Det har blivit många skrivelser och dokument under årens lopp som Leif-Åke hanterat via fullmakt för sin dotters räkning
Frågan kom när dottern gått klart på gymnasiet inom särskolan. Att de tackade nej, tycker han inte är konstigt. Alla föräldrar vill väl att deras barn ska kunna jobba på något sätt, säger han.
Hans dotter hade förstås också en önskan om att ha ett jobb och vara som alla andra.
Och jobbat har hon gjort.
Tills förra våren hade dottern en så kallad OSA-anställning, som är ett arbete med anpassade arbetsuppgifter hos en offentlig arbetsgivare. I det här fallet på Vidingsjö motionscafé som drivs av Linköpings kommun. Lönen har legat på omkring 20 000 eller något över. Dottern har eget boende i en lägenhet som är kopplad till ett LSS-boende, där hon kan få stöd.
Förra våren omprövade kommunen beslutet om OSA, eftersom de ansåg att dottern inte riktigt platsade för den typen av jobb. I stället fick hon så kallad daglig verksamhet där ersättningen är 1200 kronor i månaden.
Någon större oro – trots de ändrade ekonomiska förutsättningarna – hade inte familjen eftersom dottern skulle få sjukersättning.
Sa kommunen.
Men Försäkringskassan som tar beslut i frågan var av annan uppfattning. Det blev nej till sjukersättning och i stället uppmanas Leif-Åkes dotter att söka jobb på den öppna arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen å sin sida slog ifrån sig och konstaterade att de inte kunde ge Leif-Åkes dotter ett vanligt arbete eftersom kommunen redan slagit fast att hon ska ha daglig verksamhet inom LSS.
Så där stod dottern som plötsligt bara hade 1 200 kr i månaden att leva på.
Leif-Åke suckar och bläddrar i högen med dokument han har framför sig på vardagsrumsbordet.
– Det är så vansinnigt dumt. Ett verkligt moment 22. Jag vet inte hur de har tänkt att hon ska klara sig, säger han.
Högarna på bordet framför honom är resultatet av skriftväxlingar med flera av de inblandade myndigheterna. Här finns intyg från läkare och kuratorer där det framgår att dottern inte klarar av ett jobb på en reguljär arbetsmarknad.
Tre gånger har dottern, med Leif-Åkes hjälp, överklagat Försäkringskassans beslut. Tre gånger har de fått avslag. Nu är ärendet överklagat till förvaltningsrätten, men det är oklart när det beslutet kommer.
Dottern sparade pengar är slut och efter det har Leif-Åke och hans fru stöttat så att dottern haft till hyra och mat. Tänkt som en kortsiktig lösning under tiden som dottern sökt försörjningsstöd.
Men försörjningsstöd får hon inte.
Du har ju haft inkomst, säger kommunens biståndshandläggare. Inkomsten är de pengar, cirka 10 000 kronor i månaden som Leif-Åke och hans fru hjälpt sin dotter med.
En annan komplikation är att dottern har en fond som på 30 år vuxit till 140 000 kronor. Förbehållet är att pengarna inte får tas ut förrän dottern fyller 67 år.
Föräldrarnas önskan med pengarna var att ge dottern, som får en väldigt låg pension, möjlighet till en liten guldkant när hon går i pension. Men för att få försörjningsstöd får man inte ha tillgångar. Sådan är lagen.
Tre gånger har Leif-Åke Carlsson överklagat Försäkringskassans beslut men fått avslag. Nu har han överklagat till Förvaltningsdomstolen men vet inte hur länge det kan ta innan de kommer med ett beslut.
Nu hoppas Leif-Åke att dottern ska få rätt i domstol, men ett sådant beslut kan dröja och det innebär ändå att dottern måste använda sin framtida lilla guldkant för att inte hamna på gatan.
Hade nu dottern, med en intellektuell funktionsnedsättning, inte haft sina föräldrar hade hon varit hänvisad till 1 200 kronor i månaden
Hur kan det ens vara möjligt att sådant här händer i dag 2022? frågar sig Leif-Åke.
Han pekar på Corren på vardagsrumsbordet.
– Så läser man sådant där och blir ännu mer förbannad.
Den här dagens huvudnyhet är polisens fynd av vapen och tung narkotika i ett hotellrum som socialtjänsten i Linköping hyr till två kriminellt belastade personer.
Han skakar på huvudet och skrattar till lite bittert.
Mitt i allt finns en människa. En älskad dotter som mår allt sämre psykiskt.
Leif-Åke är märkbart berörd när han visar meddelanden som dottern skrivit, flera med ett litet hjärta som avslutning.
I ett av dem uttrycker dottern att hon inte orkar kämpa och vill att pappa ska ge henne ett skäl att inte ta livet av sig.
Hon som tidigare kände en stolthet i att klara sig själv, trots sin funktionsnedsättning, orkar nu knappt hälsa på sina föräldrar.
– Hon skäms över sin situation och hon oroar sig hela tiden för sin ekonomi och hur det ska gå. Det här känns så orättvist. Hon har tillräckligt med svårigheter ändå.