Det är åtminstone den bild av verkligheten som ges av kommunens granskare, kvalitets- och utvecklingskontoret.
Linköpings kommun har beviljat Gunillla Karlsson extra ersättning för 20 timmar per dygn. Vårdföretaget Norlandia har i stället använt ersättningen till allmän förstärkning på boendet, menar granskarna. Det är inga småslantar som på så sätt har använts felaktigt – över tre miljoner kronor hittills.
Pengarna betalas fortfarande ut. Över 100 000 kronor i månaden.
Gunilla Karlssons båda barn har försökt övertyga ledningen på Gammelgården om att de 20 beviljade extratimmarna varje dygn är avsedda för vård av deras mamma.
– Vi har lagt ner enormt mycket energi och arbete på att kriga för att vår mor ska få ett värdigt liv, säger Ulf Carlzon.
– Varje gång har vi fått svaret att det är en extraresurs till avdelningen och att vi har missuppfattat saken. När nattpersonalen inte räckte anställdes en till med hjälp av extrapengarna. Det gav utrymme för att göra en del städsysslor på natten – ingenting till vår mamma.
Gunilla Karlsson är 71 år i dag och hon har haft MS i 37 år. Hela tiden fram tills hon var 64 år jobbade hon heltid på Saab.
– Då blev jag sämre i benen, berättar hon, och till slut måste jag använda rullstol. Det var egentligen en bra period i livet. Jag hade en permobil, åkte runt och handlade, träffade vänner och familj. Jag fick den hjälp jag behövde av hemtjänsten.
Det sistnämnda var dumt. Gunillla borde ha begärt personlig assistans innan hon fyllde 65, det hade hon säkert fått. Och sedan hade hon fått behålla den livet ut.
Nu blev det i stället så att när Gunilla fick PTS (painful tonic spasism), kraftiga kramper som nästan tog livet av henne och gjorde henne totalt förlamad från halsen och neråt, så var hon för gammal för att ha rätt till personlig assistans. Enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, så har man inte rätt till personlig assistent om man inte fått det beviljat redan före 65-årsdagen.
Ulf Carlzon menar att detta är åldersdiskriminering.
– Av allra värsta slag. Man har inte heller rätt till handikappersättning om man är över 65. Och nu har hon alltså dessutom blivit lurad på 20 timmars vård per dygn.
Egentligen behöver Gunilla Karlsson assistans dygnet runt. Hon kan inte vifta bort en retsam fluga eller klia sig på näsan. Hon kan inte byta kanal på tv:n och hon kan inte ändra ställning för att förhindra liggsår. Hon har ett larm som hon kan blåsa i när hon behöver hjälp, men om hon rycker till försvinner larmet utom räckhåll. Då kan hon bli liggande i sin egen avföring och vänta på hjälp.
– Det är ju därför någon ska vara här hela tiden, säger Gunilla Karlsson. Det hjälper inte att personalen är fantastisk, de hinner inte med.
– Mamma har inte något värdigt liv, säger Ulf Carlzon. Och omsorgskontoret utreder frågan utan att ens prata med henne.
Det finns en liten ljuspunkt. En anhörig har anställts för 15 timmars ledsagning varje vecka, kanske för läkarbesök eller utevistelse. Den tiden ska vara utöver de 20 extratimmarna som kommunen beslutat om.
– Det är bra, säger Gunilla.
– Men behovet är mycket större än så, säger Ulf. Det är ju därför kommunen har beviljat så mycket som 20 extra timmar per dygn. Vem har ansvaret om något händer mamma när ingen är här?