Här går Max ombord på färjan i Polen som skulle föra honom och den illegala lasten till Sverige. När han vid landstigning gick av utan väskan ifrågasattes han av personal som undrade var hans bagage tagit vägen. När han hävdade att han aldrig haft någon väska, släpptes han. Innan han reste hem till Linköping tog han emot 20 000 kronor från sin uppdragsgivare.
Pulsen är hög. Max gömmer sig på toaletten när färjepersonalen knackar på hyttdörren och säger att han måste gå av. Snart knackar det en andra gång. ”Om du inte kommer ut nu så måste vi hämta dig”, säger rösten.
Max ropar tillbaka att han sitter på toaletten. Nästa gång står han i duschen.
Alla andra passagerare har klivit av färjan i Nynäshamn, men Max försöker förhala den stund som ser ut att bli oundviklig. Resväskan som han just hämtat i Polen, innehåller 30 kilo amfetamin. En enkel sak för någon som behöver snabba pengar till droger, trodde han.
Max rullar in väskan i ett av båsen på de gemensamma toaletterna och sätter sig på andra sidan den tunna väggen.
"De tvinga ut mig nu. Det är knas", skriver han till sin kontakt på den krypterade plattformen Wickr. Han skickar samma meddelande flera gånger så att de säkert når fram.
Då kommer en städare in och börjar torka av handfaten utanför. Max andas knappt. Innehållet i resväskan är värt en fantasisumma. 5, 6, 7 miljoner. Han vet inte säkert.
Hur hamnade han här?
***
Det är mitt i natten på en mindre östgötsk ort och Max och hans jämnåriga kompis ska "lana" och spela tv-spel. För att hålla sig vakna får de för sig att krossa ADHD-medicin till ett pulver och dra upp i näsan. I ett annat rum tar kompisens storebror amfetamin. Vännerna tjatar om att få testa tills han ger med sig. Max är då 13 år och dricker alkohol flera gånger i veckan. Han är mobbad i skolan och vill bara få bort alla jobbiga känslor.
– Jag drog mitt första ”tjackrally” då, höll igång i sex dygn med amfetamin, hasch och Captain Morgan. Mitt konsekvenstänk var inte jättebra, men jag tänkte att jag får väl stoppa vad jag vill i min kropp, säger Max, som egentligen heter något annat.
Orden kommer snabbt. Telefonsamtalen från klass 1-anstalten där han just nu avtjänar ett straff för ett grovt brott är få. Det är nästan ingen från utsidan som frågar efter honom.
Max, som egentligen heter något annat, berättar att han som tonåring mådde dåligt och började dricka alkohol mycket tidigt. Drickandet övergick i ett drogbruk och snart sålde han narkotika till hela Östergötland. Idag sitter han av ett straff på anstalt och delar med sig av berättelsen om ett liv fyllt med grov kriminalitet. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.
Max är nu i 20-årsåldern och har svårt att minnas allt från sin tonårstid. Mellan honom och detaljerna ligger rusen som en tjock dimridå. Men det finns nånting i honom som vill ut, en berättelse om hur en tonårskille från Linköping på kort tid blir fast i ett drogbruk som får honom att känna sig oövervinnerlig och snabbt hamna i grov kriminalitet.
Han är en av den växande grupp ungdomar som på uppdrag av okända nätverk väljer att smuggla narkotika till Sverige mot betalning.
Det som syns och avslöjas är bara toppen av ett isberg, enligt Tullverkets kriminalavdelning.
Max dövar ångesten med alkohol när föräldrarna gått och lagt sig, i skolan eller hemma hos kompisar. Han har blivit en mästare på att dölja det. När han fyller 15 år röker han cannabis på heltid. En vän erbjuder bensodiazepiner och kristall och sen är han helt fast.
– Det gick från ett par stycken om dagen till 50-60. Jag kunde ligga i halvkoma i flera dygn… Jag kunde vakna upp på tåget eller i en annan stad, det var kaos.
Drogbruket finansierar han med att sälja. Kundkretsen växer snabbt och i perioder tjänar han som tonåring stora summor med hela Östergötland som marknad. Vardagen fylls med våld, personrån och en jakt på nästa kick.
