Vår stad
Det så kallade Strykjärnet fungerar likt ett entréhus till Vasastaden. Byggnaden är imponerande med sin bottenvåning i tuktad kalksten och putsade fasader. De dekorativa elementen - blinderingar, ankarslutar och burspråk – har närmast medeltida förebilder. Framför huset mot söder finns en förgård inhägnad av ett järnstaket med murade kalkstensstolpar.
Byggnadens betydelsefulla läge gjorde att såväl stadsarkitekten Gustaf Linden som byggherren, byggmästaren Anders Ohlsson, lade ned mycken kraft på att ge huset ett representativt yttre. Linden och Ohlsson refuserade faktiskt först arkitekten Johannes Dahls sedan även Norrköpingsarkitekten John Franzéns förslag, innan Axel Brunskogs ritningar godkändes. Byggmästare Ohlsson ritade själv planlösningarna. Brunskog svarade dock för ritningarna till en lång rad inredningsdetaljer. Byggnadsarbetena, som genomfördes 1912–13, leddes av byggmästarens son, ingenjör Iwar Ohlsson.
När byggnaden stod klar hösten 1913 öppnade handlaren Oskar Andersson en speceributik i hörnet mot Platensgatan. Han flyttade samtidigt in i en av husets lägenheter.
En rad välkända Linköpingsbor har bott i fastigheten. Bland de allra första hyresgästerna kan urmakaren Evert Lundberg med familj liksom grosshandlaren och bankdirektören Herman Samuelsson, som bland annat var vd för Orrefors glasbruk, nämnas. Något år senare flyttade även Ebbe Wahlbeck, sedermera vd för Wahlbecks fabriker, in i en av husets större våningar. Strykjärnet var också Bertel Hallbergs, sedermera inflytelserik borgmästare i staden, första bostad i Linköping.
Byggmästare Anders Ohlsson föddes några mil sydost om Örebro. År 1882 bosatte han sig i Linköping och startade ganska snabbt en egen byggnadsfirma. Ohlsson kom att svara för en lång rad stora östgötska byggprojekt. Med åren kom han att alltmer fokusera på att förvalta sitt eget fastighetsbestånd och var vid sin bortgång 1924 en av stadens större fastighetsägare.
I december 1918 köpte grosshandlaren Otto Lundvall fastigheten. Han hade kommit till Linköping från sitt barndoms sörmländska Björkvik. Här i staden tog han först över en speceributik på Apotekaregatan för att småningom även äga flera butiker, starta en borstfabrik samt bedriva grosshandel med spannmål. Hans familj sålde fastigheten 1943.
Sedan 1982 ägs fastigheten av Fastighetsbolaget Duvkullen, som 1989 lät byggnaden genomgå en betydande upprustning efter arkitekt Lars Brunskogs ritningar.