Stenknäck är en favorit hos många, även för Johan och Margareta.
Här trängs mängder med gäster dagligen. Det är högljutt och ibland bråkigt, men mat finns till alla. Det ser Margareta och Johan till.
– Minst varannan dag fyller vi på. Nu när det är kallt går det åt ännu mer frön, säger Margareta Pilemalm.
Fågelmatningen i Trädgårdsföreningen ligger lite avskilt alldeles nära Belvederen, men den är en populär plats för både fåglar och människor.
– Jag blir ofta stående här när jag fyllt på mat. Det passerar en hel del folk, många undrar vad jag tittar på och blir glada när de får se en stenknäck till exempel, berättar Margareta Pilemalm.
Margareta och Johan är fågelskådare och bor mitt inne i centrala Linköping. För sju år sedan föddes idén om att mata fåglarna i Trädgårdsföreningen på vintern, Margareta ringde kommunen och fick klartecken. Sedan dess har det rullat på. All fågelmat betalar de själva och påfyllning har de ansvar för.
Drygt 250 kg fågelmat går det åt på en säsong som varar från början på november till mars.
– Vi frågar oss alltid i början på säsongen om vi verkligen ska mata i år igen, men vi kommer alltid fram till att vi vill fortsätta, säger Margareta.
Deras engagemang är uppskattat, framför allt av fåglarna. Just i år har flera bergfinkar valt att övervintra och tar för sig av solrosfröna. Bofinkar och pilfinkar ses också. Plötsligt sitter en stenknäck alldeles nära och en större hackspett flyger ner för att äta jordnötter.
– Stjärtmes har vi haft för första gången i år. Det är riktigt kul, säger Johan Ekstrand.
Vad drömmer ni om för fågel?
– En järnsparv vore roligt. Eller svarthätta, säger Margareta Pilemalm.
Inget ovanligare?
– En rubinnäktergal får gärna hitta hit.
December har hittills varit en kall månad och det märks på den stora mängden fåglar. Kanske kan matningen i Trädgårdsföreningen rädda en och annan fågelindivid från att duka under, men det stora flertalet skulle klara sig bra även utan mänsklig hjälp.
– Det har de gjort i så många år innan vi människor kom på det här med fågelmatning. Det är mest för egen del man matar, säger Johan Ekstrand.
Solrosfröna är mest populära. Men även vildfågelblandningen och jordnötterna går åt i snabb takt. Ibland brukar Margareta smeta på margarin på några av trädstammarna.
– Då kommer trädkryparen.
Hon lyfter kikaren igen. En sparvhök svischar förbi men får inte med sig någon mat den här gången.
Det kommer fler chanser.