I ett meddelande på Snapchat får han och en vän veta att någon söker en kurir för en okänd mängd amfetamin. Max nappar direkt, varför inte?
– Jag sa bara ”Jag gör det”. Jag hade knarkat upp alla pengar, så jag kände att jag behövde nåt att göra och hakade på.
Vad visste ni om uppdragsgivaren?
– Jag vet fortfarande inte vem det är, vi har bara haft kontakt via Wickr. Min vän skötte allt först, jag skulle bara åka till Polen och hämta väskan.
Vet du inte mer, eller vill du inte säga mer?
– Jag har faktiskt ingen aning om vem han är. Jag har aldrig träffat honom.
Här går Max genom tullen på Skavsta flygplats för att flyga till Polen. Väskan med narkotikan hämtades sen i Polen och skulle smugglas in i Sverige med passagerarbåt.
Väskan, som innehöll 30 kilo amfetamin, beslagtogs av personal på båten där den hittades dumpad i en hytt. Tullverkets personal tillkallades och väskan kunde via övervakningsfilm kopplas ihop med Linköpingskillen Max.
Innan avresan får Max veta att det är en resväska med 30 kilo amfetamin som han ska hämta till Sverige med färjan från Gdansk. Meddelandena mellan honom och Wickr-kontakten är många. Instruktionerna kommer som vit text på svart bakgrund dagen före uppdraget. ”Väck XX 00.45. Taxi från Ekh-Rese går 04.35” och ”Väskan hämtas runt 13-14-tiden. Båten åker 18.00”.
Max och hans vän ska få dela på 20 000 kronor.
– Det är inga stora pengar, men jag var helt tom och 10 000 på en dag lät lockande. Jag brydde mig inte om risken att åka fast, jag hade ju sålt narkotika i hela Östergötland i flera år och aldrig åkt dit. Så varför skulle jag göra det nu?
Max är inte alls förvånad över att Tullverket nyligen slagit larm om att antalet barn som används som smugglare ökat kraftigt det senaste året. Mindre arvoden för en vuxen upplevs enorma för ett barn. Och barn är inte bara billigare, de riskerar lägre straff och är därmed lättare att utnyttja.
Resan till Polen bevakas minutiöst av de som organiserar uppdraget. Max har fått veta att tullen inte ska vara på plats just den här dagen, men beräkningarna slår fel.
Städaren har lämnat toaletterna på färjan där Max gömmer sig, men tiden har runnit ut. I polisens förundersökning går att läsa att han i ett sista försök att gömma väskan undersöker taket. Det är omöjligt.
Han skriver till sin kontakt: ”Kommer ej funka. ”Bror, jag va tvungen lämna väskan”.
I ett sista försök uppmanas Max att ta väskan genom tullen, men Max vet att han då skulle åka fast.
I förhör sa Max till polisen att han trodde att han bara skulle hämta ett paket, men som på plats visade sig vara en stor resväska. Efteråt säger han att han på förhand visst visste hur mycket narkotika han skulle hantera, men att han under påverkan av droger mindes fel under rättegången.
Trots att personal fattar misstankar när han kliver av båten utan den väska som de tidigare sett honom dra efter sig, får han gå.
En bit från Nynäshamns hamn möter han upp en man som kommer i en svart bil och lämnar över en sedelbunt i Max hand. Han lägger dem i byxfickan. Det riskfyllda uppdraget var trots misslyckandet värt några tusenlappar. Nästa dag kan en annan ungdom, eller ett barn, lösa en ny biljett.
Under 2020 togs totalt 220 kilo amfetamin i beslag av Tullverket i hela landet. 30 kilo av dem kom från Max väska.
Vad Max inte vet när han tagit emot pengarna är att tågresan hem till Linköping den dagen blir de sista timmarna i frihet på flera år. Så snart han satt fötterna på hemstadens perrong, grips han av civil polis. Han döms till fängelse i 1 år och 4 månader för synnerligen grov narkotikasmuggling och hans vän till medhjälp.
Om du hade kommit undan där, hade du gjort om det?
