Det blir bara varmare och varmare innan elden går igenom taket på Älvestad kyrka. Under tiden som kollegan sprutar vatten tar Ola Åkesson på sig full brandmansmundering, med andningsskydd och lufttuber, innan han klättrar upp på stegbilen och tar över ansvaret i korgen. En kvart senare lyfter takfoten en halvmeter och ett eldhav trycks ut när takets ovandel störtar ner mot kyrkans golv.
– Eldsflammorna bara slår emot mig. Av ren reflex och lite skicklighet kryper jag ihop samt vänder mig om från kyrktaket. Jag blundar nån sekund sen tittar jag upp. Det finns bara eld runt omkring mig. Är det dags att dö nu här uppe i korgen på stegen?
Samtidigt satt jag med min filmkamera igång en bit bakom stegbilen. Min upplevelse blev stark, jag trodde att jag såg en människa dö i eldhavet. Den plötsliga strålningvärmen skrämde mig och på min film ser man flera andra som börjar springa bort från eldklotet som Ola Åkesson befann sig i.
Stort larm, brand i industribyggnad, Älvestad, så lät det i räddningstjänstens högtalare 29 mars 2007.
Det var stationen i Motala som fått larm om att en brand utbrutit i en verkstadslokal nära Älvestad kyrka, en halvmil från Fornåsa. Brandmän från Motala och Borensberg ryckte ut och möttes av en övertänd verkstad.
Correns fotograf Åke Karlsson anslöt också till platsen för att bevaka händelsen.
– Vi fick inte gå nära verkstaden eftersom det fanns gastuber där. Så jag gick ner lite på vägen och vände mig runt mot kyrkan och såg att det rykte från taket vid tornet.
Vafan! ropade han och sprang till brandmannen Eje Bengtsson: Det brinner i kyrkan!
Då hade det gått elva minuter sen släckinsatsen, vid den brinnande verkstaden, började. Höjdfordon och styrkor från Linköping, Vadstena och Tjällmo tillkallades som förstärkning. Innan de var på plats flyttade räddningstjänsten över personal från verkstadsbranden till kyrkan. Men elden tog sig för snabbt innan stegbilen kom på plats och kyrkan gick inte att rädda. Dock hann närboende och kyrkvärden rädda altartavlan, en del textilier och ljuskronor innan allt blev övertänt.
Ola minns de långa, mycket långa sekunderna i eldhavet och ropen att han måste komma ner. Vatten droppade och stegen var blöt, i hettan hade brandslangen brunnit av och sprutat okontrollerat. Nedanför stegbilen väntade kollegorna.
– Mina ben var oerhört skakiga när jag klättrade ner, det kanske inte var konstigt efter den nära döden upplevelsen.
Han fick stöd av andra brandmän när de gick bort, från bilen och den brinnande kyrkan, mot vårdpersonalen och båren. Den från början blanksvarta hjälmen trillade i backen, helt gråvit av hettan. Därefter åkte andningsmasken av och Ola satte sig ner på asfalten.
– Jag tänkte att hela ansiktet måste vara brännskadat och att jag skulle få leva med det resten av mitt liv, minns Ola Åkesson.
Kylande gel i ansiktet och svalkande vatten på andra ställen lättade svedan innan ambulansfärden till akuten i Linköping. Tack vare rätt använd utrustning blev till slut skadorna minimala trots den dramatiska händelsen.
Strax efter den speciella brandupplevelsen bytte Ola Åkesson bana efter tre år i yrket och uppfyllde istället en gammal pojkdröm, att bli polis. Det hade inte med brandmannayrket eller den särskilda händelsen att göra, det var helt enkelt polis han ville bli sen barnsben. Efter polishögskolan arbetade Ola i Malmö under sex år innan han fortsatte i Stockholm. Senaste dryga året har dock varit civilt, i Tyresö kommuns tjänst, som brottsförebyggande strateg. Men polismyndigheten har lockat tillbaka honom i uniform igen, nu som en slags lokal polissamordnare i Tyresö.
Den dramatiska dagen vid Älvestad kyrka har satt sina spår i Olas minne. Det var en dag när hans liv mycket väl kunnat ta slut eller fått en helt annan inriktning med allvarliga brännskador och lång vårdtid. Men det blev inte så illa.
– Det är inget jag tänker på varje dag men jag minns det som igår. Jag hann tänka på både nära och kära trots att det bara handlade om sekunder. Varför skulle jag upp i korgen och hur kunde jag hamna här och ska det verkligen bli mina sista sekunder i livet?
– Tänker jag tillbaka så inser jag att livet är skört och att man bara har ett liv, då ska man inte utsätta sig för onödiga risker. Jag har nog alltid varit troende på något sätt också, trott på någon slags makt.