Bort med stressen och måstena, fram med stearinljusen och myset.
Mycket stannar av under jul- och nyårshelgerna. Annat gör det inte alls. Som sjukvården.
Vi fortsätter att bli akut sjuka, trafikolyckor inträffar, gamla ramlar och bryter sig i sina hem.
Vi har träffat fem vårdänglar som jobbar under jul- och nyårshelgen, då när de flesta andra så gärna vill vara lediga. De arbetar alla på GAVA, geriatriska akutvårdsavdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping.
– Men vi är bara en liten droppe i det stora vårdhavet, skyndar de sig att påpeka. Många, många på olika avdelningar jobbar under storhelgerna.
Här ligger äldre och ofta multisjuka patienter. De kan vara förvirrade, ha råkat ut för fallolyckor i hemmet, fått hjärtsvikt eller en infektion.
Otaliga fallolyckor sker i hemmen, och de som lever ensamma kan i många fall bli liggande länge innan de får hjälp. Dessa patienter möter GAVA-personalen på US väldigt ofta, med fysiska skador som följd. För att inte tala om den skärrade själen.
– Inte sällan finns ett samband med att de äter många olika mediciner. Om man till exempel äter blodtryckssänkande medicin, har tagit en sömntablett på kvällen och sedan behöver upp och kissa på natten, är fallrisken hög, säger Amie Fahlander, sjuksköterska och den enda av de fem vi möter på GAVA som gått i pension.
Det handlar om komplexa vårdbehov. En del kan efter en tid återvända hem, andra behöver komma till ett äldreboende.
Men det är inte de själva som avgör det, det beslutet fattas av en biståndshandläggare och det är det som är så synd, tycker GAVA-personalen.
– Det är kvarboendeprincipen som är den gängse policyn i Sverige, och den är onekligen den mest samhällsekonomiska och många gånger också det den äldre själv föredrar, säger Amie Fahlander, som i över 40 år arbetat med gamla.
– Att flytta är jobbigt för en gammal människa, man vet vad man har och så vidare. Men när balansen sviker, när ensamheten tynger sinnet, otryggheten svävar omkring en hela tiden, trots trygghetslarm och täta tillsyner av hemtjänst, då borde man få bestämma själv. Vill man komma till ett boende och ha trygghet och ett socialt liv, ja då borde man få det.
Alaa Najeb är sjuksköterska och har varit på GAVA i ett år. Han tycker mycket om sitt jobb här.
– Gamla är den patientgrupp som är i störst behov av hjälp och uppmärksamhet. Ensamheten är så utbredd och de visar en enorm tacksamhet och ödmjukhet när de får den hjälp de behöver. Mitt arbete gör mig glad. Och stolt. Här behövs jag.
Zelina Ånbring är 25 år, undersköterska och har arbetat med gamla sedan hon var 18.
– Jag skulle säga att många gamlas största brist är kärlek, alltså beröring och uppmärksamhet. Att någon ser dem och lyssnar till deras behov. Många är svältfödda på kroppskontakt. Jag märker ofta hur de blir helt lugna om jag stryker dem över ryggen, flätar en kvinnas hår eller håller deras hand.
Under helgerna försöker de göra det lite extra mysigt för både sina patienter och sig själva. Bakar en kaka, sjunger lite, tar på tomteluvor och kanske juliga örhängen.
Över dem, oavsett högtider, vilar det mörka molnet av det senaste beslutet kring deras OB-tillägg. Att sjuksköterskorna får en höjning och undersköterskorna ingenting alls.
– Det är så totalt orimligt. Vi arbetar i team, sida vid sida. Obekvämt för en sjuksköterska är ju lika obekvämt för en undersköterska, menar de samfällt. Det är så djupt orättvist att besluta som regionen har gjort.
Jag ber dem formulera tre önskningar inför 2023 och de låter så här:
• Anställ mer vårdpersonal så att alla vårdrum som nu står stängda kan öppnas. Det skulle minska flödet på akuten.
• Höj all vårdpersonals grundlön och ge samma OB-tillägg, oavsett titel.
• Inrätta fler äldreboenden, där även icke dementa kan trivas. Låt de gamla själva, och inte byråkrat-Sverige, bestämma var de ska bo sin sista tid.
Till sist, kan det rent av var lite skönt att slippa ståhejet kring det egna julfirandet?
– Absolut. Om man jobbar har man liksom ett godtagbart alibi för att stå utanför, säger en.
– Mmm. Det är inte alla släkter som fungerar friktionsfritt under julen, säger en annan.