Vår stad
Den första linjen trafikerade sträckan mellan Stora torget och gatuhörnet mellan Nya och Gamla Tanneforsvägarna i höjd med Snuggan.
Verksamheten drevs av byggmästaren Karl Johnsson. Han hade själv ritat bussens överbyggnad och låtit Katrineholms motorvagnsfabrik bygga den på ett Fordchassi. Enligt Corren var bussen ”helt överbyggd så att passagerarna äro skyddade mot vädrets eventuella anlopp”. På bänkarna, som löpte längs bussens långsidor, fanns plats för 14 passagerare. Tidningen skrev att bussen hade en behagligt fjädrande gång.
Bussen avgick, med början klockan sju, varje hel timma från Stora torget och gick åter från Tannefors på varje halvtimmesslag. Sista avgången från Tannefors mot centrum var klockan halv elva på kvällen. En enkelresa kostade hela 40 öre, steg man av redan vid Stångebro kostade biljetten 20 öre.
Sedan gick utvecklingen snabbt och redan på senhösten 1922 fanns det elva olika busslinjer i Linköping. Bland de nya linjerna var en mellan Stora torget och Gottfridsberg och mellan Vasastaden och garnisonen. Samma år startades även en rad landsbygdslinjer. Då fick exempelvis Ulrika, Berg och Stjärnorp bussförbindelser med stiftsstaden.
Karl Johnsson hade, genom sitt företag AB Bilvagnstrafik, redan den 21 augusti 1915 startat en busslinje mellan Stora torget och Tannefors. Den historiska första busslinjen blev emellertid kortlivad, det pågående världskriget skapade nämligen brist på såväl bensin som reservdelar. De svårigheterna gjorde att trafiken tvingades upphöra redan samma höst som den startade. Det mesta talar dock för att Linköping genom den linjen var den allra första svenska stad som fick linjebusstrafik.
Pionjären Karl Johnsson föddes 1871 i ett torp invid de värmländska Frykensjöarna. Efter att först ha arbetat som verkmästare hos Linköpingsbyggmästaren Anders Ohlsson startade Johnsson en egen byggnadsfirma. Johnson var en välkänd profil i Linköping. I 1923 års lokalrevy, som hette ”Klart Johnsonlinjen”, spelade hans bussverksamhet en central roll.
År 1932 övertog det då nystartade AB Linköpings Omnibusstrafik verksamheten från AB Bilvagnstrafik. Ledare för det nya företaget blev Karl Johnssons son Paul.
Den 1 januari 1946 kommunaliserades bussarnas stadstrafik. Tjugo år senare, 1966, köpte staden Malmslättstrafiken av bröderna Martin och Åke Närlinge. 1971 förvärvades också Ljungsbro Trafik AB:s bussar. Nämnas kan också att Linköpings sista busskonduktörer slutade 1959.