Nils Segerstedt (1874–1950) i Tidersrum var den siste svenske prästen som även drev det till prästgården hörande jordbruket. Fotot taget vid ett ungdomsläger i Västra Ryd 1942.
Vår stad
Abrahamssons hem, var likt alla traditionella prästhem, rustat för gäster. Kring matsalsbordet stod exempelvis 24 stolar och i skåpen fanns 4 dussin tallrikar och 7½ dussin kaffekoppar. Flertalet prästgårdar liknade, precis som prästgården i Vikingstad gör, små herrgårdar. Vikingstads prästgård hade på högreståndsvis såväl väl matsal som förmak.
På landsbygden var prästgårdarna inte bara bostad för prästfamiljen utan fungerade även närmast som ett församlingshem. Prästgården inrymde oftast också prästens expedition. Församlingsborna gick således till prästgården för att anmäla födslar och dödsfall liksom för att ta ut lysning. Prästgårdarna var också en ofta utnyttjad plats för vigslar.
Prästens viktigaste inkomstkälla var traditionellt sett rätten att bruka prästgårdsjorden. I uthusen till Vikingstads prästgård hade Abrahamsson 4 hästar, 4 oxar, 1 tjur, 12 kor och 3 ungdjur, 11 grisar, 5 får, 42 höns samt hela 59 kalkoner. På prästgårdsåkrarna odlades bland annat vete, råg och potatis. Landsbygdsprästerna var således i äldre tid också bönder och hade god insikt i församlingsbornas vardagsliv och bekymmer.
Tillsammans med sin Anna, som var dotter till den framgångsrike Linköpingsguldsmeden Nils Tornberg, hade Abrahamsson sonen Israel och dottern Cecilia. Till familjen räknades under många år även en av Annas ogifta brorsdöttrar. Familjen hade fem, sex pigor och några drängar. De senares arbete leddes av en rättare.
På landsbygden var i gångna dagar prästfamiljen förebilder för bygdens folk inom många områden, såsom trädgårdsodling och inte minst då gällande nyttoväxter.
Prästgårdsfolket var också nyhetsförmedlare, lite av lokala influencers. Det gällde såväl seder som bruk. De hade ofta ett bredare kontaktnät än gemene man och var välkomna i traktens herrgårdar. Flertalet av prästernas söner studerade, precis som Israel Abrahamsson gjorde, såväl på gymnasium som på universitet. Under sina ledigheter spred de nyheter av det mest skilda slag.
Fram till 1910 ingick även en tredjedel av tiondet, det vill säga att drygt tre procent av vad bönderna skördade, i prästernas lön. Därefter avlönades prästerna med kontanter.
Komministern Nils Segerstedt i Tidersrum arrenderade dock ända fram till tidigt 1940-tal prästgårdsjorden och var således både bonde och präst. Segerstedt skötte, som landets siste jordbrukande präst, sina tio kor, plöjde, sådde och skördade själv.
Efter det att prästernas tjänstebostadstvång upphörde 1978 har många prästgårdar sålts. Därigenom är ett gammalt kulturmönster på väg att försvinna. Linköpings domkyrkokomministergård såldes 1989.
