I den lilla lokalen på Vasavägen pågår febril aktivitet. I hallen är hängaren ännu tom och de smala glasen på hög fot väntar på att fyllas upp. Snart är det dags för "housewarmingparty" hos fem kvinnor som sedan i maj jobbar ihop på sitt företag, Forum för Psykiatri. Alla är legitimerade psykoterapeuter och de erbjuder terapiformen familjeterapi.
Varför just familjeterapi kan man fråga sig?
– Jo, för att familjen är vår relation. Får en person i familjen problem så flyttar problemet in i hela familjen. Livet ställs på sin spets, förklarar Lena Svedin. Hon har under många år haft egen mottagning och även fungerat som utbildare på Psykoterapeututbildningen vid Linköpings och Lunds universitet. Bland annat för de fyra som nu tillsammans med henne drar igång den här verksamheten.
Lämnades utanför
När familjeterapin introducerades på sjuttiotalet var intresset stort. Så småningom fick den stå tillbaka och väldigt mycket fokus hamnade på individen eller på par med problem. Individen fick hjälp via enskild terapi men resten av familjen lämnades utanför.
– Om någon i familjen blir sjuk blir det en svår situation för hela familjen. I terapiarbetet kan familjemedlemmarna bildligt lägga sjukdomen mellan sig, för att sedan prata om hur den påverkar var och en, och hur det påverkar relationerna i familjen, beskriver Gunilla Ringdahl som har erfarenhet av familjemedicinskt arbete.
Intresset har blivit större för familjearbete och idag får fler och fler inom socialtjänsten upp ögonen för terapiformen. I lokalen på Vasavägen står den definitivt i centrum.
Sedan i början av sommaren har verksamheten pågått. Men än så länge har alla – utom Lena Swedin – andra liknande jobb vid sidan om, men då med ett annat fokus.
Flera styrkor
Hur hittade ni varandra?
– Vi gick utbildningen tillsammans och var färdiga samtidigt. Det här är ett sätt att prova på hur det är att jobba som psykoterapeut, säger Lena Josefsson som till vardags jobbar som kurator på en vårdcentral.
Att vara fler är en styrka. De bildar direkt ett nätverk och har alltid någon diskutera med, tycker de.
– Vi har samma grund men det kan finnas saker som någon av de andra är bättre på, och då kan vi bolla det, säger Lotta Ginning.
Att ha problem som berör familjen har inget med ålder att göra. Det finns egentligen inte "typålder" för en familj.
– Det finns människor i 80-årsåldern som kan söka terapi tillsammans med sina barn i 50-årsåldern, säger Lena Svedin.
Terapin fortsätter
Poängen med familjeterapi är också, framgår det, att terapin fortsätter även utanför terapirummet genom att familjemedlemmarna pratar om terapin med varandra mellan tillfällena.
– Terapin understödjer en tydligare och klarare kommunikation mellan familjemedlemmarna och gör det som inte gick att prata om pratbart, nya lösningar möjliggörs, konstaterar Kerstin Lodén Gustafson.
Har människor svårt att kommunicera i dag?
– Nja, jag tycker att man ska tänka att relationer rör sig mellan människor hela tiden. Ibland är vi närmare, ibland längre ifrån. Det är när avståndet blir för stort som vi börjar inropen, förklarar Lena Swedin.
Tyvärr ofta i form av anklagelser istället för att säga det som det handlar om; jag saknar och längtar efter dej. Kom närmare.
013-280243
annika.ekstedt@corren.se
