När Linköping fick nytt landmärke

Linköpings snabba befolkningstillväxt i början av 1940-talet medförde såväl förväntningar som krav på olika kommunala satsningar.

Strax före julen 1957 stod vattentornet i Berga hage färdigt i sin fulla höjd. Linköping hade därmed fått ett nytt landmärke.

Strax före julen 1957 stod vattentornet i Berga hage färdigt i sin fulla höjd. Linköping hade därmed fått ett nytt landmärke.

Foto: Corren 28 december 1957

Linköping2021-05-29 12:00

Vår stad

Det gällde i första hand bostads- och trafikfrågor, men också att säkerställa god vattenförsörjning.

Under åren närmast efter det andra världskriget genomsyrades Linköpingspolitiken av en stark optimism och framtidstro. Att allt var möjligt präglade även diskussionerna när ett nytt vattentorn i Berga hage planerades.

På fullt allvar diskuterades då att under vattenreservoaren inrymma en danslokal med en restaurang. Samma gällde möjligheten att i tornet skapa bostäder. En efter en skrinlades dock de planerna.

Den mest seglivade idén var att ovanpå tornet, 41 meter över marken, ordna ett vandrarhem med 16 rum och med plats för över 130 bäddar. Ovanpå den byggnaden, 44 meter över marken, skulle i sin tur ytterligare en mindre byggnad uppföras. Den skulle inredas som servering med plats för 174 gäster sittandes såväl inomhus som på den omgivande takterrassen.

I juni 1956 tog stadsfullmäktige de slutgiltiga besluten om tornet. Först då, för att spara 700 000 kronor, avfärdades idén att högst upp bygga ett vandrarhem och en servering. Det enda som blev kvar av den tanken var att det skapades utrymme för att installera en hiss i byggnaden vilket skulle möjliggöra att i framtiden ordna en utsiktsplats med servering.

Grundgrävningen inleddes på nyåret 1957, medan själva byggnadsarbetet kom i gång i mars samma år. Eftersom gjutningen måste ske utan avbrott pågick arbetet dygnet runt med cirka tjugo man i varje skift. Strax före jul 1957 nådde byggnaden sin fulla höjd.

Entreprenör var Skånska Cementgjuteriet med ingenjörerna Gustaf Holmström och Bengt Karlsson som ansvariga. Byggnadens yttre är ritat av Linköpings stadsarkitekt Sten Westholm.

Vattentornet togs i drift i juni 1958. 46 meter högt och krönt av en 28 meter hög televisionsmast. Total byggnadskostnad blev 1,7 miljoner kronor.

I augusti 1959 gjordes, mot en avgift på 50 öre per person, sammanlagt nio visningar av vattentornet för allmänheten. Tjugofem personer ingick i vardera gruppen. Behållningen gick till länsföreningen mot reumatism.

Det primära målet med det nya vattentornet, att erhålla tillräcklig kapacitet, uppnåddes. Dessutom fick brandförsvaret med det nya tornet en efterlängtad vattenreservoar.

År 2009 genomgick vattentornet en omfattande exteriör renovering omfattande såväl målningsarbeten som installerandet av dekorbelysning med möjlighet att ändra belysningens färg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!