södra ände, det som byggdes 1912. Då hittade man rester av det man trodde var ett kapell. Sannolikt är det i stället munkarnas sammanträdessal, kapitelsalen.
Det finns tydliga tecken på att det har brunnit två gånger på platsen, kanske rentav 1422 som en skriftlig källa har hävdat. När klostret stängdes i samband med reformationen, i mitten av 1500-talet, blev området i stället platsen för stadens hospital. Hospitalskyrkan placerades i princip rakt över den del av klostret som låg närmast kyrkan.
– Det har hänt massor på den här platsen, säger Emma Karlsson. Vi har två veckor kvar av grävningen i den här delen av torget, och vi räknar med att hitta mer.
I det stora grävschaktet har kyrkans tegelgolv tagits bort. Här under fanns tre gravar. De öppnas inte, men benrester har ändå dykt upp i anslutning till gamla rörledningar. På samma djup, ungefär två meter, finns många fler gravar i närheten.
– Dem gräver vi inte ut, säger Emma Karlsson. Däremot väntar vi oss att hitta fler gravar i torgets norra del, den som vi gräver ut i juni.
När klostrets stängdes togs byggmaterial tillvara. Resterna täcktes över med jordmassor. Här hittas mängder av keramik. Helén Romedahl visar skärvor och handtag till keramikgrytor.
– Det här är lokalproducerat och billigt, säger hon. Vi har hittat massor. Vi hittade också en importerad stengodsbit, som var betydligt mer exklusiv.
Ett roligt fynd är den takpanna som någon har ristat något på, i väntan på att den ska torka. Ett 1200-talsklotter som föreställer... en labyrint? Ett berg? En mössa?
Många röster har höjts för att resterna av klostret ska göras synliga för framtiden, kanske genom att täcka allt med plexiglas.
– Det är svårt att skydda de här gamla murarna, säger Emma Karlsson, och det är en kostnadsfråga. Inga myndigheter räknade ju med att vi skulle hitta det här. Och själva skojade vi när de första murdelarna skymtade: titta, det här kanske är klosterkyrkan... Nu vet vi. Det är det.
Fotnot: Söndag 12 juni kl 11-14 är det öppet hus vid utgrävningen av franciskanerklostret på Hospitalstorget i Linköping. Det blir det sista visningstillfället.
I sept-okt planeras en serie föreläsningar.