Här får tiggarna goda råd och varma kläder

I våras klev den första tiggaren in på Stadsmissionens kontaktcentrum och bad om ett mål mat och en möjlighet att få duscha. I dag är Stadsmissionen välkänd bland Linköpings tiggare, eller EU-migranter som de kallas på mer officiell svenska. Under hösten har Stadsmissionen ofta haft ett 25-tal tiggare på besök dagligen.

För personalen har det varit uppenbart att många tiggare har en mycket svår situation, med behov av sjukvård, varma kläder och mycket annat. Men språkförbistringen har gjort det svårt att få kontakt.

Därför har kommunen, Linköpings församlingar och Stadsmissionen gått samman och startat en rådgivningsverksamhet för EU-migranter efter modell från Stockholm och Göteborg. Den går under namnet Crossroads, och hade premiär i torsdags kväll.

– Vi vill möta EU-migranterna för att kartlägga deras behov och lindra den mest akuta nöden. Meningen är att vi ska samtala om hur de ska komma vidare ut ur sin utsatta situation, berättade Josefine Lundh, samordnare på Stadsmissionen.

Crossroads drivs med hjälp av ett 20-tal volontärer varav några är tolkar som behärskar bulgariska och rumänska. Inför starten hade man tryckt upp en inbjudan på flera språk som volontärerna delat ut bland EU-migranter de mött. Inbjudan hade också delats ut bland besökarna på kontaktcentrum.

När Crossroads slog upp sina portar vid 18-tiden stod ett tiotal frusna migranter ute i mörkret och väntade. Correns reporter och fotograf fick hålla sig i bakgrunden för att de skulle våga sig in.

Med kaffe som socialt smörjmedel tog samtalen så småningom fart. Volontärerna förde anteckningar för att sytematiskt kartlägga migranternas behov.

– Vi kan hjälpa dem som har akut behov av sjukvård eller tandvård. Andra kanske vill till socialkontoret för att diskutera en hemresa, sade Josefine Lundh.

EU-migranterna kan också få en rekvisition på varma vinterkläder som de kan hämta på Stadsmissionens second-handbutik. Men för en del av dem är tak över huvudet det största behovet, eftersom de sover i bilar. Och det kan inte Crossroads bistå med.

– Nej, inte just nu. Vi har tänkbara lokaler, men vi har inte personal för en sådan verksamhet. Först vill vi se hur stort behovet av ett härbärge är, sedan får vi se hur vi gör, sade Josefine Lundh.