Vår stad
I flertalet fall gick högspänningsledningar ända fram till gårdarna vilket gjorde att bönderna måste skaffa sig egna transformatorer för att kunna omvandla elen till lågspänning.
Att leverera dessa transformatorer var det klassiska Linköpingsföretaget Transformatorsfabriken, som grundades 1918, ursprungliga affärsidé. Det var två unga ingenjörer, Arvid Lindström och Algot Wadström, som stod bakom satsningen. De var dessförinnan arbetskamrater på ASEA:s fabrik i Ludvika.
Verksamheten började i mycket liten skala hemma i de två kompanjonerna villor vid Vimarkagatan. På hösten 1918 köpte de en tomt vid Gamla Tanneforsvägen och uppförde där företagets första byggnader. 5 december 1918 bolagiserades verksamheten och gavs namnet Svenska Transformatorsfabriken, populärt kallat Transis. Något år senare hade företaget ett tjugotal anställda.
För att få kvalificerad yrkeskraft lockade de två ingenjörerna över plåtslagare från ASJ. Viktigast var dock att de lyckades få två gamla arbetskamrater från ASEA i Ludvika, dalkarlarna och svågrarna Josef Enbäcken och Einar Eriksson, att ta nyckelrollerna som verkmästare vid Transis. Mönstret att värva yrkesfolk från sin gamla arbetsgivare känns igen från när Erland Uggla grundade ASJ.
När efterfrågan på radioapparater ökade kraftigt på trettiotalet blev små transistorer en stor produkt. Varje morgon väntade en lastbil från Luxor i Motala utanför grindarna för att hämta gårdagens produktion.
Företaget expanderade och såväl till- som nybyggnationer skedde vid upprepade tillfällen. Efter andra världskriget ökade efterfrågan på transformatorer vilket gjorde att ytterligare lokaler byggdes.
I mitten av femtiotalet sviktade marknaden och Transis ekonomi kom i olag. På nyåret 1956 tog Östgötabanken över och sålde det till direktören Jan Danielsen. Denne sålde redan i mars 1957 det vidare till Stal i Finspång, som ingick i Aseakoncernen.
Snabbt ändrades såväl produkterna som företagets namn, vilket från 1962 var Stal Laval Apparat AB. Med välkända näringslivsprofiler som Marcus Wallenberg och Curt Nicolin i styrelsen lyfte verksamheten. Kraftindustrin, varven och stålverken var de nya avnämarna. När kärnkraftverken uppfördes fick företaget betydande uppdrag vilket gjorde att nya fabrikslokaler uppfördes i Köpetorp 1969 och 1971.
Folkomröstningen 1980, som innebar stoppad utbyggnad av kärnkraften, innebar början på slutet för Stal Apparat AB i Linköping.