Oksana Lundqvist driver företaget Städhäxan. Hon har fyra anställda men skulle behöva ett par till.
– Som det är nu måste vi tacka nej till uppdrag, säger hon. Vi vill expandera, men för det behöver vi mer kapacitet.
För ett år sedan kontaktade Oksana arbetsförmedlingen för att kunna utöka verksamheten. Hon fick 300 jobbansökningar.
– Jag tänkte "yes! Nu hittar jag vad jag behöver!", säger Oksana. Men jag ringde och ringde till de sökande, och fick nästan aldrig svar. De få jag nådde ville inte ha jobbet.
Läs mer: Arbetsförmedlingen: "Vet inte hur de tänker".
Visst, att städa är kanske ett lågstatusjobb, säger hon, men det är ett arbete!
– Det ger erfarenhet och referenser och lön! Och någonstans måste man börja!
Så ser Oksana Lundqvists egen bana ut. För några år sedan var det hon som letade jobb, samtidigt som hon läste svenska.
– Jag lämnade mitt cv överallt, men jag fick inget jobb. Jag hade studerat till företagsekonom i Kiev – med inriktning mot vingårdar... det finns inte så många i Sverige.
Hon skrattar och fortsätter:
– Först letade jag efter ekonomjobb, och sedan insåg jag att jag tar vad som helst. Vad kan man göra samtidigt som man läser svenska? Städa, till exempel.
Och så blev det. Oksana startade sin firma. Samtidigt gick hon en aspirantutbildning för akademiker på universitetet och fick praktikplats på Väderstadverken. Praktiken följdes av sommarjobb som ledde till fast jobb.
– Jag fick alldeles för mycket att göra. Samtidigt hade jag i städfirman nära relationer med så många familjer som sa att "du kan inte lämna oss nu"! Så jag städade på söndagar och kvällar, letade personal och var glad att min egen familj stod ut.
Så småningom hade hon fått ihop tre som KANSKE var intresserade, men i slutänden blev det av olika skäl ingenting. Oksana fick göra som hon brukar, och hitta en tjej bland bekantas bekanta.
Nu har hon gjort ett par nya försök att hitta personal genom arbetsförmedlingen, med totalt ett 50-tal intresserade.
– Den här gången har jag fått kontakt med tre intresserade. De andra svarar inte, fast jag ringer flera gånger och lämnar meddelanden.
Förutom att gå till arbetsförmedlingen har Oksana satt upp lappar i större matvaruaffärer, men resultatet är magert.
– Jag vet inte vart jag ska gå för att hitta personal. Jag lägger ner ett omfattande arbete och får väldigt lite resultat, och det gör mig ledsen. Och förvånad.