– Folk har länge ifrågasatt varför jag jobbar så mycket. Till slut fick jag dåligt samvete över att jag ljög för alla, så jag skrev ett inlägg och förklarade min situation för att folk skulle förstå och sluta ifrågasätta mig, berättar 21-årige Ramin Malekzade, bosatt i Linköping.
I inlägget berättar han att hans mamma, som bor i Iran, fått bröstcancer och att han inte har något annat val än att hjälpa henne, då sjukvården där kostar pengar.
– Ibland när jag varit ensam har jag gråtit och ibland har jag gått ut och sprungit för att balansera mina känslor och slippa mina negativa tankar, berättar Ramin.
Det var för tre månader sedan som hans mamma fick beskedet att hon är sjuk i bröstcancer. Ramin, som precis tagit studenten, har den senaste månaden kombinerat det sista skolarbetet med drygt 200 timmars arbete på en lokal restaurang och ett äldreboende, i syfte att samla in pengar till mammans sjukvård.
– Jag kan göra vad som helst för min mamma. Hon har fött mig och mina syskon, tagit hand om oss och vigt hela sitt liv åt oss. Jag jobbar varje dag och försöker spara så mycket pengar jag kan till min mamma. Samtidigt har jag mina egna räkningar, i form av hyra, el och mobilabonnemang. Det är tufft, men det finns inget annat val än att kämpa och kriga, säger Ramin.
Han tror att kämparglöden kommer från allt som han gått igenom tidigare. 2015 lämnade han sin familj i Iran och flyttade ensam till Sverige.
– Jag reste genom 14 länder för att ta mig till Sverige och det tog ungefär fyra månader. Det var inte lätt och det är väldigt jobbigt att prata om än idag. Jag blev både misshandlad och lurad på pengar. Jag behandlades inte ens som en människa.
Med tanke på avståndet mellan Ramin och hans familj lyckades de undanhålla mammans sjukdom i två månader innan Ramin fick vetskap om den för en månad sedan.
– Den första veckan var jag väldigt arg. Jag hade ju möjligheten att gå mindre till skolan och istället jobba extra så min familj kunde få pengar till mammas medicin, säger Ramin.
Samtidigt har han med tiden fått en förståelse för sin familj.
– Jag är ju ensam här i Sverige. De ville inte förstöra för mig, för de vet att jag redan haft tillräckligt mycket att tänka på med skola, körkort och karriär.
Och liksom familjen befarade har sjukdomsbeskedet påverkat Ramin mycket.
– Jag har inte alls mått bra, men jag har ändå försökt ha en optimistisk inställning. Jag vet inte varför, men det finns en väldigt stark vilja inom mig och den får mig att klara allt.
Den gångna månaden har Ramin sovit ungefär tre till fem timmar per natt. All hans tid har gått åt till skolan och de många och långa arbetspassen.
– Ibland känner jag att jag måste sova, men samtidigt kan det ge mig dåligt samvete att göra det. Jag tänker att jag borde jobba och tjäna pengar istället.
Hur mycket pengar kommer behövas?
– Det är svårt att säga med tanke på att alla priser i Iran går upp hela tiden. Det är inte som i Sverige där priserna som mest kan skilja några kronor från dag till dag. I Iran kan ett paket huvudvärkstabletter kosta 50 kronor ena dagen och 300 kronor nästa. Jag jobbar varje dag och försöker bara spara så mycket pengar jag kan för att skicka till mamma varje månad.
Och trots att situationen är tung så är mamman värd allt slit, belyser Ramin.
– Det finns ingen bättre person än hon, slår han fast.