Kommunekologen Anders Jörneskog vid platsen där en ny boplats för backsvala ska byggas. "Vi hoppas de börjar häcka redan nästa år", säger Anders Jörneskog.
– Idén kommer från Linköpings fågelklubb som har velat att vi ska engagera oss i backsvalan. Med tanke på att det har fungerat bra när vi gjort konstgjorda bon till kungsfiskare hoppas vi att det här också ska bli lyckat, säger kommunekologen Anders Jörneskog.
Backsvalan häckar i kolonier och gräver egna hål i brinkar och i grustag. Det är en art som minskar kraftigt, numera är den listad som "sårbar" enligt SLU Artdatabanken. Tidigare fanns backsvalan främst vid rasbranter bredvid älvar och åar, men numera är aktiva grustäkter den vanligaste platsen att föda upp ungar på. SLU konstaterar att "framtidsprognosen bedöms vara dyster, inte minst på grund av nedläggningstakten av aktiva grustag".
Däremot har det visat sig att svalorna gärna använder konstgjorda boplatser som människan byggt. Hålen grävs ut och ett rör stoppas in för att förhindra ras. Anders Jörneskog hoppas att den nyligen påbörjade brinken vid Ekängsdalens våtmarker ska bebos så snart som möjligt.
– På Getterön i Varberg började svalorna använda bona första året. Vår brink kommer stå klar i april när svalorna anländer, så vi hoppas på framgång redan nästa år. Platsen är riktigt bra, de är förtjusta i vallar med vattenspeglar i närheten där det finns mycket insekter att fånga, säger Anders Jörneskog.
Kan det bli aktuellt med fler boplatser för backsvalan?
– Vi ska titta på hur det här fungerar först, men vi kommer säkerligen att försöka fixa det på andra ställen, säger Anders Jörneskog.
Linköpings kommun har goda erfarenheter av konstgjorda bon till fåglar. Den färgsprakande och sällsynta kungsfiskaren har använt de häckplatser som kommunen gjort i ordning på flera platser.
– Där var vi faktiskt först i Sverige. Det har blivit väldigt lyckat tack vare kunniga fågelskådare, säger Anders Jörneskog.
Kommunekolog Anders Jörneskog.
Promenadstråken längs Ekängsdalens våtmarker har varit en succé, speciellt detta pandemiår, och nu görs ytterligare förbättringar för att besökarna ska få uppleva djurlivet. Förutom nya boplatser för backsvalan står ett nytt fågeltorn vid våtmarkens norra ände redan klart. Tidigare under hösten har stora mängder kaveldun frästs bort för att få till bättre strandängar och större vattenspeglar.
– Vi får inte glömma bort kornas jobb i den här processen. Nu ligger underhållskostnaden på ungefär 100 000 kr vart tionde år, utan kor hade det kostat 100 000 vartannat år, berättar Anders Jörneskog.
Dessutom kommer ett par mindre våtmarker att skapas för främst groddjur och salamandrar. Vandringslederna runt området kommer också att förbättras vad gäller märkning och tillgänglighet. Sedan tidigare är Ekängsdalens våtmarker en av Sveriges bästa häckningslokaler för svarthakedoppingen som i princip är omöjlig att missa under en promenad på vandringslederna.
Tinneröområdet och eklandskapet söder om Linköping är i ständig utveckling. Anders Jörneskog berättar om ytterligare två våtmarker som är under utredning – en strax söder om Brukshundsklubben och en vid bergtäkten i Stora Aska, kallad Halshögaviken. Länsstyrelsen har beviljat pengar till projekten via Lokala naturvårdssatsningen (LONA).
– Halshögaviken blir som en förlängning av Rosenkällasjön. Där är lite mer av ett öppet landskap därnere vilket förhoppningsvis inte bara kommer att gynna änder och gäss utan även vadare. Går allt bra har vi vatten där under 2023, säger Anders Jörneskog.