Kortfilmen, som finansieras med bidrag från Film i öst, illustrerar i svartvit skala vyerna kring Roxen som Leonard själv betraktar som "det nordiska vemodet". Filmen är tydligt präglad av konstnärliga ambitioner, föga förvånande då Leonard både målar och fotar parallellt med fillmskapandet.
Den 24 minuter långa filmen utspelar sig på 60-talet och bygger på bibliska metaforer, varför Kaga Kyrka har en central plats i filmen.
– Hela andemeningen med filmen är att man ska hitta en livstro, en mening i livet. Förr var religion ett hjälpmedel för att slussas in en mening att göra saker, att kunna finna tro och mening i nånting du gör – det är det filmen handlar om. Prästen i filmen har ingen livstro kvar, förklarar Leonard Rode, som både regisserat och klippt filmen.
Förutom sin katolska bakgrund, inspireras Leonard av Ingemar Bergman, som 1963 regisserade Nattvardsgästerna som skildrar just en tvivlande präst på landsbygden. Thorsten Flinck, som medverkat i en rad olika Bergman-produktioner, passade därför väl in i filmens ton. Den tre minuter långa monolog Flinck framför i filmens slutskede filmades i samband med att han spelade Doktor Glas i Linköping.
– Jag skickade bara manuset till hans agent. Sen ringde Thorsten upp. Vi snackade om Strindberg, lite om Dramaten och religion. Han sa ja direkt.
Var rollen specialskriven för Thorsten Flinck?– Den såg lite annorulunda ut först. Men jag hade han "in mind" hela tiden. Hans roll är teatralisk. Upplägget är filmiskt, men just hans roll är lite teater.
Thorsten Flinck har en historia bakom sig med bland annat missbrukarproblem – det är också den bilden som media ofta målar upp. Men Leonards upplevelse rimmar inte alls med den schabloniserade bild som han tidigare fått av teaterikonen.
– Mediabilden av honom är märklig. Han är väldigt seriös och proffsig, han lärde sig texten på fem minuter. En ödmjuk person med en jävla karisma. Det är svårt att regissera en person som inte är skådespelare, men han är verkligen en skådespelare och konstnärsjäl.
Nu är filmen färdig och redo att skickas in till både distributör och festivaler. Leonard är nöjd med filmen i sin helhet men framför alt för fotot, som är regissörens främsta drag som filmskapare.
– Det är ingen som kan säga att den här filmen ser dålig, ut, säger han.