– Jag har inte tänkt på det, men så är det förstås, säger Peder Brandt. Det kan man nog göra både på isen och i stadshuset.
Det finns skillnader också. Eftertänksamhet, exempelvis, krävs i stadshuset men är inte precis någon tillgång i målburen.
Att stå i ett hockeymål är en ytterst utsatt position. Vad är det som är så roligt med det?
– Man måste nog ha spelat hockey för att förstå. Känslan i att kunna läsa vad motspelaren ska göra och förstå det redan innan det händer. Att vara tillräckligt snabb. Känslan när man gör en räddning.
Var du bra? Snabb?
Peder ler.
– Jo, det var jag nog, och bra på att läsa. Visst. Nu är jag nog mer eftertänksam.
Linköpingsrötterna är starka i Peder Brandts liv: född och uppvuxen här. Hockeymålvakt i LHC i ett antal år. Tekniskt gymnasium på Berzan, akademiska studier på Linköpings universitet, förvaltningslinjen. Sommarjobb på Biltema, och så en plats där direkt efter studierna.
Men därefter var det dags för uppbrott. Peder Brandt blev ekonom i Kinda kommun och så småningom ekonomichef. Han stannade i tio år.
Vad är skillnaden mot att ansvara för ekonomin i en riktigt liten kommun, och i en stor, expansiv?
– I den lilla kommunen lär man sig helheten och får överblick, säger Peder. Det kan ibland kännas som om den står och stampar på samma plats, den utvecklas inte alls på samma sätt som den stora kommunen. Det händer egentligen inte så mycket. På gott och ont.
Vilket passar dig bäst?
– Det här är roligare, säger Peder Brandt utan en sekunds tvekan, det här är riktigt, riktigt roligt.
I den stora kommunen finns många diskussionspartners i olika frågor, många specialister med stor kompetens på olika områden. Peder Brandt började som chef för lön, ekonomi och upphandling, och för fyra år sedan blev han ekonomidirektör.
Linköpings kommun har 8 000 anställda och en omsättning på 8,5 miljarder kronor.
– Det säger sig självt att jag inte har så mycket koll på detaljerna här, förklarar Peder Brandt. Jag gör inte så mycket praktiskt jobb själv, det är olika avdelningar som arbetar med det.
Hur ser en typisk arbetsdag ut?
– Jag är på jobbet vid sju-halv åtta för att förbereda alla möten som börjar halv nio. De håller på till klockan fem, och då samlar jag ihop det hela. Och så har jag kanske lite kvällsarbete kvar.
Möten hela dagarna?
– Ja, men det är så många olika. Det är möten med politikerna, det är interna möten och möten med olika externa parter. Många samtal, många kontakter. Det är roligt.
Tidig morgon till sen eftermiddag, och så lite kvällsjobb. Blir det inte för mycket?
– Jag brukar ha lätt för att koppla av, och det är viktigt. När jag kommer hem till familjen så är det där jag är. Jag tränar en del, och så är jag ute och går med hunden på kvällarna.
Vad är knepet för att lyckas som chef i en jätteorganisation?
– Det gäller att ha tillit till folk, att ge dem ansvar. Lita på att de levererar det de ska, med bra kvalitet. Vi stämmer av mycket medan arbetet pågår, kan återkoppla och diskutera i en gemensam process.
Vilka är dina starka sidor i det sammanhanget?
– Att se helheter. Att förstå hur saker och ting hänger ihop. Och att förstå människor.
Och knepet för att lyckas i samarbetet med de olika politikerna med olika erfarenhet och olika partifärg?
– Jag kan ju inte väva in mina egna värderingar, jag har en professionell roll. Men givetvis påverkar vi tjänstemän det politiska skeendet. Vi har kontinuitet och kan historien; vi vet vad som går att göra, vad lagen säger, sådana saker. Det gäller att hitta de möjligheter som finns för politikerna att få utrymme för sina visioner. Pengarna räcker inte till allt.
När har du påverkat politiken i Linköping?
– Hm... jag kan inte ge något exempel. Det är så många som är med och påverkar. Min roll är att visa de legala gränser som finns för vad som kan göras och att beskriva konsekvenserna, vad beslut kommer att betyda. Att hitta balansen mellan det man vill förändra och det som ska bevaras, för att inte slå sönder det som fungerar
Du har jobbat med olika politiker. Vem var lättast att samarbeta med?
– Haha, det kan jag verkligen inte säga! Men det är stor skillnad på hur de jobbar. De har olika ledarstilar och de har olika sätt att samverka med varandra. De delar upp ansvarsområden olika, och har olika kompetens och erfarenhet. Det blir alltid en omställning vid maktskiften.
– Det är där grundstrukturen är viktig, hur ärenden bereds, hur budgetarbetet går till. Och den grunden står tjänstemännen för i stor utsträckning, så kontinutiteten finns. Och i hela budgetarbetet är vi ju med och styr åt olika håll.
Som ekonomidirektör har du alltså verkligen makt.
– Om inte annat så har jag stor påverkan på dem som HAR makten.
Är det någon skillnad?
– Nej, kanske inte, skrattar Peder Brandt, men det är stor skillnad på hur det låter!