Shamoun har bråttom och förklarar att vi bara har 45 minuter på oss för intervjun. På morgonen har han gjort ett stort språktest på den avslutande sfi-kursen. Klockan halv tolv ska han vara på sin praktikplats på en restaurang i Ikano-huset, och där vill han vara punktlig. Han hoppas på att få ett instegsjobb där efter praktiken.
Men det är inte restaurangjobb han är utbildad för. Shamoun är 33 år och högskoleutbildad ingenjörsassistent i byggsektorn. För bara några år sedan levde han och hans familj ett gott liv i Almalkia i Syrien.
– Vi hade det bra ekonomiskt och kunde gå ut och äta på restaurang med släkt och vänner varje kväll. Vi hade råd att åka på semester och njöt av livet.
Så kom kriget och islamisterna fick allt starkare fäste i landet. Familjen Abdulla är kristna och blev allt mer rädda för vad som kunde ske i det kaotiska, krigshärjade landet.
– Som kristen kan man bli stoppad när som helst och bli ställd inför valet att betala stora summor pengar eller bli avrättad på stället. Jag satt på en buss och såg hur islamisterna drog ut och dödade shiamuslimer i bussen framför. Vi kristna klarade oss den gången, men efter den händelsen fick jag nog, berättar Shamoun.
I januari 2013 lämnade han Syrien tillsammans med sin hustru och den då ettåriga dottern Emily. De köpte flygbiljetter till Sverige och sökte asyl när de kom fram.
Som flyktingar från krigets Syrien fick de uppehållstillstånd ganska snabbt. Då beslöt de sig för att flytta till Linköping.
– Vi har kompisar och släktingar som bor här, så vi ville gärna hit. Och det har vi inte ångrat, Linköping är en fin och lugn stad, fortsätter han.
Under de första månaderna bodde de hos en kusin. Därefter flyttade de in i en etta i Skäggetorp. Nu, lagom till att Emily fått en lillasyster, har de flyttat in i en trea i samma stadsdel.
Shamoun har hårdpluggat svenska, väl medveten om att han måste kunna språket för att få jobb. Samtidigt har han känt att han vill ut i arbetslivet så snart som möjligt, och därför har han knackat dörr för att hitta en praktikplats. Han har praktiserat som vaktmästare på ett hotell och nu diskar, städar och serverar han på en restaurang.
– På sikt skulle jag vilja hitta ett jobb som liknar det jag hade i Syrien, eller utbilda mig till snickare eller lärare.
Han tycker att han har blivit väl mottagen i Sverige, men har ändå en del synpunkter.
– Jag skulle ha velat komma i gång med svenskstudierna med det samma, och inte behövt vänta, säger han.