Som 24-åring fick Johan Aspenström en doktorandtjänst vid ett universitet. Det var ett drömjobb som han hade arbetat hårt för. Till en början trivdes han och fick uppskattning från kollegor och studenter för sitt arbete. Men den från början positiva miljön förvandlades snabbt till ett obehag.
Han upplevde att han blev förminskad och nedtystad. Ibland blev han utesluten från möten och efter ett tag blev situationen ohållbar.
– Jag fick mycket snäva deadlines och i princip omöjliga uppgifter. Det kändes som att de ville ha bort mig.
Mådde psykiskt dåligt
Johan började må dåligt av miljön på sin arbetsplats. Han fylldes av skuldkänslor och skam och började överkompensera på jobbet.
– Mot slutet fick jag svårt att sova, drömde mardrömmar och mådde riktigt dåligt psykiskt. Varje morgon innan jag skulle till jobbet mådde jag illa, minns han.
Johan sökte hjälp hos sin chef och HR-avdelningen, men kände att han inte fick det stöd han behövde och kontaktade då istället sitt fackförbund för att få råd.
– De tog mitt parti och föreslog till och med att vi skulle väcka talan mot universitetet. HR föreslog att vi alla skulle sitta ner och prata, men det var det sista jag ville göra när jag mådde som jag mådde.
Trots stödet från fackförbundet valde Johan att säga upp sig.
– Det kom till en punkt då jag bara inte orkade mer.
Dåligt med hjälp
Efter ett misslyckat besök hos vårdcentralen och en längre tids sjukskrivning började Johan söka privat hjälp. Han upptäckte att det stöd han var i behov av inte fanns.
– Jag var fascinerad av att det inte fanns mer hjälp. Företagshälsovården finns ju, men de jobbar för arbetsgivaren. Det finns hjälp att få på gruppnivå, som medling eller grupphandledning, men inte för individen, förklarar han.
Som utbildad beteendevetare och magisterexaminerad i psykologi insåg Johan att han kunde använda sina erfarenheter för att hjälpa andra. Efter att ha varit sjukskriven i nästan ett och ett halvt år tillfrisknad från diagnostiserad depression bestämde han sig för att starta företaget L. J. A. Consulting. I juni öppnade han sin verksamhet i Linköping, som ska erbjuda stöd för och hjälp till personer som mår dåligt på sin arbetsplats.
– Mitt företag riktar sig till personer som utsätts för alla former av destruktiva fenomen på arbetsplatsen. Det kan vara trakasserier, kränkningar, mobbning eller att man blir skuldbelagd.
Johan tror att mobbning är vanligt inom branscher där stressnivån är hög, däribland den akademiska världen. Att definiera mobbning kan vara svårt. Däremot finns vissa generella varningstecken att vara uppmärksam på, menar Johan.
– Isolering är vanligt. Man undviker att fika och äta lunch med kollegorna. Överkompensation är ett annat tecken, eller att man jobbar väldigt lite för att man inte orkar, men alla reagerar så klart olika. Oftast tystas personens åsikter ner och frågor besvaras inte, förklarar han.
Skuldkänslorna och skammen har tagit lång tid för Johan att komma över. Än idag kan han känna obehag när han tänker tillbaka, men han ser sig nu som en starkare person som fått revansch.
– Jag tog det som en erfarenhet och kan hjälpa andra. För mig har det varit enormt stärkande att starta eget. Det är viktigt att kunna blicka tillbaka och tänka att man blivit starkare och inse att man kan så mycket mer än vad folk sagt till en.