Vår stad
Det var systrarna Gerda och Agnes Pettersson som 1901 startade Café Berget. De var båda, liksom deras personal, godtemplare och var noga med att påpeka att öl inte serverades. Länge var caféet en mötesplats för medlemmarna i arbetarrörelsen. Med åren kom det också att bli en samlingsplats för stadens olika fotbollsklubbar, inte minst BK Derby.
Kafénamnet förklaras av att det berg på vilket serveringen ligger idag ursprungligen sträckte sig från Nygatan till Tanneforsgatan.
Redan hösten 1904 lämnade Gerda verksamheten för att öppna ett nytt nykterhetskafé med matservering. Agnes gifte sig 1905 med snickaren Jakob Lind. Tillsammans kom de att skapa den ännu verksamma bageri- och konditoriverksamhet som bär deras namn.
Den äldsta delen av den byggnad kaféet låg i var uppförd efter den stora stadsbranden år 1700. Av en annons 1809 i Linköpingsbladet framgår att det då låg två bostadshus och en rad uthus på tomten. På 1830-talet sammanbyggdes de två husen till ett med huvudfasad längs Tanneforsgatan.
Under åren kom en lång rad olika verksamheter att bedrivas i fastigheten. Bland annat har hovslagare, kopparslagare, pistolsmed, tygfärgare, urmakare och skomakare haft sina verkstäder i gården. I mitten av 1800-talet erbjöd dessutom den i gården boende skollärare Sjögren gossar undervisning i läsning, skrivning och räkning.
Vid en auktion efter bleckslagaren Hammarsten 1834 köpte handelsfirman Bäckström och Westman gården. Tio år senare, när handelsfirman lades ned, köpte Anton Östlund fastigheten. Han ägde även den fastighet vi i dag kallar för Berget. Östlund hade varit militärmusiker, men kom att bli verksam som mössmakare. Under smeknamnet Östlund på Berget sägs han med sitt skojfriska sätt ha varit en välkänd profil i Linköping.
När Östlund avled i kolera 1866 tog hans driftiga änka Carolina över gården. Hon lät 1877 ta upp en dörr mot Tanneforsgatan samt, som hon formulerade det i sin bygglovsansökan, sätta in större och prydligare fönster. Carolina Östlund kom i slutet av 1800-talet driva ett så kallat Nykterhetskafé i huset. Där serverades ingen sprit, men väl öl och porter.
I folkmun kallades fastigheten i äldre tid för Glasberget eftersom uppochned vända buteljbottnar under sent 1800-tal prydde en sluttning på tomten. Byggnaden revs våren 1965.