Det var den 15 november 2017. Den då 13-årige Albin Huitfeldt var förkyld och hemma från skolan. Familjens villa ligger vid en återvändsgata i Linköpings utkant.
– Jag var på mitt rum på övervåningen när någon ringde på dörren, berättar Albin. Personen ringde – och ringde om igen. Han gjorde det på ett desperat sätt som gjorde mig misstänksam. Jag tittade ut, men såg ingen bil stå parkerad utanför. Allt verkade skumt så jag öppnade inte, utan stannade på mitt rum.
Strax därpå hörde Albin hur någon med buller och bång började forcera ett köksfönster.
– Det brakade rejält från nedervåningen. Senare fick jag veta att inbrottstjuven använt en kofot.
Albin rörde inte en fena. Huset kan knarra när man rör sig på övervåningen och han vågade inte riskera att tjuven upptäckte att han var hemma.
– Jag visste ju inte alls vem det var eller vem jag skulle kunna möta. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, säger Albin.
Trots sin rädsla behöll Albin lugnet och hade dessutom sinnesnärvaro att ringa112.
Ljudlöst satt han kvar i sängen. I handen håll han en 6,5-kiloshantal. Ifall . . .
Familjen har larm i huset, men vid det här tillfället var inte skallarmet påkopplat. När tjuven upptäckte att inget larm startade började han röra sig lugnt på nedervåningen, kanske tryggt förvissad om att ingen var hemma och att han kunde söka igenom huset i lugn och ro.
Efter bara 10-15 minuter kom en hundpatrull från polisen till familjens adress. Hundens skall skrämde tjuven, som dock kunde gripas precis utanför huset.
Han hade då kastat ifrån sig en "rånarluva" och bar på en väska med ett bräckjärn och en vinkelslip. Dessutom var han utrustad med en kniv och en burk pepparspray.
Albin ringde sin pappa och berättade vad som hänt.
– Jag blev förstås skärrad och begav mig hem direkt, säger Peter Nilsson.
Tiden efter händelsen har varit jobbig för alla i familjen.
– Nu börjar det lugna sig, men jag har inte vågat vara ensam i huset sedan inbrottet, säger Albin.
Han är inte bekväm med det ståhej som händelsen har inneburit och längtar efter att få lägga allt bakom sig.
Kanske kan Linköpings Rotaryklubbar ha bidragit till det sedan de på onsdagen tilldelade Albin sitt årliga civilkuragepris, som kan fungera som ett symboliskt avslut.
Varje år sedan 2005 delar Rotary ut ett pris till en person som har haft mod att stå för sin mening, eller agerat på ett visst sätt, även då det varit impopulärt eller riskabelt. Till någon som visat stort civilkurage, alltså.
– Fantastiskt att en så ung person i en pressad situation kan behålla sitt lugn och ha omdöme nog att ringa polisen, sa Åke Sahlin från Rotary då han överräckte blommor, diplom och 5 000 kronor vid en lunch på Frimurarehotellet i Linköping.
Vad ska du göra med pengarna?
– Jag ska spara dem och placera dem i fonder. Det är inget jag gjort tidigare, men jag tänkte börja nu, ler Albin.
Under rättegången i december påstod den 33-årige inbrottstjuven att han hade varit hungrig och att det skulle ha varit anledningen till inbrotten. Han hade sett ett cornflakespaket på kökbordet.
Tingsrätten bedömde dock den förklaringen som "en uppenbar efterhandskonstruktion" och dömde 33-åringen till fängelse i nio månader samt att betala sammanlagt 10 600 kronor i skadestånd.
Efter avtjänat straff ska 33-åringen utvisas ur landet.
Och hemma hos Albin är numera larmet alltid på.