Han beskriver sig själv som en man med kapitalistisk hjärna och socialistiskt hjärta. Victoria Park har som mål att köpa fastigheter i städer med stark tillväxt. Planen är att hitta bra hus som andra inte förstått värdet av – miljonprogrammet.
För 910 miljoner kronor köpte han 1 428 lägenheter i Linköping. I affären ingick 750 lägenheter i Markaryd.
– Vi ville köpa här i Linköping och priset för det var att vi blev fastighetsägare i Markaryd också. Det är bra hus, men där står för många lägenheter tomma.
Greg Dingizian växte upp i Malmö, några av de åren bodde han i Rosengård. Så som det var då, i början av 70-talet, tycker han att Skäggetorp och Ryd verkar vara i dag.
Fastigheter har han sysslat med sen slutet av 80-talet men det var först när han började göra affärer med Acta som det skapades rubriker. Norska Acta plågades av misslyckanden på den svenska bostadsmarknaden. I området Herrgården i Rosengård i Malmö hade de satsat runt 550 miljoner kronor, men sålde till slut för 280 miljoner kronor.
Trots lågt pris var det inte självklart att det var en bra affär för Victoria Park. Husen var fulla av bekymmer.
– Ingen ville ha det. Den platsen exemplifierar alla problem som finns i miljonprogrammen. Och att investera i en miljö som har en förslitningstakt långt över det normala, som har dubbla antalet invånare mot vad som var tänkt och som har problem som jag inte ensam kan lösa – det är klart att det kräver att man tänker efter.
Med den bakgrunden ser han Ryd och Skäggetorp som rena idyllen. Även här har han köpt av Acta. Med lite skämtsam ton i rösten konstaterar han att problemen här mest verkar handla om kundvagnar som skräpar i området.
Men med Greg Dingizian väntar nyordning. I Linköping ska samma idéer användas som de redan prövat i Malmö. Det betyder ökade krav på de boende, men också ökade satsningar.
I de 867 lägenheterna i Rosengård fanns till exempel runt 150 hyresgäster som inte gick att hitta. De hyrde en lägenhet för runt 7 000 kronor i månaden – sen stoppade de in sju madrasser och hyrde ut dessa för 3 000 kronor styck. Lägenhetsinnehavaren själv bodde någon helt annanstans.
Alla dessa blev av med sina kontrakt. Det här arbetet hade redan påbörjats innan Victoria Park köpte husen, men det har fortsatt att skapa rubriker.
– Deras förvaltare började med detta ett år innan vi tillträdde i december 2012. Men jag har haft många diskussioner med Sydsvenskan om rubriker sen dess. De som bor där blir inte vräkta, de har ingen rätt att vara där. Den som hyr ska ju också använda lägenheten, den som bor där ska ha ett avtal med oss.
Något liknande har de inte träffat på i Ryd och Skäggetorp – åtminstone i den omfattningen.
Men det finns positiva rubriker också. Victoria Park vill anställa unga arbetslösa som bor i området som miljövärdar. Det ska vara människor som står långt från arbetsmarknaden – då bidrar arbetsförmedlingen med en del av lönen.
– I Rosengård ser vi hur det blivit bättre och för dem som får jobben blir det också bra. Om de klarat att arbeta i den miljö vi har så kommer andra fastighetsägare att vilja anställa dem. Om de inte blir kvar hos oss.
Förutom miljövärdar har de anställt en speciell ombyggnadsvärdinna som går runt och berättar och förbereder så att hantverkarna kan komma in.
När Corren träffar Greg Dingizian på områdeskontoret i Ryd är även det en nyordning. Företrädare för den förra ägaren Acta kapitalförvaltning var minst sagt svåra att få intervjua. Greg Dingizian säger sig inte se något egenvärde i uppmärksamhet.
– Men det som döljs är alltid misstänkt. Sen har hus ett stort allmänintresse, och att det blev extra stort beror på att det var i det ökända Rosengård vi köpte. Vi vill vara delaktiga i samhället.
Men kommer du att svara lika glatt när det blir problem?
– Absolut, om jag bara har svaren på frågorna så svarar jag.
Nu är han inte ensam ägare – bolaget har runt 2 000 aktieägare. Victoria Park är börsnoterat på handelsplatsen First north premier och när avtalet med Acta skrevs under fanns ännu inga pengar. Affären var villkorad av att Greg Dingizian lyckades ordna finansiering.
I somras annonserade bolaget i Dagens Industri och alla aktieägare fick prospekt. På det sättet lyckades han skrapa ihop 336 miljoner kronor. Med fler aktier späddes hans egen ägarandel i bolaget ut något. Nu äger han så mycket att han har 14,2 procent av rösterna. Det kan låta lite, men han är fortfarande den enskilt störste ägaren.
Resterande 550 miljoner lånade företaget i bank.
– För tio år sen var banklånet jättelätt och det egna kapitalet svårt. Nu kan man skratta åt det. Väldigt mycket har förändrats i fastighetsbranschen sen 2008. Nu kräver banken väldigt mycket, men det gör också att fastighetsbolagen är bättre rustade för dåliga tider.
Det sägs ofta att miljonprogramshusen är i dåligt skick. Håller du med om det?
– Nej, men det har varit väldigt lätt att stämpla det. Ingen pratar om de centralt belägna husen som också är byggda på 60-talet. De här är inte sämre bara för att de ligger fem kilometer från centrum.
Vad tänkte du när du tittade här i Ryd och Skäggetorp innan köpet?
– Det går inte att jämföra med Herrgården. Det här är väsentligt mycket bättre i alla avseenden.
Den kapitalistiska hjärnan kanske kan kombineras med det socialistiska hjärtat. Om människorna är nöjda blir underhållskostnaderna lägre. Och då blir även kapitalisten nöjd.
FOTNOT:
Den som är snabb i matte har nu räknat ut att det egna kapitalet 336 plus banklånet 550 inte blir köpeskillingen på 910 miljoner kronor. 910 är värdet på fastigheterna, men det som betalas är värdet på aktiebolaget med sina skulder och tillgångar inräknade.