"Senaste uppdragen med Naturum vid sjön Sommen och Vätternrummet i Hästholmen känner jag mig väldigt nöjd med", berättar Roland.
När vi besöker Roland Thörnqvist har han precis landat hemma i trädgården i Malmslätt. Det har varit ett intensivt halvår med flera utställningar och engagemang som nyligen avslutats. Nu ska han ta det lugnt, rensar lådor och lägga saker på rätt plats.
– Det blir så mycket pryttlar när man är ute och sätter upp utställningar, säger Roland.
Sedan slutet av 70-talet har Roland arbetat som utställningstekniker. Ett lustigt yrke kan man tänka, och nog krävs det uppfinningsrikedom och fantasi för att göra sitt intresse till heltidsjobb. Det första utställningsjobbet tog han i 20-års åldern i Umeå.
– Jag chansade och fick det, så det var bara att sätta igång. Jag hade typ en bågfil och en borrmaskin från början, så första året jobbade jag extra som diskare för att ha råd att köpa verktyg, säger Roland.
Till en tidigare utställning skapade Roland jättelika musslor för att uppmärksamma vilka musslor som finns i Stångån.
Men på den vägen är det. Tillsammans med sin familj flyttade de ner till Linköping och till den gamla ICA-butiken i Malmslätt. Där kunde Roland ha sin verkstad på bottenplan och familjen en trappa upp.
Idag har han hunnit med mycket. Allt från stora lysande ägg och andra inslag på vinterljus till museumutställningar och utemiljöer.
– Det kan vara precis vad som helst. Ju mer man håller på desto fler idéer kommer, säger Roland och fortsätter:
– Det är de här händerna, jag får inte stopp på dem. Jag måste göra saker hela tiden för jag har mycket energi, jag har skaparsjuka. Under min ungdom kallades jag för Turbo Thörnqvist. Att gå i pension är inte aktuellt på ett bra tag.
Är det svårt att tacka nej till uppdrag man tycker är roliga?
– Ja, det är omöjligt alltså. Birgitta kunde vara så arg på mig, det är ju bara att säga nej sa hon, men nej det går inte.
Förra året gick Rolands fru Birgitta bort i sviterna av cancer. Tiden innan var tuff berättar Roland, men hans påhittighet fick ännu en gång sitt uttryck när han skapade en lampa som monterades på rullatorn och lyste upp vägen till toaletten om natten.
– Då kände jag för första gången att det är bra att jag har den här knasiga hjärnan som kan göra en sådan uppfinning. Att jag direkt ser att jag ska göra den här lampan. Det var fint att vi kunde glädjas åt sådant tillsammans, säger han.
Efter en intensiv vår med många engagemang och utställningar som blivit klara är det mycket som behöver gås igenom i verkstaden.
Roland vill inte kalla sig konstnär, men medger att det krävs både påhittighet och fantasi för att ro iland alla utställningar och uppdrag han fått genom åren. År 2012 invigdes Naturum Tåkern, en utställning som Roland ansvarade för.
– Tåkern blev gesällprovet på något sätt – visa vad jag kan och få göra något riktigt fint. Jag fick väldigt fria händer. Det är inte lika kul när det finns tydliga riktlinjer, de roligaste jobben är ju de som jag kan tänka och skapa själv.
Roland tog sina första jobb med egen firma som 22-åring i Umeå.
Runt Roland finns ett nätverk av andra skapare och konstnärer. Vissa täljer djur i trä, andra svetsar eller ansvara för de digitala insatserna.
– Utan nätverket är jag ju nästan ingenting när det är större uppdrag. Det ger otroliga möjligheter när jag själv inte hinner utföra allting.
Hur gör man en bra utställning?
– Man måste fråga sig vad som gör att en utställning känns mysig. Jag kan inte förklara det på en ritning utan det blir någon slags samlad kunskap av det jag har i huvudet. Föremål och färger ska stämma och det ska finnas överraskningar att hitta tredje gången du besöker utställningen också – då tycker jag det börjar närma sig en bra utställning.