– Det har jag svårt att svara på faktiskt, jag har ingen aning. Det är mycket möjligt. Här behövde jag mest startkapital att investera i saker.
När du ser tillbaka på allt idag, vad tänker du om det du gjorde?
– Om inte jag hade smugglat in det så hade någon annan gjort det. Jag får inte dåligt samvete över det på något sätt, liksom. Det är lite som den där miljöfrågan…pantar du eller pantar du inte? Gör du inte det så är du en del av problemet. Men om du inte har några problem av att vara en del av problemet så spelar det ingen roll.
Känner du någon ånger?
– Nej.
Vad tänker du kring att du tog en stor mängd narkotika till Sverige, samvete och så vidare?
– Nej, jag hade min syn på droger liksom – de som vill knarka får knarka, ansåg jag.
Du tänkte inte på att narkotikan kan få unga personer att fastna i drogträsket precis som du?
– Nej. Jag tror att om man har så mycket samvete så begår man inte såna brott. Jag tror inte att det går.
Flera kameror dokumenterade Max resa till och från Polen i oktober 2020. Här fångas han av en övervakningskamera på Pressbyrån i Stockholm strax efter att han klivit av färjan och fått överge väskan med narkotika. Filmerna användes som bevisning i förundersökningen.
Max beskriver hur han mot slutet av fängelsestraffet först bara ville ut och festa för att sen börja ett nytt liv utan kriminalitet i en annan stad. Men det går inte som han tänkt sig. Efter bara två dagar i frihet grips han misstänkt för våldtäkt och döms senare mot sitt nekande till drygt två års fängelse. Enligt domen har målsägaren efter en festkväll befunnit sig i en särskilt utsatt situation på grund av berusning och sömn.
I sommar kommer han ut igen. Den här gången hävdar han att tiden som inlåst har förändrat honom i grunden.
– Värderingarna framför allt, vad jag tycker är viktigt. Det har hänt mycket under det här straffet och det hade jag inte räknat med. Jag har ledsnat på att gå på stan och kolla mig över axeln. Och jag har ledsnat på att sitta. Jag ledsnar på saker väldigt fort och det kanske är en styrka nu – jag drogs in snabbt i det här och jag har tröttnat lika snabbt.
När Max anlände med tåg till Linköpings resecentrum efter smugglingsuppdraget, trodde han att han låg steget före polisen. Men väl framme kliver en civilklädd polis fram och lägger handen på hans axel och för honom till polisstationen. Max gjorde inget motstånd utan följde med, medan en vän som mött upp honom stod kvar på perrongen.
Planen är att studera. En bra fritidsledare kan göra stor skillnad i en unges liv, det har han själv upplevt. Han förstår att det kommer dröja innan han eventuellt kommer att kunna arbeta med ungdomar på grund av den senaste domen, men vill ända utbilda sig för framtiden. När stormen mojnat och åren gått kanske även han kan få en ny chans.
Max påstår att självkontrollen och rädslan för att förlora mycket kommer att hålla honom borta från drogerna. Men helt säker på att det går som tänkt kan han inte vara.
– Man vet ju aldrig, men jag kommer göra mitt bästa för att inte hamna där igen. Jag trodde att mitt förra straff var det sista.
Vad var avgörande för dig in i det kriminella livet?
– Det var främst pengar som motiverade mig. Min familj var inte stenrik och när jag var liten så gick vänner i märkeskläder medan jag fick ärva av min bror. Jag var avundsjuk på vänner som gick med Ralph Lauren medan jag hade H&M. Jag ville ta igen det när jag blev lite äldre och så blev jag kär i pengarna. Tillsammans med missbruket så var det ganska uppenbart hur jag kunde tjäna mina pengar.
Hade din kriminella utveckling ha kunnat stoppas på nåt sätt?
– Jag tror inte det. Jag har svårt att se att samhället hade kunnat göra nåt för mig.
Som 17-åring tog Max uppdraget att smuggla 30 kilo amfetamin från Polen till Sverige med båt. En okänd man gav honom instruktioner och hela resan bevakades av flera personer i ett okänt nätverk. Max dömdes senare för synnerligen grov narkotikasmuggling. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.