Kan man få material att både leda ström och ändå utsättas för minimal korrosion? Impact Coatings har i många år arbetat med en lösning på det här problemet och har också flera patent som har nått en internationell marknad. Enkelt uttryckt består metoden som kallas för PVD (physical vapor deposition) i att man förångar det material som man ska belägga en yta med. Det görs i en process som tillåter att man tillför nästan vilka grundämnen som helst.
– Sedan låter man materialet kondensera på plats. Uppfinningsmöjligheterna blir oändliga och det är betydligt skonsammare för miljön än mer traditionell ytbeläggning genom olika bad, berättar Henrik Ljungcrantz, en av grundarna.
Impact coatings ligger i Wahlbecks företagspark mitt i bostadsområdet T1 i Linköping. Med 18 anställda där nästan en tredjedel har doktorerat så förstår man att det ligger en del forskning och utveckling bakom metoderna.Företaget har bland annat tagit fram en legering som leder ström lika bra som guld. Deras metod har också försett Nokias telefonskal med en tålig yta. Och när vi är på plats arbetar de med att ta fram en beläggning på glasögonbågar.
Företaget startade i Fysikhuset på Linköpings universitet 1997. Då hade Henrik Ljungcrantz och hans partner Torsten Rosell arbetat med ytbeläggningar på olika verktyg. De började utveckla tekniken och en maskinvara för att göra PVD-beläggningar. Det man nu saluför är både maskinvara och flera patenterade beläggningar. 2002 började man att utveckla beläggningar till bränsleceller, gasbatterierna som nu är på väg att bli heta inom bilindustrin. Hösten 2004 börsnoterades Impact i samband med att man gick ur ett samarbete med ett annat börsnoterat bolag.
– Det har varit både upp- och nedgångar. Så är det att vara entreprenör. Från början trodde vi till exempel att vi kunde sälja bara maskinerna. Men kunden vill ha en tillämpning också.
En sådan del i företaget handlar om dekorationsbeläggning som de kan utföra utan några stora miljökonsekvenser. Det är också förklaringen till att Volkswagen nyligen bestämt sig för att använda metoden i serietillverkning av kromdelar. Det sexvärda kromet är extremt miljöfarligt, cancerframkallande och på väg att tas bort. Andra delar är beläggningar inom halvledarindustrin, alltså elkontakter med bra ledningsförmåga, och guldersättningar. Här har företaget länge haft samarbeten med bland annat ABB.
Ytterligare en stor del är bränslecellerna, alltså batterier. Mycket tyder på att allt fler av framtidens bilar kommer att vara eldrivna. Den teknik som många tror på är gasbatterier, där man med hjälp av en liten mängd ädelmetall kan omvandla vätgas och syrgas (luft) till elektrisk energi genom en kontrollerad elektrokemisk process. Cellerna avgränsas av så kallade bipolära plattor, som under drift utsätts för en extremt korrosiv miljö.
– Biprodukten, eller avgasen, blir vatten. Och det ger en ganska liten spänning i varje cell. Därför behövs omkring 500 bipolära plattor som gaserna kan strömma igenom. Med vår ytbeläggning är de här plattorna skyddade och drabbas inte av korrosion, vilket annars är det stora problemet, säger Mattias Samuelsson, senior scientist på Impact Coatings.
Visionen om 500 plattor med Impact Coatings beläggningar – i varenda elbil – får företaget att stå på sig. Impact samarbetar med miljöteknikföretaget Powercell, en avknoppning inom Volvo-koncernen, som utvecklar bränsleceller för bland annat lastbilar.
– När lastbilschaufförer stannar och sover över natt i bilen går det åt diesel för luftkonditionering och uppvärmning. Även om vätgas är optimalt så kan man använda annat. Det är möjligt att köra med biogas eller omvandla diesel till gas i en bränslecell och på så vis få större verkningsgrad och mycket mindre miljöpåverkan, säger Henrik Ljungcrantz.
Han är övertygad om att den här metoden kommer att finnas i framtidens bilpark. Nyligen lanserade Toyota en ny bil med bränsleceller, modellen Mirai.
– Vi är långt framme i den här utvecklingen och jobbar hårt för att nå ut till marknaden.
Och han vill att regeringen satsar på att lyfta fram den kunskap som finns inom den här tekniken i Sverige.
– Tekniskt är svensk utveckling långt framme här. Men det finns alldeles för få företag i Sverige inom det här marknadsområdet och det skulle vara tråkigt om Sverige inte blir en viktig leverantör av denna nya miljövänliga teknik, säger Ljungcrantz.