Vår stad
Torget är uppkallat efter Britta Holmström som grundade IM, vilket ursprungligen var en förkortning för Inomeuropeisk Mission. Sedan hösten 1966 uttyds det som Individuell Människohjälp.
IM:s förhistoria går tillbaka till hösten 1938 när nazisterna annekterade det tjeckiska Sudet och tvingade tiotusentals människor på flykt. När Hitlers trupper tågade in i Sudet startade den 27-åriga småbarnsmodern Britta Holmström en insamlingsverksamhet som fick namnet Praghjälpen. Organisationen kom också att hjälpa judar i Wien och flyktingar som kommit till Sverige.
När hennes make, Folke Holmström, 1939 fick en lektorstjänst på Katedralskolan flyttade familjen till Engelbrektsgatan 3 i Linköping. Praghjälpen fick då sin bas här i staden. Efter några år öppnades ett kontor på S:t Larsgatan 32 A, strax norr om Trädgårdstorget.
Pingsthelgen 1944 organiserades verksamheten om till IM. Britta Holmström uttalade då att IM:s syfte var att hjälpa enskilda människor såväl med mat och kläder som genom att skapa förutsättningar för att de skulle kunna få nytt levnadsmod.
Efter andra världskriget ansvarade Britta Holmström för IM:s hjälpinsatser i Tyskland, Polen och Österrike. I hennes mors barndomsbygd i småländska Vrigstad ordnade Holmström att polska före detta koncentrationslägerfångar fick en fristad i socknens gamla prästgård.
Britta Holmström kombinerade, enligt Svenska Dagbladet, en organisatorisk och praktisk begåvning med en skapande fantasi. SvD formulerade vidare att Britta Holmström på ett säreget sätt förenade stillhet och ro med en brinnande intensitet.
Hennes energi räckte även till för satsningar i Linköping. I början av 1940-talet ägde upprepade oroligheter rum i Linköpings stadskärna där inte minst sysslolösa ungdomar var inblandade. För att erbjuda stadens hem- och föreningslösa ungdomen samlingslokaler initierade Britta Holmström skapandet av Linköpings ungdomsråd, till vars första ordförande hon utsågs.
Rådet startade Birgitta- och Folkungagårdarna, vilka tillsammans kallades för Hemgårdarna. Förhoppningen var att ungdomar med olika åsikter och bakgrund där skulle träffas och lära känna varandra. Verksamheten utvecklades och Risbrinksgården kom småningom bli dess centralpunkt. År 1969 kommunaliserades Hemgårdarna vilka har utvecklats till dagens fritidsgårdar.
När Britta Holmströms make på nyåret 1954 tillträdde en ny tjänst i Lund flyttade familjen liksom IM:s kontor till Skåne.